Stäng fönster Skellefteå kn, KYRKAN 1 SANKT OLOVS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Sankt Olovs kyrka, SANKT OLOVS KYRKA | |
| 4/28/10 |
| Motivering |
|---|
|
Sankt Olovs kyrka är en helgjuten representant för 1920-talets kyrkoarkitektur med starkt tillbakablickande drag. Att flera äldre stilar blandades i en ny kyrkobyggnad kan delvis betraktas som ett uttryck för det tidiga 1900-talets stora intresse för äldre kyrkostilar, men också som ett sätt att få byggnaden att se ut att ha en längre historia än den egentligen har. Utvändigt riktas återblickandet i första hand mot barocken, främst genom tornavslutningen och korsarmarnas prydnadsgavlar, men även genom sträv-pelarnas svängda avslutningar och västportalens bildhuggeriarbeten. I någon mån kan materialvalet, med inhemska material som sockel av tuktad sten och bildhuggeriarbeten av svart granit, sägas vara nationalromantiskt. Samtidigt ger det höga branta taket och tornets placering, delvis vid sidan om kyrkan, associationer mot medeltidens kyrko-byggnader. Även invändigt finns medeltida drag genom användandet av valv, även om valvens robusta utformning är friare och i detta fall snarare modernistisk. Den fasta inredningen har drag av nybarock och nyempir, samt i viss mån jugend beträffande armaturer och lampetter i kyrkorummet. Särskilt värdefullt är att såväl kyrkotomten och kyrkan som den fasta inredningen och även mycket av den lösa inredningen (t.ex. tiumfkrucifix, nummertavlor, armaturer och dopfat) är ritad av samma arkitekt, med en tydlig strävan efter sammanhållen helhets-gestaltning. Av arkitekten Knut Nordenskjölds många prov på kyrkor och kyrko-renoveringar i länet utgör Sankt Olovs kyrka det mest storslagna och genomarbetade exemplet. Kyrkan har stilmässigt ingen direkt motsvarighet i länet, även om Åsele kyrka (1934–36) också uppvisar samma monumentalitet. Åsele kyrka byggdes dock på murarna från ortens tidigare nedbrunna kyrka och fick många drag som påminde om den, bl.a. planformen, den treskeppiga basilikaformen och det plana innertaket. Utanför länet är den kanske främsta parallellen Staffanskyrkan i Gävle (invigd 1932), också den ritad av Nordenskjöld. I inredningsdetaljerna känner man dock oftast igen Norden-skjölds stil oavsett kyrka, även om utförandet är något enklare i mindre landsortskyrkor som Kåge, Norrfors och Överklinten. Särskilt bör nämnas arkitektens förkärlek till obelisker. Sankt Olovs kyrka är dessutom mycket välbevarad utvändigt och i hög grad även invändigt. De ur antikvarisk synpunkt mest negativa förändringarna som skett är den ändrade möbleringen i korsarmarna, borttagandet av bänkar i bakre delen av kyrkorummet, samt kororgelns tillkomst och förändringen av läktarorgelns fasad. Trots förändringarna upplevs interiören som genuin tack vare att så mycket av inredningen är bevarad. Lokala hantverkare snidade predikstol och bänkar (G. D. Åsélls snickerifabrik, Skellefteå) och tillverkade armaturer (konstsmeden Nils M. Lövgren, Ursviken) vilket visar prov på bygdens stora hantverksskicklighet. Den konstnärliga utsmyckningen på altarskåp och glasmålningen i baptisteriet komponerades av konstnärerna Gunnar Torhamn respektive Yngve Lundström, vilka samarbetade med Nordenskjöld i många kyrkor. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkan utgör genom sin monumentalitet och sitt solitära läge ett landmärke i Skellefteå stad. Den har dessutom en viktig roll i den stadsplan som fortfarande tydligt visar på stadens kraftiga expansion i början av 1900-talet. Stadens slutgiltiga självständighet från socknen hänger historiskt samman med församlingens tillblivelse, vilket ger kyrkan ett symbolvärde för Skellefteå stad. Sankt Olovs kyrka utgör ett av landets främsta exempel på arkitekten Knut Nordenskjölds mest monumentala arbeten. Arkitekturen vilar på en lång kyrkohistorisk tradition och präglas av historicism med inslag av bl.a. 1920-talsklassicism, barock och medeltid. Utvändigt är kyrkan välbevarad. Tack vare måttliga ingrepp och till stora delar bevarad fast och lös inredning är även interiören fortfarande både ett fint tidsdokument och ett uttryck för den blandstil Knut Nordenskjöld arbetade i. Karaktäristiskt för interiören är kontrasten mellan stora slätputsade och kraftfulla volymer respektive mer sirliga och lekfulla inslag hämtade från olika historiska byggnadsstilar. Arkitektens helhetsgrepp om allt från kyrkotomt och kyrka till inredning som predikstol, altarring, bänkar, armaturer, nummertavla, triumfkrucifix och dopfunt gör att såväl kyrkomiljön som kyrkorummet präglas av en arkitektonisk och konstnärlig helhetstanke, med hög kvalitet i utförandet. Ringkorset är ett återkommande motiv i kyrkomiljön. Portalen med skulpturer, predikstolen och armaturerna är några exempel på de många inventarier som besitter höga hantverksmässiga värden. Många av dessa är dessutom lokalt tillverkade. Sunnanå kyrkogård präglas av hög estetisk och materialmässig kvalitet. Det äldre området med björkallén som centralaxel utgör ett välbevarat exempel på stadskyrkogård från 1910-talet, med häckomgärdade gravplatser, grusgravar och påkostade gravvårdar. Gravkapellet med sina kvardröjande drag av jugend saknar stilmässigt motsvarigheter i länet. Det är också den mest välbevarade byggnaden som finns kvar i hemstaden Skellefteå av den vid sekelskiftet 1900 så produktive arkitekten Viktor Åström. |
