Stäng fönster Nyköping kn, S:T NIKOLAUS 10 M.FL. SANKT NICOLAI KYRKA
Anläggning - Värdering
| SANKT NICOLAI KYRKA | |
| 2/1/11 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – S:t Nicolai kyrka ligger i centrala Nyköping, intill Stora Torget i en samlad torgmiljö med stadens administrativa byggnader från olika århundraden, såsom länsresidensbyggnaden rådhuset och stadshuset. Norr om kyrkan ligger sockenstugan från 1700-talet, som numera inrymmer pastorsexpeditionen, och församlingshemmet som byggdes på 1950-talet. På Borgarberget väster om kyrkan ligger den inbyggda rödfärgade klockstapeln som byggdes 1692. Klockstapeln klarade sig vid stadsbranden 1719 och är därmed stadens äldsta träbyggnad. S:t Nicolai kyrka ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö (D57). KYRKOANLÄGGNINGEN – Av kyrkans tidigare kyrkogård finns idag bara ett par gravstenar bevarade. Dessa är placerade norr om kyrkan. Kyrkotomten markeras av en stenmur i norr, i väster och öster är den terrasserad. I söder är marken kullerstensbelagd. Strax nordväst om kyrkan är en asfalterad parkeringsyta. Kyrkotomten är i övrigt gräsbeväxt med en äldre trädkrans. KYRKAN - S:t Nicolai kyrka består av ett treskeppigt långhus med mångkantigt kor i öster med markerade murpelare i fasad. I norr ansluter den lägre sakristian och i väster ett fyrsidigt torn. Vid tornets norra sida är en senare tillbyggnad. Kyrkans fasader är slätputsade och är avfärgade i brutet vitt, en svagt rosa nyans. Tornets nedre del är putsat lika långhuset, men har synliga tegelmurar upptill. Putsen slutar en bit ovanför mark, så att det underliggande naturstensmurverket är synligt. Vid takfoten är en profilerad taklist. I långhusets rundbågiga fönsternischer sitter gråmålade spröjsade blyinfattade fönsterbågar. Solbänkarna är avtäckta med kopparplåt. Ingångar finns i långhusets södra fasad. Två påkostade och med rika utsmyckningar huggna sandstensportaler från 1644 respektive 1668. I öppningarna sitter kopparbeslagna pardörrar av trä. Ingång till kyrkan finns även i norr. Kyrkans långhus och kor täcks av ett valmat mansardtak. Sakristian täcks av ett sadeltak och tillbyggnaden av ett pulpettak. Taken täcks av skivtäckt kopparplåt. Tornet täcks av en låg pyramidformad huv med en hög kvadratisk kopparklädd lanternin. Lanterninen har skivtäckning av kopparplåt och kröns av ett förgyllt kors. Kyrkorummet är stort och ljust och präglas till viss del av den orgelbundna planformen, som dock uppvägs av den anpassade bänkinredningen. Väggar och valv är slätputsade och vitkalkade. Golvet är ett kalkstensgolv, med inlagda äldre gravhällar. Med början år 1267 uppfördes S:t Nicolai kyrka, en liten korsformad gråstenskyrka med västtorn. Kyrkan hade ett enskeppigt långhus samt tvärskepp. Under 1300-talet revs västtornet, då också långhuset förlängdes i väster och pryddes med en trappgavel av tegel. Det gamla plana träinnertaket ersattes med tegelvalv, vilande på utskjutande väggpilastrar. 1390 brann kyrkan, då valven förstördes och rasade in. Södra tvärskeppets valv klarade sig. Under 1400-talets första hälft försågs kyrkan med nya sidoskepp väster om de gamla korsarmarna. Norra och södra sidoskeppsmurarna samt västra sidan av tvärskeppet revs. De nuvarande långhusmurarna uppfördes i anslutning till de gamla tvärskeppsgavlarna. Västtornet uppfördes med gråsten i bottenvåningen och tegel i övriga våningar. Tornet hade en gotisk spira. Något senare byggdes i hörnet mellan koret och norra korsarmen ett utrymme, troligtvis en sakristia i två våningar. Även i hörnet mellan koret och södra korsarmen byggdes ett kvadratiskt kor. Ett enhetligt tak lades över hela kyrkan. Mellan åren 1579 och 1583 byggdes ett större kor till i öster med mångkantigt avslut. En ny sakristia uppfördes i norr. På 1630-talet fick tornet en ny spira. 1644 murades sandstensportalen i södra fasaden, i väster. Portalen skänktes av Holger von Scheiding och hans hustru Kristina Nilsdotter Natt och dag. 1665 drabbades Nyköpings stad av en brand, då kyrkan eldskadades. Störst skador uppstod i tornet och i de tre valven närmast tornet. Tornspiran återuppfördes. 1668 färdigställdes södra fasadens östra portal och utsmyckades med broskornamentik. En rödfärgad klockstapel uppfördes 1692. 1719 brann återigen staden, då alla mittskeppsvalv i kyrkan fram till koret förstördes. Klockstapeln var den enda träbyggnad i staden som klarade branden. Nya valv murades upp igen i kyrkan under ledning av slottsbyggmästare Peter Frimodig. Troligtvis ersattes även de flesta inventarier efter denna brand. 1733 tillverkades en orgel av Johan Niclas Cahman, som placerades på en läktare i väster. Sex år senare skänktes en ny altartavla till kyrkan, vilken förfärdigades av konstnär Georg Engelhard Schröder. Tavlan skänktes av drottning Ulrika Eleonora. 1748 tillverkades predikstolen i barockstil av bildhuggare Niklas Österbom, Norrköping. 1797 byggdes en ny tornhuv i form av en lanternin, den tidigare förstördes i branden 1719. Huven ritades av arkitekt Olof Tempelman. Under 1800-talet togs den fasta bänkinredningen bort och predikstolen målades. Mellan åren 1923-1925 genomgick kyrkan en restaurering som leddes av riksantikvarie Sigurd Curman, arkitekt Erik Fant och arkitekt Erik Lundberg. En viktig del vid restaureringen var att man ville framhäva riktningen mellan högkoret och långhusets västra del, där ett doprum anordnades i tornet. En igenmurad portal togs upp i tornväggen och nya draperimålningar utfördes. I doprummets västra vägg monterades ett fönster med glasmålning av Einar Forseth. En dopfunt från 1200-talet, funnen i Stigtomta socken sattes in på en förhöjd sockel. En ny koromgång anordnades bakom högaltaret, som placerades på ett förhöjt högkor, med nya korbänkar och nytt korskrank. För att åstadkomma detta valdes att ta bort läktaren i väster, placerad i mittskeppet. Cahmanorgeln från 1733 flyttades till kyrkans nordvästliga valvtravé. En ny anpassad bänkinredning tog till viss del bort intrycket av kyrkans något sneda planform. Gravhällar över adelsmän, präster och borgare lades in i golven och gravminnen infogades i koromgången, där två fönster målades av konstnär Yngve Lundström. Arbeten gjordes även på inventarier, t ex togs originalfärgen på predikstolen fram. Utvändigt så attes nya kopparportar in i de södra portalerna. Nya fönster sattes in. 1967 gjordes nästa utvändiga och invändiga renovering som leddes av arkitekt Rolf Bergh. Fasaderna omputsades och taket lades om med kopparplåt. Tornet och koret förstärktes. Tornet som stod på lergrund, stöddes av cement. På tornet togs dekorationer fram. Det gamla pannrummet byggdes om till väntrum och körövningsrum. Invändigt gjordes en del arbeten i sakristian. Väggarna var kraftigt nedsotade och vitkalkades. 1995 renoverades kyrkan utvändigt igen. Fasaderna avfärgades och tak sågs över. Fönster och andra målade ytor målades om. Vissa reparationer gjordes i tornets tegelmur och lanternin. Korset och urtavlor omförgylldes. 2002 gjordes invändiga arbeten under ledning av arkitekt Margit Webjörn. Bänkkvarter bakom tvärgången togs bort och trägolvet ersattes med kalkstensgolv. Den Chamanska orgelfasaden rengjordes och flyttades. Ett nytt textilskåp byggdes, vilket tillsammans med det gamla skåpet utgör ett litet textilmuseum. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING – S:t Nicolai kyrka är en viktig pendang till de administrativa byggnaderna kring Stora torget i Nyköping och visar på kyrkans starka ställning i samhället under historisk tid. På berget norr om torget står kyrkans rödfärgade klockstapel, stadens äldsta träbyggnad från 1692 och ett viktigt landmärke i staden. Kyrkans tidigare kyrkogård har idag funktionen av kyrkotomt och endast ett par gravstenar finns bevarade norr om kyrkan. Kyrkorummet domineras av de tre skeppens låga ribbvalv och kraftiga valvpelare och den tydliga riktningen i rummet, via sacra, från doprummet i tornets bottenvåning till altaret i det förhöjda koret. Denna riktning förstärktes vid 1925 års restaurering under ledning av riksantikvarien Sigurd Curman vid vilken stora delar av kyrkans inredning tillkom, bl a bänkinredningen och koromgångens skrank. Denna inredning anpassades till de praktföremål i form av altartavla, predikstol och Cahmanorgel, som kyrkan erhöll efter 1719 års ryssbrand. Nya liturgiska och funktionella krav har satt sina spår i form av ett öppet kyrktorg och ny textilförvaring i långhusets västra del. I kyrkan bevarade sarkofager, begravningsvapen och epitafier är ett vittnesbörd om hur framförallt 1700-talets välbärgade samhällsklasser byggde monument över sig själva och sina familjer i kyrkorna. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Klockstapeln från 1692 är stadens äldsta träbyggnad och en viktig silhuett i staden. - Kyrkans exteriör präglas av flera århundraden. Flera epoker i kyrkans historia är tydliga; det kraftiga oputsade medeltidstornet med blinderingar, lanterninen från sent 1700-tal, långhusets utsträckning med korutformning och huggna sandstensportaler från 1600-talet och den nyklassicistiska perioden genom tornets lanternin och långhusets brutna tak. - De huggna sandstensportalerna med fragment av bemålning är av hög konstnärlig kvalitet. - Den bevarade inredningen från 1700-talet i form av predikstol, altaruppsats och orgelfasad är av hög kvalitet och viktiga inslag i det stora kyrkorummet. - Inredningen från 1920-talets restaurering tillsammans med den då tillskapade riktningen, via sacra, är karakteristisk för Sigurd Curmans kyrkorestaureringar och en av de bäst bevarade. |
