Stäng fönster Vilhelmina kn, DIKANÄS 3:1 DIKANÄS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Dikanäs kyrka, DIKANÄS KYRKA | |
| 9/6/10 |
| Motivering |
|---|
|
Dikanäs kyrka utgör en tämligen enkel representant för den nyklassicerande sakrala träarkitekturen från tidigt 1800-tal. Här ser man hur det traditionella mönstret för en kyrka vid den tiden gestaltades av församlingsbor, utan inblandning från staten i form av Överintendentsämbetet. Säkert sneglade man på andra nyklassicistiska kyrkor, kanske exempelvis Lycksele kyrka invigd 1799, som har en likartad men mer genomarbetad utvändig gestaltning. Det plana innertaket med välvda sidor är andra gemensamma karaktärsdrag. Dikanäs kyrka har efter uppförandet genomgått ganska stora förändringar både utvändigt och invändigt, framförallt vid Karl Martin Westerbergs genomgripande restaurering 1932–34. Utvändigt innebär förändringarna främst de additiva tilläggen av torntillbyggnader och inskjutet kor (numera sakristia), samt en redan tidigare påbörjad strävan mot mer sakral prägel i och med panelningen och den ändrade färgsättningen från rött till vitt. I synnerhet torntillbyggnaderna har påtagligt ändrat karaktären och gett kyrkan en tyngre och bastantare prägel än den ursprungliga mer smäckra och välproportionerade, men förändringarna är tydligt avläsbara som tillägg. Även invändigt innebar 1930-talets restaurering en strävan mot mer genomarbetad och sakral prägel, och även om restaureringen 1983 till viss del innebar en återgång till ursprunglig planlösning så är kyrkorummets golv, väggpanel, bänkar, altarring och altartavla från 1930-talet. Av särskilt värde är den ärvda äldre fasta inredningen, såsom predikstol, altarbord, fattigbössa och vapenhusets nummertavla, vilka kommer från Volgsjö kapell, samt kyrkklockan från 1600-talet som skänkts från Åsele. Inventarier som återstår från före restaureringen 1932 är bl.a. nummertavlan i koret och den mindre kyrkklockan intill, samt den samiska konstnären J Meurks altartavla i sakristian. Samma konstnär målade altartavlan till Fatmomakke kyrka, som för övrigt troligtvis uppfördes med Dikanäs kyrka som förebild. Det låga taket och avsaknaden av läktare i kyrksalen bidrar i hög grad till upplevelsen av kyrkans ålderdomlighet. I motsatt riktning verkar kororgeln från 1985 som genom sin placering tar onödigt mycket uppmärksamhet samt den nya dopfunten, som genom sin utformning bryter av mot övrig inredning och kan te sig som lite främmande och kitschig i sammanhanget. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Dikanäs kyrka, uppförd av församlingsborna själva, är ett exempel på fjällvärldens enkla kapellbyggande och traditionen att kapellförsamlingar fått överta äldre inventarier från moderförsamlingen. Kyrkogårdens få äldre gravanordningar har kulturhistoriska värden och är viktiga för förståelsen av kyrkomiljöns långa historia. Dikanäs kyrka har Lapplands äldsta kyrkklocka från 1647 (ej i bruk). Klockan är skänkt från Åsele. Predikstolen i barockstil samt altarbordet och nummertavlan i vapenhuset hör till kyrkans värdefullaste inventarier och kommer från Volgsjö 1700-talskapell. |
