Stäng fönster Hultsfred kn, KYRKAN 1 M.FL. VIRSERUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Virserums kyrkogård, VIRSERUMS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Virserums kyrkogården har människor begravts sedan medeltiden. De medeltida spåren försvann vid den stora omdaningen av kyrkogården i samband med att den gamla kyrkan revs och den nya uppfördes i tidens stil. Dagens kyrkogård är i stort sett resultatet av denna omdaning år 1880 och en senare utvidgning som skedde 1918. Få kyrkogårdar har som den i Virserum bevarat ett så genuint uttryck för det tidiga 1900-talets kyrkogårdskultur, både i fråga om struktur och enskilda gravplatsers utformning. Kyrkogårdens struktur och ram ges av de omgivande murarna med portstolpar och grindar, av trädkransen, av det välskötta gångsystemet, av de knuthamlade almarna inne på kyrkogården och av begravningskapellet. Alla dessa element är både karaktärsskapande och kulturhistoriskt värdefulla och bör därför bevaras. Det är ovanligt att även de smalare gångarna mellan gravraderna finns bevarade i så hög utsträckning som i Virserum. Den stora mängden grusgravar är också ovanlig och bör behållas i så stor utsträckning som möjligt. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döde. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata, det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På kyrkogården finns ett antal vårdar från 1800-talets mitt som alla bör bevaras på plats. Flera av dem bär på hantverksmässiga värden. Vårdarna av gjutjärn bör föras in på församlingens inventarieförteckning tillsammans med vårdar från 1800-talets mitt och tidigare. Detsamma gäller för den unika samling välbevarade trävårdar som tillhör församlingen. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan, som i stort är ett resultat av omdaningar på 1880-talet samt •Virserums kyrkogård tillsammans med kyrka, kapell och näraliggande sockenstuga och prästgård skapar en värdefull kulturmiljö. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A De delar av kvarter A som ligger närmast kyrkan har varit kyrkogård ända sedan medeltiden. Kvarteret genomgick en stor omdaning i samband med utvidgningen som gjordes samtidigt som den gamla kyrkan revs och den nuvarande byggdes 1880. Kvarterets nuvarande utformning med grusgravar med stenramar är från omkring 1920. Att det finns så många bevarade grusgravar är idag ovanligt, särskilt på kyrkogårdar utanför städerna. Även gångsysystemet med de smala grusgångarna mellan gravraderna ger ett ålderdomligt intryck, som bör bevaras. Trots att kvarteret använts kontinuerligt under 1900-talet är det påtagligt många höga svarta granitvårdar från tidigt 1900-tal bevarade. Så många som möjligt av dessa vårdar bör få stå kvar även i framtiden. Kalkstensvården från 1789 minner om kyrkogårdens äldre historia samtidigt som den i sig utgör ett kulturhistoriskt mycket värdefullt föremål. Den bör därför föras upp på församlingens inventarieförteckning samt vårdas av stenkonservator för att minimera skador genom vittring. Även gjutjärnskorset från 1885 bör föras upp på inventarieförteckningen. Kvarter B Kvarteret delar samma höga värden vad gäller det stora antalet bevarade grusgravar som resten av kyrkogården. Några av gravvårdarna är från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal och har personhistoriska värden genom att de påminner om människor som haft betydelse för socknen. Gravplatsomgärdningarna i form av pollare med kätting bör behållas som ett exempel på en form av gravanordningar som tidigare varit vanliga på många kyrkogårdar men som av estetiska och praktiska skäl tagits bort. Kvarter C och D Kvarteren fick sin struktur vid utvidgningen 1918. Sedan dess har de kontinuerligt använts för nya begravningar, äldre vårdar har bytts mot nya allt eftersom behov av plats har uppstått. Den övergripande strukturen med grusgravar har dock förblivit densamma. I många av de enskilda vårdarna finns ett lokalhistoriskt värde då de med sina titlar ger en bild av Virserums näringsliv i äldre tider. Förekomsten av vårdar från 1920-talet visar på att kvarteren har en historia som sträcker sig längre tillbaka än vad de flesta av vårdarna visar. Det är därför viktigt att många av dessa vårdar får stå kvar på sina platser som ett bevarat tidsskikt. Gjutjärnskorset i kvarter D bör vårdas och föras upp på församlingens inventarieförteckning. Kvarter E Den del av kvarter E som ligger utmed kyrkans södra sida ligger på mark som nyttjats för begravningar lika länge som det har funnits en kyrka i Virserum. Av denna medeltida tradition finns idag inga andra spår än att användningen är densamma idag som då. Området som ligger öster om koret är det senast omlagda på kyrkogården. I sin struktur liknar det kyrkogårdens övriga kvarter med grusgravar och har därigenom samma värden. Av de musealt uppställda vårdarna bör de båda gjutjärnskorsen samt sandstensvården föras upp på församlingens inventarieförteckning. |
