Stäng fönster Hultsfred kn, MÖRLUNDA 5:1 MÖRLUNDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| MÖRLUNDA KYRKA, Mörlunda kyrkogård | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Mörlunda kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Mörlunda kyrkogård förekommer titlar såsom exempelvis kontraktsprosten, hemmansägaren, underlöjtnanten, stationsmästaren, kronolänsman och skomakaren vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på ett stort antal vårdar oavsett ålder, dock mer frekvent på äldre vårdar än de från 1900-talets senare del. Mörlunda kyrkogård har rötter sedan medeltiden, men nyanlades i samband med kyrkans uppförande på 1830-talet. Två större utvidgningar på 1900-talet har givit dagens omfattning. På den Gamla kyrkogården finns något av karaktären bevarad sedan anläggningstiden med de äldre, i vissa fall monumentala, vårdarna i kvarter B, C och E, samt de enstaka stenpollarna och stenramarna. Här finns kulturhistoriska värden som förknippas med konsthistoria och lokalhistoria. Delar av övriga kvarter visar rester av gravvårdskaraktär från 1900-talets början med ofta klassicerande vårdar i olika utförande. De enkla linjegravssystemen, som under lång tid var utmärkande för kyrkogårdarna, har ofta blivit styvmoderligt behandlade. Linjegravarna visar dock på sociala skillnader i samhället och har ett socialhistoriskt värde. I Mörlunda finns enstaka rester av linjegravssystem. I den fortsatta skötseln av kyrkogården bör man vara uppmärksam på bevarandet av företeelsen. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På Mörlunda kyrkogård finns ett antal vårdar från början och mitten av 1800-talet som alla långsiktigt ska bevaras. Det gäller även gjutjärnskors och vården med gjutjärnsurnan, liksom de riktigt ålderdomliga kalkstenshällarna. Samtliga dessa vårdar bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är den bitvis täta trädkransen kring kyrkogården. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. •Speciellt viktigt är det att värna om är den äldre karaktären i framförallt den södra delen av Gamla kyrkogården liksom den tydliga uppdelningen mellan allmänna och köpta gravar som ännu finns på såväl den Gamla kyrkogården som den Nedre kyrkogården. Beskrivning av kyrkogårdens kvarter Gamla kyrkogården, Kvarter A Kvarter A har en central placering längs gången vid kyrkogårdens huvudingång. De äldsta spåren i kvarter A är från 1900-talets början. Vid den här tiden bestod området helt eller delvis av grus med större och mindre vårdar, vissa omgivna av stenram. Ett fotografi från 1940-talet visar att vårdarna i området var av mycket varierat utförande, stora höga vårdar av sten, gjutjärnskors, träkors och trästavar. Detta skulle kunna tala för att kvarteret brukats för både familjegravar och linjegravar. Dagens struktur är ett resultat av förändringar på 1970-talet då gräsmatta anlades tillsammans med rygghäckar varefter kvarteret togs i mer intensivt bruk. Betydelsefulla för kvarterets karaktär är de höga och varierade vårdarna från 1900-talets första decennier. Dessa vårdar bör långsiktigt bevaras på plats. Speciellt intakt är raden längst i öster. Korsen av gjutjärn har ett lokalhistoriskt värde och tillhör dessutom en gravvårdstyp som är ovanlig. Korsen ska föras in på församlingens inventarieförteckning. Gamla kyrkogården, Kvarter B, C och E Kvarteren B, C och E har under 1800- talet och 1900-talets början utgjort område för familjegravar för samhällets övre skikt. Här finns familjegravar tillhörande några av de mer prominenta familjerna i socknen. Under en längre period var området belagt med grus och flera av gravplatserna omgärdade av stenramar eller pollare och kättingar. Vanligt var också omgärdning av häck eller markering med gravkulle. Åtminstone sedan gruset ersattes av gräs på 1970-talet har rygghäckar funnits mellan gravplatsraderna. I kvarter C har flera rader rygghäckar tagits bort under 1990-talet. De tre kvarteren rymmer idag många olika typer av vårdar, men karaktäristiskt är framförallt de många äldre höga vårdarna och den stora blandningen av äldre vårdar. Vårdar från 1800-talets början och mitt är idag ovanliga på kyrkogårdar. Flera finns dock på Mörlunda kyrkogård. Kvarteren har sammantaget ett högt kulturhistoriskt värde och en stark koppling till socknens historia. Enstaka vårdar har också ett kulturhistoriskt värde p g a utformning, ålder eller person- eller lokalhistorisk anknytning. Samtliga äldre vårdar (1800-tal och 1900-talets första tre decennier) bör bevaras på plats även då gravrätten gått ut. Yngre vårdar kan efterhand bytas ut och platsen upplåtas på nytt. Nya vårdar bör dock anpassas i storlek och utformning till områdets karaktär. Rester från kvarterens tid som grusgravsområde bör bevaras, såsom stenramar och pollare. Den sista bevarade murgrönsbädden bör vårdas och den enda bevarade grusgraven även fortsättningsvis vara belagd med grus. Urnan av gjutjärn ska föras in på församlingens inventarieförteckning tillsammans med de äldsta vårdarna från 1800-talets början och mitt. Gamla kyrkogården, Kvarter D och F Båda kvarteren D och F har sannlikt brukats för begravningar åtminstone sedan 1800-talets senare del. I kvarter D finns kulturhistoriska värden som är kopplade till familjen von Baumgartens historia i socknen. Idag finns minnesstenen och kalkstenshällen kvar som minne av familjen. Kalkstenshällen ska införas på församlingens inventarieförteckning. Under tidigt 1900-tal brukades sannolikt båda kvarteren för familjegravar. Någon enstaka vård i kvarter D och ett större antal i kvarter F berättar om denna period. Kvarter F var då också belagt med grus, vilket under 1940-talet också utfördes i kvarter D. Då tillkom också de linjegravområden som ännu delvis kan följas. Under 1900-talets senare del har gräsmatta anlags i hela området och häckar kring gravplatser tagits bort. Den ännu synliga uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar berättar om sociala skillnader i samhället och har därmed ett socialhistoriskt värde. Ett urval av linjegravvårdarna bör långsiktigt bevaras. I den västra delen av kvarter F är de höga 1920-talsvårdarna ett karaktäristiskt inslag som bör beaktas i den fortsatta förvaltningen av kyrkogården. Gamla kyrkogården, Kvarter K och L Kvarter K och L har brukats för linjegravar från 1920-talet och framåt. Kvarter K anlades med enbart linjegravar, sannolikt utan häckar. På 1970- eller 80-talet lades kvarteret om, varje gravplats breddades och rygghäckar planterades. Detta medförde att vårdarna idag inte har sin ursprungliga placering. Här finns dock idag kyrkogårdens äldsta bevarade vårdar över samhällets lägre skikt. Sannolikt har trävårdar också tidigare förekommit i området. Kvarter L planlades redan på 1930-talet på det sätt vi ser idag, med linjevårdar i områdets mitt och omgärdande rader av familjegravar, ett anläggningssätt som var vanligt vid tiden. Linjegravvårdarna är sannolikt flyttade på samma sätt som i kvarter K, för att öka bredden på gravplatserna. Bruket med allmänna gravar eller linjegravar var tidigare ett självklart inslag på kyrkogårdarna. Idag finns relativt få välbevarade områden och även det här är förändrat. Linjegravarna har dock ett socialhistoriskt värde då de berättar om sociala skillnader i samhället. Ett urval av vårdarna bör långsiktigt bevaras. Detta gäller exempelvis hela raden med de äldsta vårdarna längst i väster i kvarter K. För familjegravarna kan särskilt nämnas området för kyrkoherdarnas gravar, vilket har ett lokal- och personhistoriskt värde för socknen och församlingen. Gamla kyrkogården, Kvarter M Kvarter M har brukats för familjegravar åtminstone sedan 1900-talets början. Under en period har området varit grusbelagt vilket kvarvarande stenramar visar. Området har sedan anlagts med gräs och rygghäckar under senare delen av 1900-talet. En vandring genom kvarteret ger en provkarta över gravvårdarnas olika utförande under 1900-talet. Denna blandning utgör kvarterets karaktär och kulturhistoriska värde. Nedre kyrkogården, kvarter G-J Nedre kyrkogården anlades 1950 och kvarteren togs i bruk successivt. Kyrkogården anlades enligt klassicistiska principer med regelbundna rektangulära kvarter, raka rader och rygghäckar, men utan de traditionella grusade ytorna och alléerna. Mitten av 1900-talet utgjorde en brytningstid mellan klassicistisk anläggningsstil och inriktningen mot mer av nordisk äng och naturinspiration. Det senare märker man här i valet paradisäpple längs mittgången och rönn och oxel som omgärdning. Tidsenligt har betong i stället för sten brukats i murar och trappor. Kyrkogårdens ursprungliga struktur är i stort bevarad. Även fortsättningsvis bör det avsedda anläggningssättet följas med exempelvis uppdelningen mellan stående och liggande vårdar i kvarter G och J. I kvarter H har rygghäckar tagits bort och gravvårdarna i linjegravsområdet flyttats. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar har ett socialhistoriskt värde då det visar på sociala skillnader i samhället. Ett urval av linjegravarna bör långsiktigt bevaras på plats. Raden med vårdar i ursprunglig placering bör tillhöra dessa. Nya kyrkogården, Kvarter N-P, R-T Nya kyrkogården anlades i två etapper under 1970-talet och 1980-talet. Anläggningsstilen bygger på klassicistiska grundprinciper med regelbundna kvarter och räta rader. Varje kvarter skapar genom sina häckar egna avskilda rum. Minneslunden är anlagd i tidstypisk stil med sin cirkelrunda form, markering med natursten och liten fontän. Nya kyrkogården utgör en representant för det sena 1900-talets anläggningsstil. |
