Stäng fönster Vimmerby kn, TUNA 1:3 M.FL. TUNA KYRKA
Anläggning - Värdering
| TUNA KYRKA, Tuna kyrkogård | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Tuna kyrkogårdar har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogårdarna berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Tuna kyrkogårdar förekommer titlar såsom exempelvis prost, hemmansägaren, korpral, stationsföreståndare, fjärdingsman, husföreståndarinna och bleckslagare vilka alla vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på majoriteten av gravvårdarna. Den äldsta delen av Tuna kyrkogård, kvarter A, i anslutning till kyrkan har brukats sedan medeltiden. På 1860-talet anlades en ny kyrkogård ca 200 meter från kyrkan på mark som skänkts av familjen Hammarskjöld. Denna kyrkogård har därefter utvidgats vid två tillfällen, 1930 och 1950. I kvarter A har flera av socknens prominenta familjer sina familjegravar. Här finns flera monumentala familjevårdar och även ett gravkor, Drangelska gravkoret, från 1892. De äldsta gravvårdarna är från 1830-talet. Den äldsta delen av den nya kyrkogården som anlades på 1860-talet uppvisar idag flera karaktärsdrag som platsen bör ha fått i början av 1900-talet t.ex. den tydliga uppdelningen mellan köpegravar och linjegravar samt de väl avgränsade och noga ordnade kvarteren. Linjegravsområden fanns förr på de flesta kyrkogårdar men gravplatserna i dessa områden har under 1900-talet ofta successivt plockats bort. Så har också delvis skett på Tuna kyrkogård. De rester av linjegravsområden som återstår är värdefulla att bevara som en del av socknens sociala historia. På linjegravsområdet finns ovanligt många trävårdar bevarade. Viktiga att bevara är också de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar. Detta bruk var vanligt på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet. Idag utgör de gravplatser med denna utformning som finns kvar på Tuna kyrkogård en viktig länk till kyrkogårdens historia. I många av de enstaka gravvårdarna finns hantverksmässiga och stilhistoriska värden att tillvarata. På Tuna kyrkogård finns flera gravvårdar från början och mitten av 1800-talet som alla långsiktigt ska bevaras. Det gäller även gjutjärnskors, smidesstaket och de ålderdomliga kalkstenshällarna. Samtliga dessa gravvårdar och omgärdningar bör föras in på församlingens inventarieförteckning. De trävårdar med eller utan emaljerade skyltar som finns kvar på kyrkogården ska vårdas så att deras livslängd förlängs blir så lång som möjligt. För att bevara kyrkogårdens karaktär kan trävårdar som håller på att ruttna bort kopieras och de emaljerade skyltarna flyttas över till kopian. Trävårdar var tidigare mycket vanliga på våra kyrkogårdar. I Tuna förefaller bruket att markera gravplatsen med en trävård ha dröjt kvar långt in på 1900-talet och en egen stil har i viss mån skapats. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är också de murar som omgärdar kyrkogården samt träd, buskar och häckar. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. •På kyrkogården finns flera gravvårdar av hög ålder vilkar bär på hantverksmässiga samt person- och lokalhistoriska värden. Ett stort kulturhistoriskt värde har de trävårdar som finns bevarade. •Miljön kring Tuna kyrka och kyrkogård med kyrkstallarna, närheten till Tuna gård, skolan m.m. skapar en värdefull kulturmiljö. Området är klassat som Riksintresse för kulturmiljövården. Beskrivning av enskilda kvarter med kulturhistorisk bedömning Kvarter A Platsen har en lång tradition som begravningsplats i Tuna socken. Här finns flera gravplatser för socknens mest prominenta personer. Flera av gravvårdarna är påkostade med särpräglad utformning eller mindre vanligt förekommande material. I flera av gravvårdarna finns såväl lokalhistoriska som hantverksmässiga värden. Viktiga för platsens karaktär är också stenmurarna, stödmurarna, grindstolar med grindar, byggnaderna och växtlighet som träd och buskar. I det fortsatta bruket av kvarteret bör hänsyn tas till de äldre gravarnas utformning. Det gäller i synnerhet området öster om kyrkan där de äldsta och mest påkostade gravvårdarna finns. Gravvårdar från mitten av 1800-talet eller äldre ska införas på församlingens inventarieförteckning och i de fall gravrätten upphört vårdas av församlingen. Detta gäller också det gjutjärnskors som finns i kvarteret. Kvarter B och C Kvarter B och C anlades på 1860-talet. Från kvarterens äldsta tid kan delar av omgärdningen vara bevarad men hur kvarteren då var organiserade vet vi inte. Idag ser vi tydliga spår av hur kyrkogården såg ut 1906 då en ritning och en trolig omläggning av kvarteren gjordes. I de båda kvarteren syns ännu uppdelningen i köpegravar och linjegravar. Ett antal köpegravar har kvar hela eller delar av sin ursprungliga utformning i form av omgärdningar och grusbeläggning. I kontrast till detta står linjegravarnas enkla gravvårdar. Detta ger kvarteren ett tydligt socialhistoriskt värde som är viktigt att ta hänsyn till i det fortsatta bruket av kvarteren. Hos enskilda gravvårdar finns såväl lokalhistoriska som hantverksmässiga värden. Detta gäller i synnerhet gravvårdarna av trä. Dessa ska vårdas så att deras livslängd blir så lång som möjligt. Gravvårdar från mitten av 1800-talet, gjutjärnskorsen samt smidesstaketet ska införas på församlingens inventarieförteckning och i de fall gravrätten upphört vårdas av församlingen. Kvarter D och E Kvarter D och E är kyrkogårdens yngsta del. Området har ändå genomgått förändringar. Gångar har såtts igen, häckar har tagits bort och gravplatsernas grusbeläggning har ersatts av gräs. Andra delar av kvarterens ursprungliga struktur är fortfarande tydliga. Området har en för sin tillblivelsetid typisk låg profil med låga gravvårdar. Gravvårdarna låga och rektangulära vilket är typiskt för gravvårdar från andra halvan av 1900-talet. De är placerade i raka rader som i flera fall är ryggställa och de mer påkostade gravplatserna har placerats utmed huvudgången. Här finns flera gravplatser som har kvar grusbeläggning och stenramar. De äldre vårdarna har klassiserande stildrag som tempellika gavelpartier och pilastrar. I det fortsatta bruket av området bör hänsyn tas till dessa karaktärsdrag. |
