Stäng fönster Borgholm kn, HÖGBY 6:1 HÖGBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| HÖGBY KYRKA | |
| 6/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden Kvarter A-C Kulturhistorisk bedömning Kvarter C tillhör troligen den äldsta delen av kyrkogården medan Kvarter A och delar av kvarter B kan ha tillkommit då kyrkogården utvidgades 1871. Det är dock osäkert om ytorna rakt norr om kyrkan använts för gravsättningar i äldre tider. Områden norr om en kyrka ansåg enligt folktron som sämre och här begravdes ofta brottslingar och de som tagit sitt liv. I mitten på 1800-talet arbetade kyrkan aktivt för att komma bort ifrån den här uppfattningen. Idag har området en tydlig struktur som skapades då kyrkogården lades om på 1920-talet. Gravplatserna utmed kyrkogårdsmuren var då omgärdade och belagda med grus. Efter 1981 har omgärdningarna tagits bort och gravplatserna såtts in med gräs. I kvarteren finns idag fler gravvårdar som genom sin ålder eller utformning har ett kulturhistoriskt värde och bidrar till kyrkogårdens karaktär. Hos flera vårdar finns också lokal- eller personhistoriska värden. Gravvårdar från 1800-talets mitt ska tillsammans med gravvårdar av gjutjärn föras in på församlingens inventarieförteckning. Kvarter D Kulturhistorisk bedömning Kvarter D tillhör troligen de äldsta delarna av Högby kyrkogård. Här finns idag flera av kyrkogårdens äldsta gravvårdar samlade. Kvarteret präglas idag av de förändringar som gjorts på kyrkogården efter 1980 då flera grusbelagda gravplatser såtts in med gräs och gravplatsomgärdningarna tagits bort. I kvarter D har dock några gravplatser fått behålla sin ursprungliga utformning. Kvarteret har också kompletterats med 1900-talets behov av gravplatser anpassade särskilt för urngravar. I kvarteret möts alltså gamla och nya traditioner när det gäller begravningsväsendet. Flera av gravvårdarna i kvarteret är särskilt kulturhistoriskt värdefulla som viktiga delar av kyrkogårdens historia och som exempel på skiftande gravsmyckningstraditioner t.ex. omgärdningar och gravkullar med murgröna. Dessutom ligger här flera för socknen betydelsefulla personer begravda. Flera av dessa gravplatser bör därför långsiktigt bevaras. Att så många vårdar är av kalksten är ett typiskt öländskt drag och med de stenhuggartraditioner som finns i Högby socken kan man utgå ifrån att många av vårdarna är lokalt producerade. Gravvårdar från 1800-talets mitt och äldre ska tillsammans med gravstaketen av gjutjärn införas på församlingens inventarieförteckning. Kvarter E-K Kulturhistorisk bedömning Kvarteren har en historia som sträcker sig tillbaka till 1871 och för de delar som ligger rakt söder om kyrkan ännu längre tillbaka i tiden. Idag präglas området dels av den omläggning som gjordes på 1920-talet och dels av de förändringar som gjorts efter 1981. Från detta år såddes flera gravplatser in med gräs och omgärdningarna runt gravplatserna togs bort. Flera gravvårdar, främst i kvarter G och H, har också tagits bort så att det idag finns flera lediga gravplatser. När vårdarna togs bort är inte känt. I kvarter E-F har arbetet med att lägga om kvarteret påbörjats. Här har tujahäckar planterats och gravplatser upplåts på nytt. I kvarteren finns flera gravvårdar och gravplatser som genom sin ålder eller utformning är viktiga för kvarterens karaktär och kyrkogårdens historia. Det gäller särskilt Mårten Vahtis gravtumba som är ett mycket vackert stenhuggeriarbete. Idag är det också ovanligt att gravvårdar av en så hög hantverksmässig klass ligger kvar på kyrkogårdarna. Viktiga är också de omgärdade gravplatserna, kalkstenskorsen från 1800-talets slut samt träkorsen. Alla dessa olika företeelser berättar om hur kyrkogården tidigare sett ut och vilka typer av gravvårdar som varit vanliga. Flera vårdar har också lokal- eller personhistoriska värden genom titlar, bynamn m.m. Gravvårdar från 1800-talets mitt och äldre samt gravstaket av gjutjärn ska föras in på församlingens inventarieförteckning. Kvarter L-R Kulturhistorisk bedömning Kvarteren L-R tillkom på 1920-talet då kyrkogården utvidgades. På 1930-talet lades området till viss del om då en rund plats med rabatter och grusgång togs bort. Området har flera för sin tid typiska anläggningsdrag t ex de raka gångarna som möts i räta vinklar och den tydliga skillnaden mellan olika typer av gravplatser. Under 1980- och 90-talet har de gravplatsomgärdningar som tidigare fanns tagits bort och grusbelagda ytor har såtts in med gräs. I kvarter P finns idag ett sammanhängande linjegravsområde från slutet av 1920-talet fram till början av 1950-talet kvar. Delar av detta bör bevaras som en del av kyrkogårdens historia. Linjegravsområdets vårdar har också ett socialhistoriskt värde i förhållande till de köpta gravplatsernas mera påkostade gravvårdar. Bland linjegravvårdarna finns fyra trävårdar. Gravvårdar av trä är idag ovanlig. De som finns kvar bör därför vårdars så att deras livslängd förlängs så långt möjligt. I övrigt utgör gravvårdarna en blandning av de typer av gravvårdar som varit vanliga från 1920-talet fram till idag. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Högby kyrka och kyrkogård ligger utmed väg 136 på norra Öland. Kyrkplatsen ligger på en del av ett gravfält från järnåldern vilket visar att platsen har en mycket lång historia som centralplats i bygden. Kyrkogården bör ha anlagts redan när den första kyrkan byggdes i mitten av 1100-talet. Några spår av den medeltida kyrkogården finns idag inte bevarade. De äldsta gravvårdarna är från 1600- och 1700-talen. Flera hällar ligger idag i kyrkans golv. Ett av de finaste exemplaren, Mårten Vahtis gravtumba, finns dock kvar på kyrkogården. Den utgör ett mycket fint exempel på öländsk stenhuggarkonst. Gravhällar med porträtt av de döda i helfigur är inte så vanliga och att de ligger kvar på kyrkogården är ovanligt. Tre exempel finns på Gamla kyrkogården i Kalmar. En utvidgning av kyrkogården gjordes på 1920-talet då kvarteren L-R söder om den gamla kyrkogården tillkom. Området fick en för sin tid typisk anläggningsform med raka gångar och olika områden för köpta respektive allmänna gravplatser. Idag präglas kyrkogården av de förändringar som genomförts under slutet av 1900-talet. på den gamla kyrkogården har flera äldre gravvårdar tagits bort och över hela kyrkogården har gravplatsomgärdningar tagits bort och grusbelagda gravplatser såtts in med gräs. Detta var en utveckling som flera av våra kyrkogårdar har genomgått. Arbetena påbörjades dock förhållandevis sent på Högby kyrkogård jämfört med många andra platser. Högby kyrkogård har använts under lång tid. Trots att många gravvårdar har tagits bort från kyrkogården finns ovanligt många äldre och, till sin utformning, ovanliga gravvårdar kvar på kyrkogården. Den stora blandningen av gravvårdar och gravplatsutsmyckningar berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och om hantverksskicklighet. En stor del av gravvårdarna är av kalksten vilket är ett typiskt öländskt drag. Med de stenhuggartraditioner som finns på norra Öland kan man också utgå ifrån att många av såväl äldre som yngre gravvårdar är tillverkade i närområdet. Gravvårdarnas inskriptioner rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, gårds- och byanamn samt titlar. De vanligaste titlarna är lantbrukare, hemmansägare och kyrkoherde. Sammantaget visar titlarna på vilka näringar och funktioner som varit viktiga i socknen. Den dödes hemort finns angivet på det stora flertalet vårdar. Ett socialhistoriskt värde finns i kontrasten mellan de enkla linjegravvårdarna och de köpta gravplatsernas mera påkostade gravvårdar. En sammanhängande del av linjegravvårdar bör bevaras som en del av kyrkogårdens utvecklingshistoria. Gravvårdar från 1800-talets mitt och äldre ska tillsammans med vårdar och gravstaket av gjutjärn föras in på församlingens inventarieförteckning. Kulturhistoriskt värdefulla är också de gravplatsomgärdningar och gravvårdar av trä som finns kvar. Kyrkogården är en väl sammanhängande miljö tydligt avgränsad av kyrkogårdsmuren av kalksten. Viktiga för upplevelsen av kyrkogården är träd som ramar in och skärmar av olika delar av kyrkogården. Kyrkan och kyrkogården bildar tillsammans med bårhuset, kyrkstallarna, prästgården och den f d skolan en värdefull kulturmiljö som visar på platsens betydelse i socknen. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från olika tider. Sammanfattningsvis: • Högby kyrka och kyrkogård utgör ett administrativt och religiöst i centrum i socknen med rötterna i järnåldern • Bland gravvårdarna i Högby kyrka och på kyrkogården finns exempel på vårdar från 1600-talet fram till idag vilket visar på en lång kontinuitet. • Flera av gravvårdarna på kyrkogården har ett högt kulturhistorisk värde genom sin utformning eller genom den historia som är knuten till de personer som ligger begravda på platsen. |
