Stäng fönster Gnesta kn, GÅSINGE 2:7 M.FL. GÅSINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| GÅSINGE KYRKA | |
| 10/31/08 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Gåsinge-Dillnäs socken består i sydöstra delen av öppen, bruten odlingsbygd på näsen mellan Storsjön och Klämmingen, i nordväst av smala dalgångsbygder i skogsmark. Socknen är rik på fornlämningar, bl a gravrösen och hällristningar från bronsåldern, gravfält från järnåldern, fornborgar och runstenar. Gåsinge kyrka är uppförd på en långsträckt höjd omgiven av odlingslandskap i norr och Storsjön i söder. I anslutning till kyrkan finns gamla institutionsbyggnader som har inrymt funktioner med nära anknytning till kyrkan och dess administration, bl a kyrkskolan, lärarbostäder och klockarbostaden. På kyrkbacken omedelbart sydost om kyrkogården ligger det tidigare tingshuset i Daga härad. Tingsplatsen flyttades till Gåsinge år 1591. Tingshuset i Gåsinge uppfördes under 1800-talet och användes av tinget fram till 1908. KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården vid Gåsinge kyrka begränsas av en i huvudsak kallmurad bogårdsmur av natursten i söder, öster och väster. Vid gränsen mellan den gamla kyrkogården och den utvidgning som gjordes i norr år 1927 övergår bogårdsmuren i en gräsbevuxen sluttning. Utvidgningen begränsas av en låg, klippt häck. Innanför bogårdsmuren växer en trädkrans av lind, lönn och kastanj. Trappor av betong med svartmålade järnräcken leder mellan den gamla delen av kyrkogården och utvidgningen från 1927. Kyrkogården är gräsbevuxen och indelad i kvarter med grusade gångar. Delar av gravkvarteren avdelas av låga häckar. Kyrkogården har ett för sörmländska mått rikt trädmaterial. Asklunden i kyrkogårdens norra del markeras av låga björkar, en låg häck och ett högt träkors. I muren kring den gamla delen av kyrkgården finns tre ingångar, i söder, öster och väster. Grindstolparna vid ingångarna är uppförda av rött tegel på en sockel av natursten. Grindstolparna är avtäckta av ett tälttak med skivtäckning av kopparplåt. I öppningarna sitter svartmålade gallergrindar av järn. Väster om kyrkan finns ett putsat bårhus, vilket uppfördes år 1927 efter ritningar av arkitekten Arre Essén. Omedelbart öster om bogårdsmuren står en timrad, rödfärgad förrådsbyggnad, ålder okänd. I kyrkogårdens nordöstra del finns ytterligare en förrådsbyggnad, uppförd på 1970-talet. KYRKAN – Gåsinge kyrka består av ett enskeppigt långhus med ett tresidigt avslutat kor i öster, torn i väster och en sakristia i norr. Fasaderna framstår med oputsat naturstensmurverk. Yttertaket har skivtäckning av kopparplåt. Kyrkan har ingen sockel. Kyrkans murverk är i huvudsak uppfört av natursten med rött tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Fasaderna framstår med fogat naturstensmurverk med putsade fönster- och dörromfattningar. Långhuset har tre stickbågiga fönsteröppningar i söder och två i norr. Fönstren är uppdelade i sex lufter, avdelade med mitt- och tvärposter. Karmar och bågar är utförda av trä. Koret har två fönsteröppningar i samma utförande som i långhuset. I tornets södra fasad finns en låg, korgbågig fönsteröppning. Kyrkans huvudportal i tornets västra fasad är utförd med putsad rustik. Portalen har en korgbågig dörröppning med en gjutjärnsgravhäll som insteg. I öppningen sitter en inåtgående, rakt avslutad pardörr med ett korgbågigt överljusfönster ovanför. Ingången i långhusets södra sida är placerad i en stickbågig, putsad nisch. Vid ingången sitter en utåtgående pardörr. Tornet har en korgbågig ljudöppning i varje väderstreck. På sakristians norra gavel finns en korgbågig dörröppning som leder in till sakristians vind. Långhuset, koret och sakristian täcks av sadeltak med skivtäckning av kopparplåt med förskjutna tvärfalser. Tornet har en karnisformad huv med lanternin och spira. Huven och spiran har med skivtäckning av kopparplåt med förskjutna tvärfalser. Lanterninen är klädd med kopparplåt och har vitmålade brädluckor vid öppningarna. Spiran avslutas av ett kors med förgyllda klot på korsarmarna och en förgylld tupp överst. Gåsinge romanska stenkyrka uppfördes troligen under 1100-talets andra hälft. Kyrkan bestod sannolikt av ett långhus, ett smalare, rakt avslutat kor i öster och ett torn i väster. Under 1200-talet förlängdes koret åt öster och en sakristia uppfördes invid korets norra mur. Under 1400-talets andra hälft valvslogs kyrkorummet. Under samma period uppfördes troligen ett vapenhus vid kyrkans sydportal. I slutet av 1600-talet förnyades kyrkans interiör. Predikstol och altarprydnad skänktes till kyrkan år 1672. Samma år utvidgades läktaren. Troligen fick kyrkan även ny bänkinredning vid samma tillfälle. Åren 1779–82 genomgick kyrkan en omfattande om- och nybyggnad. Koret, sakristian och vapenhuset revs. Långhuset förlängdes i öster till mer än sin dubbla längd och försågs med ett tresidigt avslutat kor i öster och en sakristia i norr. Kyrkans huvudentré placerades i en nyupptagen ingång i tornets västra fasad. Fönstren i det medeltida långhusets södra mur förstorades och fick samma form som fönstren i den nyuppförda delen av kyrkan. I början av 1800-talet ersattes kyrkans spåntäckning med tegeltäckning, undantaget tornet. Ytterligare ett fönster togs upp i långhusets norra fasad. I mitten av 1890-talet renoverades kyrkan invändigt. Bänkinredningen och altaruppsatsen ritades av arkitekten Fredrik Liljekvist, Stockholm. Vid denna restaurering ersattes tegeltäckning med rödmålad plåttäckning. År 1946 renoverades kyrkans interiör och elektrisk uppvärmning installerades i kyrkan. Förrådsutrymmen på vardera sidan om vapenhusets mittgång revs och vapenhuset renoverades. Kyrkans bänkar omflyttades så att en fri entréplats skapades under orgelläktaren. Sakristian renoverades i sin helhet. År 1957 restaurerades kyrkans exteriör. All puts på kyrkans fasader avlägsnades. Fasaderna sandblästrades och utlagades med kalkcementbruk. Trävirket konserverades. År 1959 ersattes yttertakets järnplåttäckning med kopparplåttäckning. År 2006–2007 installerades ett nytt uppvärmningssystem baserat på bergvärme i kyrkan. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Kyrkans exteriör karakteriseras sedan 1950-talet i första hand av fasadernas oputsade naturstensmurverk med vitputsade dörr- och fönsteromfattningar. Bortom denna idag dominerande prägel framträder kyrkans tidigare helhetsgestaltade, nyklassicistiska utformning som den hade från ombyggnaden 1779–82 till 1950-talet. Denna period karakteriseras av det tresidigt avslutade koret, de stickbågiga fönsteröppningarna, tornets rusticerade västportal och tornets svängda huv. Kyrkorummet får sin prägel av mötet mellan 1400-talets valv i väster och 1700-talets gipsade tunnvalv i öster. Kyrkorummets inredning härrör i huvudsak från restaureringen 1895–96 efter arkitekten Fredrik Liljekvists ritningar, vilken därmed utgör ett tydligt avtryck i kyrkans byggnadshistoria. Vid denna restaurering tillkom bland annat bänkar och altarprydnad. Medeltida skulpturer samt predikstolen och den äldre altaruppsatsens ramverk, båda från 1670-talet, utgör ytterligare spår från kyrkans långa historia. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Det medeltida murverket i kyrkans torn och långhusets västra del samt den möjligen medeltida takstolen över samma del av långhuset utgör i sig omistliga historiska dokument. - Kyrkans huvudsakliga 1700-tals prägel med tresidigt kor, stickbågiga fönster och rusticerade västportal. - Inredningen från 1890-talets vilken är mycket ovanlig i länet. - Bänkarna på orgelläktaren. |
