Stäng fönster Vimmerby kn, KYRKOPLAN 1 VIMMERBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| VIMMERBY KYRKA, Vimmerby kyrkogård | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Vimmerby kyrkogård ligger omgiven av höga träd på en höjdsträckning i den västra delen av stadens centrum. Huvudentréerna nås från den allékantade Kyrkogårdsbacken. Hit till utkanten av staden förlades kyrkogården 1821 som ett resultat av trångboddhet kring kyrkan och av tidens krav på placering av kyrkogårdar utanför stadskärnan. Utvidgningar av kyrkogården har sedan utförts på 1880-talet, på 1920-talet och senaste på 1970-90-talen. Kyrkogården med sina båda kapell, trädkrans och arbetade entrépartier bildar tillsammans en värdefull kulturmiljö som besöks av många människor. På sommaren stannar ett stort antal turister till för att besöka Astrid Lindgrens gravplats. Kyrkogården har även en dragningskraft för många som är intresserade av historia i allmänhet och Vimmerbys historia i synnerhet. Den välskötta och bitvis ålderdomliga kyrkogården kan berätta mycket om Vimmerby stads utveckling. Kyrkogårdsförvaltningens påbörjade K-märkning av gravplatser är också ett lovvärt initiativ som bidrar till detta. På Vimmerby kyrkogård har sockenborna begravts sedan 1800-talet. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och yrkestitlar. Yrkestitlarna berättar om verksamheter och utkomstmöjligheter som funnits i trakten. På Vimmerby kyrkogård finns exempelvis många titlar som hör samman med småstadens alla funktioner såsom stationsinspektör, läroverksadjunkt, järnhandlare, stadsfiskal, rådman, köpman, kontraktsprost och stadssjuksköterska. Men här finns också titlar som har en ålderdomlig och agrar klang såsom godsägare, rusthållare, hemmansägare och jägmästare. Här kommer socknens dubbla karaktär fram med både staden och landsbygden. De äldsta delarna av kyrkogården med kvarter 1-12 har mycket av stadskaraktär med sin tidstypiska anläggningsstil. Här har de klassicistiska principerna varit vägledande med rektangulära kvarter, raka, trädkantade gångar och grusade begravningsytor. Än idag finns mycket av den ursprungiga karaktären bevarad med påkostade och ofta höga gravvårdar längs gångsystemet och mindre vårdar i kvarterens inre. Några kvarter, speciellt nr 5-8, har många monumentala gravplatser som väl illustrerar 1800-talets anläggningsstil när det gäller familjegravar för samhällets övre skikt. Här finns ett stort antal kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Med åren har tyvärr en del träd och formklippta tujor tagits ned längs huvudgången och sidogångarna vilket framhäver de asfalterade ytorna och gör det svårt att orientera sig. Denna del av kyrkogården skulle få ytterligare högre upplevelsevärde om träd åter planterades så som ursprungligen var syftet. Även området för kvarteren 14-16 som anlades från 1960-talet och framåt är starkt beroende av sin varierade vegetation som både ramar in och skapar orienteringspunkter. Området är tidstypiskt i sin anläggningsstil med de likriktade vårdarna och enkla raderna i gräsmatta. Som kontrast finns urngravområdet med sin fria utformning tillkommet under 1900-talets sista decennier. På den äldsta delen av kyrkogården finns några få vårdar från 1800-talets mitt eller tidigare, som alla bör föras in på församlingens inventarieförteckningen. Även vårdarna av gjutjärn liksom staket av smide eller gjutjärn bör föras in på inventarieförteckningen. Kyrkogårdens speciella karaktär är beroende av att grusbelagda områden även fortsättningsvis är belagda med grus. Även omgärdningar kring gravplatser bör bevaras. I några av kyrkogårdens områden finns sk linjegravar bevarade som visar på en gravform som tidigare var mycket vanlig på våra kyrkogårdar. I skillnaderna mellan de köpta och allmänna gravarna finns ett socialhistoriskt värde då det visar på sociala skillnader i samhället. På kyrkogården finns många äldre träd, både som trädkrans kring kyrkogården och som alléer och trädrader längs med gångar. Träden har en miljöskapande verkan och är viktiga för upplevelsen av kyrkogården. En trädvårdsplan är här av stor betydelse. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Delar av kyrkogården har tidstypiska karaktärsdrag som förknippas med en stadskyrkogård anlagd på 1800-talet. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. • På den äldsta delen av kyrkogården finns ett stort antal gamla och ovanliga gravvårdar som har höga kulturhistoriska värden och som tillsammans skapar den ålderdomliga karaktären. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter 5, 6, 7 och 8 Kulturhistorisk bedömning Området som skapas av kvarteren 5, 6, 7 och 8 utgör kyrkogårdens äldsta del. Här har begravningar skett sedan 1820-talet. Enstaka vårdar från 1800-talets mitt visar att samtliga kvarter vid denna tid rymde familjegravar. Kanske var linjegravar i något område grupperade i speciella rader i kvarteren. I området finns en stor mängd mycket påkostade gravvårdar och många gravplatser av nästan monumental art. Variationsrikedomen är stor både i former och material, vilket i sig är intressant och ger området en speciell karaktär. Området rymmer ovanligt många äldre och hantverksmässigt tillverkade gravvårdar. Samtliga vårdar från 1800-talets mitt eller tidigare bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Detta gäller även samtliga gjutjärnsvårdar och gravplatsanordningar av gjutjärn eller smide, såsom exempelvis staket. För att områdets ålderdomliga karaktär ska bevaras krävs att grusade områden och gravplatser även fortsättningsvis behålls grusade och att omgärdningar av stenramar, häckar och staket bibehålls. Området har brukats av samhällets övre skikt under lång tid vilket gör att många av Vimmerby stads och sockens framgångsrika familjer har sina familjegravplatser här. I många av de enstaka gravvårdarna och i hela gravplatser finns höga lokal.- och personhistoriska värden att tillvarata. Kunskap om detta finns bland Vimmerbybor t ex i hembygdsföreningar och liknande. Typen av vegetation i området bör begränsas till det fåtalet sorter som finns där nu. Fonden av träd väster om kvarter 6 och 7 och öster om kvarter 5 och 8 är viktiga omramning av området. Markeringen av områdets struktur är idag mindre stark än den varit tidigare då buskar och träd längs huvudgångarna i senare tid försvunnit. I området finns ett stort antal gravplatser som redan K-märkts av kyrkogårdsförvaltningen i ett ambitiöst och lovvärt initiativ. Kvarter 1, 2, 3 och 4 Kulturhistorisk bedömning Området med kvarteren 1, 2, 3 och 4 tillhör en yta som anlades i slutet av 1800-talet och successivt togs i bruk från 1910-talet och framåt. Detta var efter det att det numera kallade gamla kapellet hade uppförts och området påverkades av kapellets placering. Nära kapellet och längs huvudgångarna förlades familjegravplatser som grusades och omgärdades samt försågs med en påkostade gravvårdar. Sannolikt rymde kvarteren 1 och 4 endast familjegravar medan linjegravar förlades till de inre delarna av kvarter 2 och 3. Här begravdes de mindre bemedlade på rad med små, enkla vårdar som stod i grus eller gräs. Kontrasten mellan de påkostade familjegravarna längs gångarna och de inre ytornas enklare karaktär är kulturhistoriskt intressant och något att värna om i framtiden. Här finns socialhistoriska värden att tillvarata. En del av ett linjegravsområde, lämpligen i kvarter 3 eller 4 bör långsiktigt bevaras som en illustration över en tidigare mycket vanlig gravform. Kvarter 4 har i sitt familjegravsområde en väl sammanhållen karaktär med klassicerande vårdar från 1930-talet och framåt. Här är det önskvärt att nya vårdar anpassas i material och utförande de vårdar som finns där nu. För att hela områdets karaktär ska bevaras krävs att grusade områden och gravplatser även fortsättningsvis behålls grusade och att omgärdningar av stenramar, häckar och staket bibehålls. Speciellt viktiga är också de gamla träden som ramar in främst de västra delarna av området och skapar nästan som ett tak av trädkronor. Området har brukats för gravplatser för sockenbor från varierande sociala skikt. Person- och lokalhistoriska värden finns i många av gravvårdarna. Kvarter 9, 10, 11 och 12 Kulturhistorisk bedömning Området med kvarteren 9, 10, 11 och 12 tillhör en yta som anlades i slutet av 1800-talet och successivt togs i bruk från 1890-talet och framåt. På 1920-30-talet hade sannolikt större delen av området tagits i bruk. Då fanns fler träd längs huvudgången i nord-sydlig riktning samt sannolikt formklippta höga tujor längs flera av gångarna. Stora, omgärdade grusgravar med ofta påkostade vårdar lades längs med gångsystemet. Det nya kapellets uppbyggnad på 1950-talet bidrog också till att vidmakthålla områdets status som plats för familjegravar för många av socknens välbärgade familjer. Inne i de olika kvarteren varierade sannolikt karaktären då som nu. Enstaka äldre vårdar som står i kvarterens inre vittnar om att även där funnits påkostade gravvårdar och stora gravplatser. Men, som strukturen i kvarter 10 visar, har där också funnits enkla ensamgravar markerade av små gravvårdar. Eftersom området använts kontinuerligt finns idag en stor blandning av vårdar framförallt i kvarterens inre, med stor andel gravstenar från 1900-talets mitt och framåt. När de olika rygghäckarna har planterats är inte känt. Områdena har dock sannolikt från början varit helt grusbelagda och gräs såtts in från 1900-talets mitt och framåt. För att områdets karaktär ska bevaras är det viktigt att långsiktigt bibehålla strukturen med de äldre, varierade vårdarna och olika stora gravplatser längs med gångsystemet. Så många som möjligt av de äldre gravvårdarna bör långsiktigt bevaras på plats. De är en viktig länk till kyrkogårdens äldre historia. Grusade områden bör även fortsättningsvis vara grusbelagda och omgärdningar i form av häckar, staket, pollare och kättingar samt stenramar bör bibehållas. I många av gravvårdarna finns lokal- och personhistoriska värden att tillvarata, viktiga för Vimmerby stad och socken. Några av vårdarna har också hantverksmässiga värden. Gjutjärnskorsen och järnstaket bör föras in på församlingens inventarieförteckning. De stora lönnarna i området är viktiga för upplevelsen av kyrkogården då de ramar in och bidrar till att mjuka upp uttrycket. Kvarter 13 Kulturhistorisk bedömning Linjegravar var en vanlig gravform på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet. Här kunde människor som inte hade råd att köpa en gravplats få en plats gratis eller till en mycket ringa kostnad. De avlidna begravdes på ”linjen” allteftersom, vilket skapat strukturen där årtalen följer på varandra. På Vimmerby kyrkogård verkar företeelsen haft en lång kontinuitet. I kvarter 13 kan man följa strukturen från 1938 och fram till 1970-talet. Samtidigt har man brukat en annan linje i kvarter 4. Den enhetliga och enkla karaktären är något att värna om i framtiden då linjegravssystemen inte längre finns på våra kyrkogårdar. Kvarter 14, 15, 16, 17, 18, 19 Kulturhistorisk bedömning Området hör till den yta som lades till kyrkogården redan på 1920-talet. Den kom dock inte att tas i bruk förrän på 1960-talet. Då anlades området efter tidens strikta anläggningssystem med raka rader av vårdar i gräsmatta. Gravvårdarna med dess formaliserade utseende kan också ses som ett uttryck för samhällsandan och synen på individen vid tiden. Här var det ingen som skulle förhäva sig och begravningsplatsen skulle ha en lugn och enhetlig prägel. Som uppmjukande inslag finns dock mycket vegetation som både ramar in området och delar upp det i olika delar. Minneslunden och urngravsområdet blir konkreta utslag av en ändrad syn på gravskick och traditioner kring begravningen som kommer under 1900-talets senare del. Den friare och mer personliga stilen i urngravsområdet utgör en tydlig kontrast till det övriga området. Karaktären i området är starkt beroende av vegetationen, framförallt av träden som ingår trädkrans och allé. Kvarter 21 och 22 Kulturhistorisk bedömning Kvarteren har en tidstypiskt anläggningsstil för det sena 1900-talet med blandad vegetation och enkla rader av vårdar. Vårdarna är här mindre variationsrika än i urngravsområdet i kyrkogårdens norra del, vilket kan förklaras av att det här rör sig om de traditionella kistgravarna. |
