Stäng fönster Kalmar kn, ÅBY KYRKA 1:1 ÅBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÅBY KYRKA | |
| 5/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden Kvarter A (Nya) Kvarteret tillkom vid utvidgningen 1965. Gravvårdarna som finns i området är tidstypiska till sin karaktär. I det fortsatta bruket av området bör man följa den plan som finns för kvarterets utformning Kvarter B (Svartingstorp) och E (Mellan kyrkogården) Den norra delen av kvarter B samt kvarter E ligger som ett tydligt tillägg till den gamla delen av kyrkogården. Kvarteren har en strikt struktur med sina omgärdningar i strama raka rader, alla vända mot öster. Det är bara raden med urngravar som bryter mönstret och som är ett tydligt inslag för det sena 1990-talets kyrkogårdar. Det är viktigt att bevara området med den struktur det har i dag då det är en tydlig anläggningsform från 1930-talet. Gravvårdarna i området är tidstypiska. Den äldre delen av kvarter B utgör troligen kyrkogårdens äldsta delar och viktigt för kvarterets karaktär är de stående höga vårdarna. Kvarter C (Grytkvarteret) Kvarteret tillhör kyrkogårdens äldsta delar. Det välbevarade grusgravsområdet i västra delen av kvarteret utgör en viktig årsring i kyrkogårdens historia. Det är angeläget bevara området då den här sorten av sammanhängande grusgravsområden börjar bli ovanliga på landsbygden. Det är också viktigt för kvarterets karaktär och att man återanvänder gamla gravvårdar eller anpassar nya gravvårdar till de redan befintliga. I den västra delen av kvarteret skedde en omläggning på 1970-talet. Här kan man vara mycket friare med det fortsatta användningen av området. Kvarter D (Linjen) och H (Mellan kyrkan och vägen) Kvarteren har under en lång tid använts som linjegravsområde och är fortfarande ett relativt välbevarat sådant. Vid den här tiden var det vanligt att placera köpta gravplatser i en ram utanför linjegravarna. Det kan man se spår av längs gången och längst i väster. Linjen går att följa från öster till väster från 1920-tal och fram till 1970-talet. Bruket med allmänna gravar eller linjegravar var tidigare ett självklart inslag på kyrkogårdarna. Det är därför viktigt för kyrkogårdens historia att en sammanhängande del av området långvarigt bevaras. Så långe platserna inte behövs bör samtliga vårdar få stå kvar. När nya gravsättningar görs bör vårdarna anpassas till linjegravvårdarnas låga och enkla karaktär. Kvarter G (Bårhuset) och F (Måns Månson) På slutet av 1800-talet och början av 1900-talet utgjorde troligen den södra delen, kvarter G, område för allmänna gravar, medan kvarter F kan ha varit avsett för familjegravar. I slutet av 1930-talet omlades kvarter G och man kan nu se spåren efter ett linjegravsområde från 1920- talet fram till 1930-talet. Detta går att följa genom de mindre enklare gravvårdarna. Att både köpta och allmänna gravplatser finns i kvarteret berättar om sociala skillnader i samhället och har därmed ett socialhistoriskt värde. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Åby kyrkogård har sina rötter i medeltiden. Den äldsta kyrkogården utgjordes av den del som omger kyrkan. Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen. Under 1800-talet utvidgades kyrkogårdenvid två tillfällen. På 1900-talet har tre utvidgningar gjorts. Den första gjordes 1931, precis norr och nordväst om kyrkan, och den andra 1965, ytterligare norr om. Det nyaste utvidgningen är minneslunden som invigdes 1997 också den förlagd norr om kyrkan. Kyrkogårdsytan har på så vis mer än fördubblats under 1900-talet. Kyrkogården rymmer idag spår från 1800-talets mitt och framåt, men är främst en produkt av 1900-talets användning. Intrycket av Åby kyrkogård domineras av de äldre delarna av kyrkogården som trots flera förändringar än idag rymmer ålderdomliga drag. Söder om kyrkan, finns rester av ett linjegravsområde från 1920-tal och framåt bevarat. De grusbelagda gravplatserna berättar om hur kyrkogården tidigare har sett ut och bör därför bevaras som viktiga delar av kyrkogårdens historia. Den gäller också murgrönskullarna. Här finns också flera gravvårdar som bär på hantverksmässiga och lokalhistoriska värden. Gravvårdar från mitten av 1800-talet ska tillsammans med gravvårdar av gjutjärn och smide införas på församlingens inventarieförteckning och, i de fall gravrätten upphört, vårdas av församlingen. På Åby kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbetet i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om personoch/ eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Åby kyrkogård förekommer titlar såsom exempelvis kyrkovaktmästaren, riksdagsmannen, åldermannen, kyrkoherden, bryggeriägaren, majoren och lantbrukaren vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Den dödes hemort är angiven på merparten del av gravvårdarna. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Åby kyrkomiljö har en lång tradition som religiöst centrum och samlingsplats i socknen. Kyrkogården utgör ett samhällshistoriskt och pedagogiskt värdefullt tidsdokument. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. • Kyrkan, kyrkogården, smidesgrindarna, sockenmagasinet och prästgården med de gamla ladugårdarna utgör tillsammans en värdefull kulturmiljö som vittnar som platsens betydelse som kyrkligt centrum i bygden. |
