Stäng fönster Hultsfred kn, KYRKOGÅRDEN 3 HULTSFREDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| HULTSFREDS KYRKA, Hultsfreds kyrkogård | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Hultsfreds kyrkogård har människor begravts sedan 1920-talet. Kyrkogården får således anse som relativt ung och är starkt knuten till framväxten av Hultsfreds moderna samhälle. Kyrkogården togs i bruk efterhand som behovet fanns. Ännu på 1960-talet var inte hela den äldsta, västra och sydvästra delen i bruk. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn och i vissa fall titlar eller ort-/gårdsnamn. På Hultsfreds kyrkogård förekommer en del titlar som berättar om samhällets olika funktioner och näringar och om kunskap som vårdats av dess invånare. Hit hör exempelvis titlarna banvakt, stationsföreståndare, lokomotivförare, ingenjör, byggmästare, köpman, skräddaremästare, fabrikör, verkmästare, ombudsman och f d husar. Ort-/by- eller gårdsnamn anges på mycket få gravstenar vilket troligen beror på att hemorten självklart varit Hultsfred. På de flesta landsortskyrkogårdar är det mycket vanligt att ange en hemvist, som en angivelse om var man hört hemma och var man som hemmansägare ägt sin jord. Den annars mycket vanliga titeln hemmansägare/lantbrukare förekommer inte alls på Hultsfreds kyrkogård, vilket också berättar något om samhällets historia. Hultsfreds kyrkogård anlades efter klassicistiska principer med rektangulära eller kvadratiska gravkvarter, med ett strikt gångsystem bestående av huvudgångar med alléer och sidogångar. I stor är denna struktur bevarad än idag. Gravplatserna anlades i grus med omgärdande stenramar och / eller låga häckar. Ett mindre antal grusgravar finns idag kvar på kyrkogården, speciellt längs huvudgången och kring kapellet. Samtliga grusgravar bör även fortsättningsvis vara belagda med grus och omgärdas av stenramar. I åtminstone två av kvarteren (A och B) organiserades gravplatserna så att köpegravar/familjegravar lades som en ram kring en inre del med linjegravar/ensamgravar. Detta var ett vanligt sätt att strukturera upp gravkvarter vid 1900-talets början. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar kan ännu ses. Företeelsen berättar om sociala skillnader i samhället och har ett socialhistoriskt värde. Ett antal av de tidstypiska små linjegravvårdarna bör långsiktigt bevaras på plats. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt, stilhistoriskt eller hantverksmässigt värde. På Hultsfreds kyrkogård är den starka kopplingen mellan kyrkogården och Hultsfreds samhället framväxt under 1900-talet särskilt påtaglig. Här finns många personer begravda som starkt påverkat samhället på olika sätt. Till miljön kring kyrkogården hör självklart kyrkan och kyrkotomten med all sin vegetation liksom kapellet och stigluckan. Tillsammans skapar de en kulturmiljö med stor betydelse för Hultsfreds samhälle. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar byts ut och att gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika kyrkogårdsdelarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. • Hultsfreds kyrkogård tillsammans med kyrka, kapell och stiglucka skapar en värdefull kulturmiljö. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A-B Kvarter togs i bruk redan på 1920-talet och kvarter A på 1930-talet. Då fanns här en tydlig uppdelning mellan köpta gravplatser som grupperades längs gångsystemet och allmänna gravar (linjegravar) som mestadels placerades i respektive kvarters mitt. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar kan ännu utläsas i kvarteren vilket isig har ett socialhistoriskt värde då det berättar om sociala skillnader i samhället. Några rygghäckar fanns inte då kyrkogården anlades. Istället omgärdades familjegravplatserna och även vissa linjegravplatser av låga häckar. Markytan var belagd med grus. Bevarade delar av stenramar visar att gravplatserna tidigare varit grusgravar. Två grusgravar finns ännu bevarade. De bör också fortsättningsvis vara belagda med grus för att visa på det sätt som var det vanliga då kyrkogården anlades. Några av kyrkogårdens äldsta gravstenar finns i kvarter B. Kvarter C-D Kvarterens struktur och historia är ganska svårläst. Det finns en del typiska linjegravvårdar från 1920-30- talen, men även en del familjegravvårdar. Från 1940-talet är alla familjegravvårdar. Det kan ha varit så att man började bruka kvarteren som linjegravsområden med omkringliggande familjegravar, med struktur liknande kvarter A och B. Senare blev kvarteren med renodlade familjegravsområden. De karaktäristiska 1920-talsvårdarna av svart granit bör värnas i framtiden för att göra det möjligt att förstå kyrkogårdens tidigaste historia. I övrigt bör man tillse att vårdar från samtliga decennier långsiktigt bevaras. De tiditypiska vårdarnas från 1930-talet är karaktäristiska för kvarteret. I kvarteren finns många gravvårdar över personer som haft stor betydelse för Hultsfreds historia under 1900-talet. De person- och lokalhistoriska värdena bör värnas. Hela området har från början varit belagt med grus, vilket fotografier och bevarade delar av gravramar visar. Den bevarade raden av grusgravar vid kapellet bör även fortsättningsvis vara belagda med grus. Kvarter L-M Kvarteren togs i bruk under 1940-talet. Först var det platserna närmast huvudgången som köptes. Här anlades familjegravar i grus med omgivande stenramar och låga häckar. Kvarterens mellersta delar började användas först under 1950-talet (kvarter L) och 1970-talet (kvarter M). Det är oklart om även dessa områden då var belagda med grus. Troligen var det gräs även då. Regelrätta linjegravar försvann under 1950-talet????, men bruket med ensamgravar fortsatte på många ställen. Här finns ett tydligt ensamgravsområde med många barngravar i den östra delen av kvarter L. För att värna kvarterens struktur bör man i förvaltandet vara särskilt uppmärksam på raderna längs grusgångarna. Grusgångar och gravramar bör bibehållas. De breda låga vårdarna är viktiga för att behålla områdets karaktär. Kvarter N-O Kvarteren togs i bruk under 1930-talet. Då bestod området mestadels av familjegravar som anlades som grusgravar omgärdade av stenramar och / eller låga häckar. Många av de första gravstenarna var sannolikt låga och mycket breda. Troligen blev platserna längs gångarna först upptagna. Närheten till kapellet kan ses som en statusmarkering och många av de framstående familjerna i Hultsfred valde platser här. De person- och lokalhistoriska värdena bör värnasDe fåtalet grusgravar och låga och riktigt breda gravvårdar som finns i området bör långsiktigt bevaras. I övrigt bör man tillse att vårdar från samtliga decennier långsiktigt bevaras. De många klassicistiska vårdarna, med motiv exempelvis i form av pilastrar och lagerkransar är karaktäristiska för området. Kvarter E-F samt P Området togs i bruk på 1950-talet för familjegravar som anlades som grusgravar. På 1960-talet anlades urngravsområdet i mitten av kvarter F. Under de senaste decennierna har många grusgravar såtts igen. De som numera finns kvar bör även fortsättningsvis bevaras då de speglar kyrkogårdens utseende under 1900-talets första hälft. Såväl kistgravsområdet som urngravsområdet rymmer tidstypiska gravvårdar från 1900-talets mitt och framåt. Karaktären är väl sammanhållen med jämnstora vårdar och med liggande vårdar föreskrivna för urngravsområdet. Kvarter G och Q Kvarterens anläggningsstil är enkel med stående vårdar i gräs och med 1980-2000-talets tidstypiska vårdar. Kvarter H, I samt urngravsytor IU, J och K Kvarteren är tidstypiska urngravs- respektive kistgravsområden från 1900-talets slut. Enkelhet och rationalitet i anläggningsstilen råder i kistgravsområdet medan man i urngravsområdet mjukat upp de strikta linjerna genom en oregelbunden placering av vårdarna. Gravstenarna är tidstypiska för 1900-talets slut. Ovanligt få naturstenar förekommer. |
