Stäng fönster Kalmar kn, PÅRYD 1:124 KARLSLUNDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| KARLSLUNDA KYRKA | |
| 9/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
1) Karlslunda (Gamla) Kyrkogård Kulturhistorisk bedömning enskilda kvarter: Kvarter I Den södra delen av kyrkogården är den som brukats längst av kyrkogårdens kvarter. Strukturen med två delar uppdelade av mittgång har troligen funnits sedan kyrkan stod klar 1818. Spår finns idag bevarade från 1800-talets mitt och framåt. Det äldsta skiktet består av några enstaka gravvårdar som berättar att området under lång tid brukats för familjegravar/köpegravar. Under lång tid bestod hela området av grusgravar, många av dem omgärdade av stenramar och/eller låga häckar. Rester av stenramar berättar nu denna historia tillsammans med bevarade fotografier. Kvarteret har brukats kontinuerligt, vilket betyder att området rymmer gravvårdar från 1850- talet och fram till 2000-talet. Störst antal finns idag från 1930-50-talen. Många av gravplatserna har använts av samma familj under mycket lång tid. I vissa fall har en ny sten beställts, men man har låtit den äldre släktingens namn och dödsårtal följa med på den nya stenen. I andra fall har huvudstenen kompletterats med nya stenar av den liggande typen. Yrkestitlar som anges på gravvårdarna berättar om verksamheter och funktioner som funnits i socknen. I kvarteret har många av socknens prominenta invånare fått sin sista viloplats. I det fortsatta brukandes av kvarteret bör man beakta att gravvårdar från alla olika tidsperioder långsiktigt bevaras på plats. Gravstenar från 1800-talets mitt ska föras in på församlingens inventarieförteckning och vårdas av församlingen. För karaktären av kvarteret är det också viktigt att höga, äldre gravvårdarna i största möjligaste mån får stå kvar på plats. Gravvårdar kan också återanvändas genom att man vänder på dem och gör ny inskription på den forna baksidan. Kvarter II Kvarter II har troligen brukats sedan 1800-talets senare hälft. Den äldsta gravvården från 1870-talet är dock ensam i sin ”generation”. Möjligen användes området till en början för linjegravar för samhällets mindre bemedlade. Från 1900-talets första år organiserades kvarteret så att familjegravar lades i en ram kring ett inre område som från och med 1920-talet brukades för familjegravar. Området belades efterhand med grus, troligen med början på 1930-talet och helt utfört på 1950-talet. En del av familjegravarna omgavs av stenramar och några markerades troligen också av gravkullar. Av detta finns idag inga spår. Skillnaden mellan de höga och påkostade gravvårdarna i kvarterets ytterkanter och de mindre vårdarna i kvarterets mitt kvarstår dock. Här finns socialhistoriska värden som bör tillvaratas. För att bevara karaktären är det viktigt att långsiktigt bevara både de höga gravvårdarna i ytterkanterna och ett urval av linjegravvårdarna. Gjutjärnskorset ska föras in på församlingens inventarieförteckning och vårdas av församlingen då gravrätten gått ut. Som ett alternativ till att ta bort gravstenar kan gamla gravstenar återanvändas och ny inskription göras på den forna baksidan. Kvarter III Kvarter III togs i bruk vid 1930-talets mitt och utformades likt kvarter II med familjegravar som en ram kring ett inre linjegravsområde. Först anlades gravplatserna i grus men ganska snart såddes gräs in. Då försvann också häckar och andra omgärdningar. Även om karaktären är förändrad sedan kvarteret anlades är strukturen bevarad med den strikta åtskillnaden mellan köpta och allmänna gravar. Skillnaden är dock inte så markant här som i kvarter II eftersom det inte är så stor skillnad på storleken på gravstenarna. Området rymmer en mängd tidstypiska gravvårdar från 1930-60-talet. Ovanlig och speciell, särskilt för en landsortskyrkogård, är den monumentala gravtumban. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV (GAMLA) KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Karlslunda kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om olika synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om personoch eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och titlar. På Karlslunda kyrkogård är hemmansägare och lantbrukare de vanligaste titlarna. Andra som förekommer såsom garverifabrikör, handlare, folkskollärare, snickaremästare, landstingsman, byggmästare och kyrkovärd vittnar alla om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Gård- eller bynamn finns angivet på majoriteten av vårdarna. Som i så många andra landsortssocknar har det här varit viktigt att tala om vilken del av socknen man kallat sitt hem. Karlslunda kyrkogård och kyrka ligger i den västra delen av Påryds samhälle som växte fram under främst 1800-talets slut och 1900-talets början. Kyrkan och kyrkomiljön är en viktig och intressant del av samhällets framväxt. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan och gamla och nya kyrkogården, även klockstapel och bårhus. Också den näraliggande bebyggelsen med församlingshem, gammalt fattighus, tidigare lärarbostad samt de bevarade delarna av de gamla kyrkstallarna hör till kyrkomiljön. Den gamla kyrkogården omgärdas av stenmur och en splittrad trädkrans, vilka båda är viktiga för upplevelsen av platsen. Den nuvarande kyrkogården nyanlades i samband med att kyrkan uppfördes på 1810-talet. Då fanns bara den södra delen. Den norra delen anlades på 1870-talet och utvidgades på 1930- talet. Kyrkogården rymmer idag spår från 1800-talets mitt och framåt, men är främst en produkt av 1900-talets användning. De grusgravsområden som fanns under 1900-talets första decennier såddes igen under 1950-70-talen. Då togs också omgärdningar i form av stenramar, häckar och staket bort. På kyrkogårdens södra sida finns familjegravplatser från 1800-talets mitt och framåt. Antalet gravstenar från 1800-talet och det tidiga 1900-talet är relativt litet. I norr finns familjegravplatser från främst tidigt 1900-tal anlagda som en ram kring ett inre område som mestadels består av linjegravplatser som kan följas från1925-1946. Det på 1930- talet anlagda kvarter III är planlagt på samma vis med familjegravar i kanterna och allmänna linjen i mitten. Det tydliga avskiljandet mellan köpta och allmänna gravar var viktigt då kyrkogårdskvarteren anlades. Företeelsen berättar om sociala skillnader i samhället och har ett socialhistoriskt värde. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller konsthistoriskt värde. På kyrkogården finns ett mindre antal vårdar från 1800-talets mitt som alla bör bevaras på plats och föras in på inventarieförteckningen. De bär på hantverksmässiga och personhistoriska värden. Gjutjärnskorset ska också föras in på församlingens inventarieförteckning. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar byts ut och att gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika kyrkogårdsdelarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Karlslunda kyrkogård tillsammans med kyrka, klockstapel, bårhus och näraliggande bebyggelse utgör en värdefull kulturmiljö som har en stor roll i framväxten av Påryds samhälle. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. 2) Karlslunda Nya Kyrkogård KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV NYA KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET I början av 1950-talet uppstod behov av att utöka kyrkogården i Karlslunda. Eftersom det på grund av kyrkplatsens läge var svårt att utvidga den befintliga kyrkogården i anslutning till kyrkan byggdes en ny begravningsplats på andra sidan Ödbyholmsvägen. Nya kyrkogården togs i bruk i början av 1960-talet och utvidgades på 1990-talet med stora ytor varav merparten ännu inte börjat användas. Den nya kyrkogården ingår som en del av den värdefulla kulturmiljö som finns kring Karlslunda kyrka. Karlslunda nya kyrkogård är en tidstypisk anläggning med sin rektangulära form, den markerade mittgången och den myckna vegetationen som utgör stommen i strukturen. Med häckar har arkitekten delat in kyrkogården i olika avgränsade rum. Sorgträden, här av hängask, är ett trädval med lång tradition på kyrkogårdar. Gravvårdarna är vanligen låga och enkla. De har en utformning och dekor som är typisk för utvecklingen från 1960-talet fram till idag. Gravvårdarna rymmer person- och lokalhistoriska värden. Det gäller i synnerhet de gravvårdar där den dödes yrkestitel angivits samt vårdar med symboler eller inskriptioner som berättar något utöver födelsedata om den döde. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Karlslunda nya kyrkogård ingår i den värdefulla kulturmiljön kring Karlslunda kyrka. • Anläggningen är tidstypisk både vad gäller struktur och gravvårdstyper. |
