Stäng fönster Dorotea kn, KYRKAN 1 DOROTEA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Dorotea kyrka, DOROTEA KYRKA | |
| 6/7/10 |
| Motivering |
|---|
|
Dorotea kyrka är en fin representant för den klassicistiska kyrkoarkitekturen enligt 1930-talets material- och stilideal. Kyrkan har genomgått små förändringar sedan byggnadstiden. Många drag är traditionella och enligt mönster från den tidigare nyklassicistiska kyrkan. Mer ovanligt för länets kyrkor är fasadens revetering. Under 1932 brann tre av länets träkyrkor ned: Sävar, Dorotea och Bjurholm. Alla byggdes upp med drag hämtade från respektive orts tidigare nyklassicistiska kyrka. De två senare uppfördes med reveterad fasad, men fasaden på Bjurholms kyrka har därefter klätts med träpanel. Dorotea har idag en av länets mycket få bevarade reveterade kyrkor. Även tornavslutningens individuella utformning och de mosaikfärgade fönstren som placerats i liv med fasaden är särskilda karaktärsdrag för Dorotea kyrka. Interiören har också många traditionella drag, men i friare tappning. Nummertavlan från ca 1803 kommer från den gamla kyrkan och draperimålningen hör som komposition även den snarast ihop med den äldre kyrkan, medan mycket av övrig inredning är mer tidstypisk i sin utformning. Carl Milles skulpturer, i synnerhet Paulus-skulpturen, är effektfullt inkorporerat i kyrkorummet. Balansen mellan predikstolen och dopkapellet är också fin. Ett särskilt värde är att nästan all fast inredning, såsom predikstol, altarring, dopfunt, bänkar, armaturer, läktare och orgelfasad är från byggnadstiden och ritade av kyrkans arkitekt Evert Milles. Både träsniderierna (altarringen och räcket vid dopplatsen) och den flitigt förekommande marmoreringen av Yngve Lundström håller hög hantverks-mässig kvalitet. De mindre lämpliga förändringar som skett handlar i första hand utvändigt om källarnedgången och invändigt om läktarunderbyggnaden och slipningen av golvet. Församlingen framhåller själva att akustiken är god och att kyrkan är en uppskattad konsertlokal. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkplatsen har kontinuitet från tidigt 1800-tal. Östra kyrkogårdens många ståtliga gravvårdar, grusgravar och fina inramningar med buskar, stenramar och smidesstaket stärker upplevelsen av kyrkomiljöns långa tradition. Västra kyrkogårdens rumsbildande granhäck är viktig för kyrkogårdens upplevelsevärden och karaktär. Kyrkans exteriör är mycket välbevarad och representativ för sin tid. Den är en av mycket få reveterade kyrkor i länet. De färgade glasfönstren utgör en särskild kvalitet. Vapenhusets karaktärsfulla runda gestaltning är ovanlig för länet. Den fasta inredningen, armaturerna och målningsbehandlingen är till stora delar helt oförändrade sedan byggnadstiden. Det gör kyrkan även invändigt till ett som helhet välbevarat tidsdokument. Snickerierna och marmomeringsmålningen håller hög hantverksmässig klass. Skulpturerna av Carl Milles har en viktig plats i kyrkan, särskilt med tanke på att en av dem skänktes till kyrkan av konstnären själv, samt att hans bror Evert Milles ritade kyrkan. Invändigt är kormålningen och den äldre nummertavlan påtagliga uttryck för kontinuiteten bakåt mot Doroteas första kyrka. |
