Stäng fönster Torsås kn, SÖDERÅKRA KYRKA 1:2 SÖDERÅKRA KYRKA (SOFIA MAGDALENA KYRKA)
Anläggning - Värdering
| SÖDERÅKRA KYRKA (SOFIA MAGDALENA KYRKA), SÖDERÅKRA KYRKA (SOFIA MAGDALENA KYRKA) | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Större delen av kvarter A lades troligen till kyrkogårdens yta genom en utvidgning på 1870- talet. Några få vårdar i området är också från denna tid. Troligen utvecklades tidigt en struktur med familjegravar längs områdets ytterkanter och linjegravar i kvarterets mitt – en ordning som än idag är tydlig. Klart är att området användes för allmänna linjen under 1920-30-talen, men kanske även tidigare. Några få enkla vårdar från 1900-talets första år tyder på det. I familjegravsområdet har flera av socknens prominenta invånare fått sin sista vila vilket de påkostade vårdarna i öster visar. Den sociala skiktningen i samhället blir tydlig när man jämför de stora vårdarna med de förhållandevis små i linjegravsområdet. Kvarterets struktur och skillnaden mellan familjegravar och linjegravar har ett socialhistoriskt värde som man bör värna om i det fortsatta bruket av kvarteret. Vårdar från tiden kring 1800-talets mitt bör samtliga långsiktigt bevaras på plats. Kalkstenskorset över tullinspektör C A Appert bör föras upp på inventarieförteckningen. I många av vårdarna i kvarteret finns lokal- och personhistoriska värden att värna. Kvarter B och C Kvarter B och C har ingått i kyrkogården sedan nuvarande kyrkan byggdes på 1790-talet. Delar av området måste ha utgjort den plats där den gamla kyrkan stod. När den nya kyrkan byggdes fick socknens större gårdar sina gravplaner på evig tid som tack för insatser i samband med kyrkbygget. Det var vid tiden ett vanligt fenomen att kyrkogårdarna delades upp efter gårdarna eller byarna i socknen. På några få kyrkogårdar i Kalmar län finns ännu något eller några spår kvar att denna tradition. I Söderåkra är en stor andel av gårdarnas gamla gravplaner ännu i bruk på samma sätt som de var då kyrkan stod klar. Ur ett länsperspektiv är detta helt unikt. Även i ett nationellt perspektiv är företeelsen synnerligen ovanlig. Genom att församlingen och sockenborna hållit kvar vid traditionen har också ett kulturarv räddats för eftervärlden. Endast genom en fortsatt ambition och ett intresse från såväl församling som sockenbor kommer traditionen att hållas vid liv. I största möjligaste mån bör inga vårdar plockas bort från gravplanerna. När så är möjligt är det positivt om gamla vårdar kan återanvändas genom att man vänder på dem och gör en ny inskription på den forna baksidan. För att den långa kontinuiteten i framtiden ska fortsätta att vara synlig är det dock viktigt att även nya vårdar tillåts placeras i de både kvarteren. Att varje generation får sätta sina spår är positivt. Vissa av de äldre vårdarna behöver ha mer omsorg än de tidigare fått. Kanske är ingen i familjen längre intresserad av att sköta vården. I dessa båda kvarter måste församlingen ta på sig skötseln. Det gäller underhåll av gjutjärnsstaketen och gjutjärnskorsen och det gäller översyn, kontinuerlig besiktning och underhåll på kalkstensvårdarna. Korset och de båda staketen av gjutjärn bör föras upp på inventarieförteckningen. Detsamma gäller kalkstenshällarna över de båda prästerna samt de stående kalkstensvårdarna över Sven Månsson, Carl Fredrik Barck samt N Nylander (se ovan under gravvårdstyper). De två bevarade murgrönskullarna skall värnas som den sista resten efter en tidigare mycket vanlig företeelse på Söderåkra kyrkogård. Hängasken är i dåligt skick men har en skulptural verkan som är viktig för upplevelsen i kvarteret. Många av vårdarna har lokal- och/eller personhistoriska värden. De många yrkestitlarna med kustanknytning berättar om en av de viktiga verksamheterna i socknen. Kvarter D, E, F, H, I, J Kvarteren har en blandad karaktär med vårdar av olika typer och från olika tider. Karaktären är ett resultat av att kvarteren använts under lång tid. Många gravplatser har använts av flera generationer med flera vårdar som resultat. Genom gravvårdarnas placering och datering samt kvarterens struktur kan ännu tydligt avläsas hur kyrkogården vuxit fram med de olika utvidgningarna. Mycket viktigt för denna tydlighet är den gamla trädraden av lindar som tidigare markerade kyrkogårdens gräns men numera står mitt på kyrkogården. Bland kvarterens gravvårdar kan stilutvecklingen inom gravvårdskonsten följas från 1800-talets slut fram till idag. Blandningen av vårdar gör att karaktären varierar mellan kvarteren, men även inom kvarteren. Speciella blickfång utgör grupper av höga, arbetade vårdar från 1900-talets början vilka finns i större antal speciellt i kvarter F och H. Många enstaka vårdar rymmer höga kulturhistoriska värden i form av lokal- och eller personhistoria. Till dessa hör bl a gravstenen i kistform över Alfred Petersson i Påboda. Andra är ovanliga till sin form eller storlek, vilket gör dem bevarandevärda. Till dessa hör exempelvis den mycket påkostade gravplatsen över familjen J Wideberg. På många av vårdarna finns yrkestitlar som berättar om verksamhet som bedrivits i socknen. Gjutjärnskorset i kvarter E bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Kvarter G Kvarter G tillhör den del av kyrkogården som troligen fördes till kyrkogårdens yta 1901. Linjegravar har funnits i kvarteret sedan 1920-talet vilket enstaka bevarade vårdar minner om. Möjligen fanns strukturen med familjegravar i ytterkanterna och linjegravar i mittpartiet redan då. Det var ett vanligt sätt att organisera gravkvarter på vid 1900-talets början. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar har ett socialhistoriskt värde efter som avspeglar en del av samhällsordningen under 1900-talet och är en tradition som tidigare var utbredd, men numera inte används. Man bör därför långsiktigt bevara en grupp linjegravvårdar i kvarteret. Kvarter K, L, M, N, O och U Området tillkom genom en utvidgning på 1920-talet och ritades av stadsarkitekten i Kalmar, J Fred Olson. Anläggningsstilen var tidstypisk med strikt ordnade rader och kvarter samt med åtskiljda ytor för köpta gravar/familjegravar och linjegravar. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar är tydlig än idag och har ett socialhistoriskt värde eftersom den avspeglar en del av samhällsordningen under 1900-talet. Traditionen var tidigare utbredd, men används inte numera. Man bör därför långsiktigt bevara en grupp linjegravvårdar i området. Linjegravsområdet är mest välbevarat i kvarter M. Bland övriga vårdar finns många med tidstypiskt utseende från 1900-talets mitt. I många vårdar finns också person- eller lokalhistoriska värden att värna. Kvarterets karaktär är beroende av vegetationen i form av häckar och andra planteringar som bidrar till att göra strukturen tydlig. Kvarter P, R, S och T Området anlades på 1960-talet med raka rader och rumslighet skapad genom system av häckar och annan vegetation. En ceremoniplats var vid denna tid en vanlig del av en nyanläggning. Strukturen är tidstypisk för 1900-talets senare del och trädgårdskänslan en viktigt del av områdets karaktär. I den framtida skötseln bör den ursprungliga strukturen värnas. Vårdarna är tidstypiska och många av dem rymmer lokal- och personhistoriska värden. Nya kyrkogården Områdes struktur liksom gravvårdarnas utseende är tidstypiska för slutet av 1900-talet. De strikta raderna av vårdar mjukas upp av vegetationen. En utveckling mot mer individualiserad syn på gravvårdarnas utformning kan skönjas, vilket är typiskt för 1900-talets slut. KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Söderåkra kyrka och kyrkogård ligger på en höjd väl synligt för människor som färdas längs den gamla landsvägen som förband Karlskrona med Kalmar. Platsen har kontinuitet som sockencentrum sedan medeltiden då den första kyrkan uppfördes. Till kulturmiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården även närliggande bebyggelse i form av två generationers skolhus och prästgård. Kyrkogården omgärdas av murar och trädkrans som är en viktig del av kyrkogårdens karaktär. Bårhuset, uppfört 1823, har en till kyrkan anpassad arkitektur som bör värnas. Kyrkogårdens nuvarande utsträckning har tillkommit genom större kända utvidgningar på 1800-talet, under 1900-talets första decennier, på 1960-talet samt på 1980-talet. De senaste två delarna är synliga som tydliga tillägg till de äldre delarna. Äldst är kyrkogården närmast kyrkan som har en struktur som kan spåras till den tid då nya kyrkan uppfördes. Som tack till de stora gårdarna i socknen för deras bidrag till kyrkbygget skänktes gravplatser söder om kyrkan som gårdsgravar på evig tid. Dessa gårdsvisa gravplaner finns idag i stor utsträckning bevarade i kvarter B och C, något som är helt unikt i länet. Även i ett nationellt perspektiv är företeelsen mycket ovanlig. Till struktur och utformning är kyrkogården i övrigt i stor utsträckning ett resultat av 1900- talets användning. De tidigare, på den gamla delen, mycket vanliga murgrönskullarna är idag nästan helt borta. Från tiden då stora delar av kyrkogården anlades med låga, välklippta häckar och grusade gravplatser finns endast spår bevarade. Genom bevarade strukturer och gravvårdar kan ändå en vandring över kyrkogården berätta mycket om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by- /gårdsnamn och yrkestitlar. Yrkestitlarna berättar om verksamheter och utkomstmöjligheter som funnits i socknen. De många titlarna med kustanknytning är särkskilt framträdande på Söderåkra kyrkogård. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar som ännu är tydlig i kvarter A, G, K och M har ett socialhistoriskt värde som är viktigt att värna om i det framtida bruket av kyrkogården. Man bör därför se till att en grupp linjegravvårdar långsiktigt bevaras på kyrkogården. Smidesstaket, gjutjärnsstaket och gravvårdar från mitten av 1800-talet eller äldre ska införas på församlingens inventarieförteckning och vårdas av församlingen. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Kyrkan, kyrkogården och den omgivande bebyggelsen utgör tillsammans en värdefull kulturmiljö som vittnar om platsens betydelse som kyrkligt centrum i bygden. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens tydliga struktur som genom sina olika tidsskikt inte bara speglar olika skeden i Söderåkra kyrkogårds utveckling utan också kyrkogårdarnas utvecklingshistoria i allmänhet. • De välbevarade områdena med gårdsvisa gravplaner är unika i länet och mycket ovanliga i landet som helhet. |
