Stäng fönster Eskilstuna kn, KJULA KYRKA 1:1 KJULA KYRKA
Anläggning - Värdering
| KJULA KYRKA | |
| 5/28/07 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN Kjula kyrka ligger på Kjulaåsens krön. Öster om kyrkan ligger Kjulaby. Söder och sydost om kyrkan ligger ett antal byggnader som har hört till kyrkans funktioner. Kjula socken ligger i Rekarnebygden som räknas till ett av de tidigast kristnade områdena i Mellansverige. Området är utpekat som en riksintressant kulturmiljö. KYRKOANLÄGGNINGEN Kjula kyrka omges av en kyrkogård som inramas av kallmurad bogårdsmur av natursten. Innanför muren växer en trädkrans. På kyrkogården markerar enstaka träd från en äldre trädkrans läget för kyrkogårdsmurens tidigare sträckning i norr och väster. Till kyrkogården leder fyra ingångar i bogårdsmuren: två i söder, en i väster och en i norr. Vid kyrkogårdens sydöstra hörn ansluter kyrkogårdsmuren till ett gravkapell, vilket möjligen är identiskt med en benkammare som uppfördes år 1659. Kyrkogårdens gravkvarter är gräsbevuxna och avgränsas av grusgångar. På kyrkogården växer ett relativt stort antal träd av olika arter. Gravvårdarna är i huvudsak anordnade i nordsydlig riktning. KYRKAN Kjula kyrka består av ett enskeppigt långhus med tillbyggda korsarmar i söder och norr, ett rakt avslutat kor i öster samt ett torn i väster. I det nordvästra hörnet mellan långhuset och den norra korsarmen finns en mindre tillbyggnad. Kjula kyrka bevarar medeltida murverk i långhus, torn och kor. Det medeltida murverket är i huvudsak uppfört av natursten medan korsarmarna från 1790-talet troligen är uppförda av tegel. Fasaderna är slätputsade, undantaget tornets fasader. Tornets fasader är i grunden spritputsade men fläckvis lagade med en slät puts. Fasaderna avslutas upptill av en profilerad takgesims, vilken är inklädd med kopparplåt på långhus, kor och torn. Sockeln är avfärgad i grått medan fasaderna är avfärgade i brutet vitt. Kyrkans korstak och tornhuven har skivtäckning av kopparplåt. Den medeltida stenkyrkan uppfördes troligen under 1100-talet. Kyrkan bestod då av ett långhus med torn i väster och ett smalare kor i öster. Kyrkan förlängdes åt öster omkring 1300. Under medeltiden tillbyggdes en sakristia invid korets norra sida samt ett vapenhus invid sydportalen i långhusets västra del. Kyrkans nuvarande tornhuv tillkom 1772 och korsarmarna tillbyggdes 1798, då vapenhuset vid sydportalen och sakristian invid korets norra sida revs. Vid ombyggnaden 1798 avskärmades den östra korsarmen från kyrkan med en tvärvägg. Bakom tvärväggen inreddes en sakristia och ovanpå sakristian inrättades en läktare. Framför tvärväggen ställdes altaret med ett förgyllt kors. Ovanför altaret uppfördes en altarpredikstol. Sedan 1798 har Kjula kyrka genomgått tre större invändiga restaureringar: 1875, 1926 och 1953-54. Vid restaureringen 1875 revs inredningen i den östra korsarmen ut och den där belägna sakristian flyttades till en ny läktarunderbyggnad i den norra korsarmen. Kyrkan fick vidare ny bänkinredning, ny predikstol samt en ny orgel. Vid restaureringen 1926 lades nytt golv in i kyrkan och en ny, öppen bänkinredning sattes in. Vid restaureringen 1953-54 fick kyrkan åter nya golv och bänkinredningen förändrades och försågs med dörrar. Läktaren i den södra korsarmen revs och orgelläktaren förlängdes med ca 1 meter. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Kyrkans exteriör får sin karaktär av två huvudperioder i kyrkans byggnadshistoria. Mest framträdande är den äldsta byggnadsperioden med långhuset och det höga, slanka tornet med bevarade romanska muröppningar. Det sena 1700-talets förändringar av kyrkan i form av tillbyggda korsarmar och förstorade fönsteröppningar samt tornhuven upplevs som väl fungerande komplement till kyrkans helhetskaraktär. Den mycket karakteristiska tornhuven har paralleller i grannkyrkorna Hammarby och Sundby, samtliga uppförda av samma byggmästare. Kyrkans interiör karakteriseras i grunden av ombyggnaden på 1790-talet. Tillbyggda korsarmar, stora fönsteröppningar och tunnvalv ger kyrkorummet stor volym och ett stort ljusinflöde. De restaureringar och förändringar som gjorts under framför allt 1900-talets andra hälft förefaller ha saknat ett uttalat mål för helhetsintrycket av kyrkan. Sammantaget ger detta kyrkans interiör karaktären av vara en representant för olika tiders restaureringsideologier och liturgiska behov. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkans medeltida murverk i långhus, kor och torn samt eventuella medeltida träkonstruktioner i torn samt takstolar är i sig omistliga historiska dokument. - Bevarade delar av inredningen från 1798 års ombyggnad, bland annat altarring, läktarbarriärer samt möjligen även nummertavlorna. - Bevarad läktare i den norra korsarmen, vilka oftast har rivits i samband med senare restaureringar. - Orgelfasaden från 1875 års orgel. - Det medeltida rökelsekaret. |
