Stäng fönster Nyköping kn, RUNTUNA KYRKA 1:1 RUNTUNA KYRKA
Anläggning - Värdering
| RUNTUNA KYRKA | |
| 10/6/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Runtuna socken består av öppna, småbrutna odlingsbygder, med mindre skogsmarker på den sörmländska sjöplatån. Drygt 1500 fornlämningar är kända, varav de flesta är från bronsåldern. Här ibland fornlämningarna kan nämnas den väldiga gravhögen Uppsa kulle och tjugotalet runstenar med ovanliga inskrifter. Socknen är med dessa fynd landskapets runstensrikaste trakt. Uppsa (Upp-husa) kulle tros vara anlagd under 500-talet och ligger vid sjön Runnviken, som under förkristen tid hade förbindelse med Östersjön. Runtuna samhälle ligger några kilometer sydost om kyrkan, där förskola och skola finns. Några kilometer sydväst om kyrkan ligger Lindö herrgård, som under medeltiden gick under namnet Öja, byggd intill sjön Eknaren. Bland de många byggnaderna märks den pampiga ladugården med karakteristiskt tornprydda tak. Kyrkan ligger i Runtuna kyrkby på en höjd i det omgivande odlingslandskapet. Strax söder om kyrkan ligger prästgården och i norr ligger kaplansgården. Väster om kyrkan ligger klockaregården och församlingsgården, båda rödfärgade byggnader. Intill bogårdsmuren, i söder, ligger ett timrat rödfärgat f d kyrkstall. Runtuna kyrka ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö (D47). KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården omges av en kallmurad naturstensmur. Ingångar finns i väster samt i sydväst. Dessa är försedda med putsade stigluckor från 1700-talet med spåntäckta tak. Norr om den västra stigluckan är en trappa gjord i muren. Strax utanför muren vid den västra stigluckan står två hela runstenar och ett runstensfragment. Klockstapeln är belägen väster om kyrkogården och är en öppen klockbock uppförd 1652. Klockstapeln har renoverats ett flertal gånger och syllarna är numera ersatta av en betonggjutning. Huven är pyramidformad och avslutas med en rak spira. Kyrkogården är gräsbevuxen och indelad i kvarter med grusade gångar. KYRKAN - Kyrkan började uppföras under 1100-talets senare del med rektangulärt långhus, smalare lägre kor i öster och ett aldrig fullbordat torn i väster. Under 1400-talet förlängdes koret åt öster och ett senare rivet vapenhus uppfördes framför sydportalen. Under 1700-talet uppfördes ett gravkor på korets södra sida för landshövding Mårten Lindhielm på Lindö och senare byggdes korsarmar i söder och norr. Kyrkans fasader är spritputsade och avfärgade gula med slätputsade vita listverk. Lindhielmska gravkoret har slätputsade rosa fasader med vita lisener och ljusgrå sockel. På norra och södra korsarmen samt i västra långhusgaveln finns rusticerade portaler. Samtliga takfall är täckta med enkupigt lertegel. Kyrkorummet täcks av flera olika typer av tegelvalv från 1400-talets senare del. Vid valvslagningen har man tagit hänsyn till målningarna på triumfbågens övre del. Korsarmarna har liksom det ofullbordade tornet i kyrkans västra del putsade tunnvalv. Långhuset har omfattande slutna bänkkvarter tillkomna vid restaureringen 1953 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee, då även de ovan nämnda målningarna återupptäcktes. Det djupa koret domineras av det välbevarade altarskåpet från 1500-talets början. Predikstolen från 1680-talet är sedan 1700-talet placerad på långhusets norra sida i hörnet mot korsarmen. Lindhielmska gravkorets trätak är smyckat med allegoriska målningar. Sedan 1954 avskiljs gravkoret från kyrkan genom ett smidesgaller. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING – Runtuna medeltida kyrka och dess kyrkplats med runstenar vittnar om en 1000-årig historisk kontinuitet. Kyrkomiljön får en speciell karaktär av de äldre omkringliggande byggnaderna, som prästgård, kaplansgård, före detta kyrkstall, klockaregård och församlingsgård. I miljön är bogårdsmuren med de två stigluckorna karaktärsskapande. Kyrkan som flera gånger har förlängts och förändrats har kvar det medeltida murverket och sin senmedeltida utsträckning. Kyrkans nyklassicistiska exteriör är så gott som oförändrad sedan ombyggnaden 1759-62. Avvikande är det Lindhielmska gravkoret i barockstil med putsade rosa fasader och vita lisener. Interiören karakteriseras av det osedvanligt djupa koret och de höga olikformade valven, där valvribborna mellan triumfbåge och gördelbåge är unika för länet. Den slutna bänkinredningen har en sammanhållande verkan på kyrkorummet som i övrigt har inredning från flera olika epoker. Det senmedeltida altarskåpet som dominerar koret har förhållandevis mycket ursprunglig bemålning bevarad. De tillbyggda korsarmarna visar på den befolkningsökning som socknen hade under 1700-talets senare hälft. Det Lindhielmska gravkoret påminner om landshövding Mårten Lindhielm, ägare till socknens stora gods Lindö, och hans familj. Gravkoret har med sitt smyckade trätak med allegoriska målningar och draperimålningar en närmast profan 1600-tals prägel. Porträtten och änglarna i gravkoret är enligt traditionen utförda av konstnären Carl Gustaf Pilo eller av fadern O Pilo. I interiören märks också kyrkans rika porträttsamling av präster och prästfruar. Sakristians bemålade valv är ovanliga. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkobyggnaden är ett välbevarat byggnadsverk från medeltiden med tillskott framförallt från 1700-talet. - Det medeltida murverket i långhuset och sakristian utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Kyrkans välbevarade nyklassicistiska exteriör. - Gravkoret har en välbevarad stram barockexteriör, som skiljer sig från övriga kyrkan. - Gravkorets interiöra allegoriska målningar i tak har ett högt kulturhistoriskt värde. De utgör ett vittnesbörd över hur stormaktstidens välbärgade samhällsklasser byggde monument över sig själv i kyrkorna. - Den omfattande bänkinredningens sammanhållande verkan på kyrkorummet. - Sakristians bemålade kryssvalv är mycket ovanligt i länet. Målningarna dateras till tiden omkring år 1300. |
