Stäng fönster Nyköping kn, TYSTBERGA 1:4 M.FL. TYSTBERGA KYRKA
Anläggning - Värdering
| TYSTBERGA KYRKA | |
| 12/20/10 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – Tystberga socken är långsträckt och når ända ut till skärgården. Under bronsåldern var i stort sett all nuvarande åkermark sjöbotten, en förgrenad vik i Östersjön. Med tiden sjönk vattennivån undan så pass att socknens nordöstra del blev torrlagd. Dessa marker utgör idag järnåldersbygden och här finns gott om gravfält och resta stenar. Här uppfördes också Tystberga kyrka, som ligger på en höjd i en kuperad jordbruksbygd med skog och tidigare betesmarker. Drygt 2 km sydväst om kyrkan ligger Tystberga samhälle. Samhället har växt upp efter hand efter invigningen av järnvägen mellan Nyköping och Järna år 1916. Samhället är beläget ca 1.8 mil nordost om Nyköping. Norr om kyrkogården finns ett gravkapell med stående rödmålad panel, ritat av arkitekt Nils Hovgård, byggt 1964. Öster om detta ligger den före detta klockaregården och kyrkvaktarebostaden. Strax nordväst om kyrkan ligger Tystberga gård. Tystberga kyrkogård ligger högt placerad med vid utsikt över jordbrukslandskapet i väster. KYRKOANLÄGGNINGEN – Tystberga kyrka är centralt placerad på den äldsta delen av kyrkogården som omgärdas av en kallmurad stenmur. Kring denna del av kyrkogården löper en trädkrans bestående av askar. I öster har en utvidgning av kyrkogården skett och denna omges av en klippt avenbokshäck. På denna del har även en minneslund anlagts. Ingångar till kyrkogården finns i den norra murens östra respektive västra del. Ingångarna till den äldre delen sker genom putsade ockrafärgade grindstolpar med huvar i målad järnplåt krönta av klot och grindar av järn. Från vardera grinden löper en grusgång åt söder och på var sida om kyrkobyggnaden finns grusgångar som binder samman systemet, annars är kyrkogården gräsbevuxen med gravarna i raka rader. Norr om kyrkan finns ett litet antal äldre gravvårdar sparade, dock ej på ursprunglig plats. Några enstaka gravar har smidesstaket eller kantkedjor av sten. I kyrkogårdens nordvästra hörn står ett stycke av en runsten. Tystberga kyrkogård kännetecknas framför allt av ett större trädbestånd, vilket utökats successivt i samband med kyrkogårdens olika utbyggnadsfaser. Runt kyrkogårdens västra och södra mur löper en krans av främst alm, med inslag av lönn och ask. På ett utvidgat område från slutet av 1940-talet övergår trädkransen i skogslind. Dessa löper vidare längs östra gränsen. Längs norra gränsen står endast ett fåtal träd. Inne på kyrkogården finns ett par rader träd i nord-sydlig riktning, vilka troligtvis ingått i trädkransen före utvidgningarna. De olika trädslagen ger området en intressant variation i grenbyggnad, kronformer, höstfärger etc. De många träden utgör också en värdefull livsmiljö för ett flertal organismer. Rygghäckar förekommer på kyrkogårdens nyaste del. På äldre delar saknas rygghäckar. Stenarnas placering visar dock att sådana tidigare har funnits även här, eller åtminstone varit inplanerade en gång i tiden. Utanför kyrkogården flankeras huvudgången av två stora askar. KYRKAN – Kyrkobyggnaden består av långhus med fullbrett kor i öster, sakristia i norr samt kraftigt torn i väster. Murarna är spritputsade med slätputsade omfattningar och listverk, samt avfärgade i gulockra och vitt. Långhusets och sakristians sadeltak liksom tornets huv är täckta av målad plåt. Kyrkans fönster liksom ljudöppningarna i tornet och portalen i väster är rundbågiga och svartmålade. Kyrkorummets västra del täcks av ett murat och putsat tunnvalv medan den östra delen med koret täcks av bemålade fyrsidiga stjärnvalv med högre höjd än tunnvalvet. Valvmålningarna av Peder Målare föreställer scener ur Nya testamentet och är omgivna av beslagsornamentik. Väggarna och tunnvalvet är putsade och avfärgade vita. Samtliga fönster i långhuset har bågar i järn. Golvet täcks i mittgången av tegel med tre inlagda äldre gravstenar. Kyrkan började uppföras under 1100-talet men fick sin nuvarande utsträckning under 1300- och 1400-talet. Rester av den romanska 1100-talskyrkan ingår i dagens långhus, d v s västra muren och delar av norra och södra murarna (den tunnvälvda delen av dagens kyrkorum). Ingången till kyrkan var placerad i sydöstra hörnet och intill denna fanns ett högt placerat rundbågigt fönster. Kyrkorummet var täckt av ett plant trätak som det än idag finns spår av på vinden. Det romanska koret revs på 1300-talet och kyrkan förlängdes åt öster med ett nytt fullbrett korparti och sakristia i norr. Den nya delen av kyrkorummet täcktes av ett trätunnvalv, varav stora delar finns kvar på vinden. Under 1400-talet byggdes ett vapenhus framför portalen i sydmurens västra hörn. Sannolikt byggdes också det kraftiga västtornet vid denna tid, eventuellt med någon försvarsfunktion. Tornet hade inga ljudöppningar, vilket tyder på att klockorna hängt i en fristående klockstapel. Kyrkorummet valvslogs i slutet på århundradet. Under 1600-talet dekorerades kyrkorummet med kalkmålningar av ”Peder”, troligen samma man som dekorerat interiören i Bälinge kyrka. Runt 1660 byggdes en ny tornspira, vilken träffades av blixten redan 1673 och en ny uppfördes. Vapenhuset från 1400-talet revs i början av 1700-talet, och ett nytt byggdes 1717. Ingången i tornets västmur togs upp 1732 samtidigt som nya större fönster anordnades. I början av århundradet kläddes koret med dekormålad panel och en ny altartavla anskaffades. Några år senare tillkom predikstolen. Kalkmålningarna kalkades över 1785. Vid slutet av 1700-talet var kyrkan i ett mycket dåligt skick och 1797 togs ritningar för byggande av en ny kyrka fram. Kyrkans stängning diskuterades ända fram till 1875. Under 1800-talets första år byggdes tornets huv. Arbeten utfördes efter ritningar av länsbyggmästare Anders Sundström. 1881 revs vapenhuset och ingången i sydväst igenmurades. Samtidigt togs nya fönster upp. Invändigt revs valvet i kyrkans västra del och ersattes med ett murat tunnvalv. Målad panel från 1704 , som var uppsatt på korväggen, plockades bort ur kyrkan samma år. 1911 byts korfönstret ut mot ett målat. 1937-38 sker en invändig restaurering under ledning av arkitekt Ove Leijonhufvud. Då anordnades en ny trappa till läktaren och tornet och ett cementgolv göts. Altarringen byttes ut. 1972 restaurerades interiören på nytt med arkitekten Torbjörn Ahlström som ledare. Cementgolvet togs bort och golvnivån sänktes till den ursprungliga. Altaret byttes ut mot ett fristående med öppen altarring. Altaret byggdes på en medeltida altargrund. Väggar och valv rengjordes och avfärgades, snickerierna fick en ny färgsättning. 1996 renoveras fasaderna under ledning av Webjörn arkitekter, samtidigt byttes tornets och sakristians plåt. I samband med fasadarbeten upptäcktes rester av målningar på södra fasaden, där vapenhuset en gång legat. År 2003-2004 putslagades och avfärgades fasaderna återigen. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING Tystberga kyrka har kvar sin senmedeltida utsträckning och murverk men exteriören har givits en nyklassicistisk prägel med sina spritputsade fasader med släta listverk och tornets låga huv. Kyrkorummet domineras av de två höga gotiska stjärnvalven i öster med sin rika bemålning från 1600-talet. I stark kontrast till dessa står den västra delen av långhuset med sitt vitputsade tunnvalv. Predikstolen är ett förnämligt arbete från 1700-talets början och kan föras till en grupp av liknande predikstolar i östra Sörmland som levererats av bildhuggaren Burchard Precht eller hans lärjungar. Övrig inredning är från 1900-talets olika renoveringar men har anpassats till en enhetlig 1700-tals karaktär. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkobyggnaden är ett väl bevarat byggnadsverk från medeltiden med tillskott från framförallt 1600- och 1700-talet, samt 1900- talet. - Det medeltida murverket i utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Historiska dokument är även de på vinden bevarade konstruktionerna efter kyrkorummets tidigare trätunnvalv och platta innertak. - Takets tidigare spånbeklädnad som finns bevarad under nuvarande takplåt. - Kyrkogården med kallmurad stenmur, putsade grindstolpar och trädkrans. - Kyrkans exteriör tydliggör två epoker i kyrkans historia: medeltiden genom det kraftiga västtornet, och den nyklassicistiska perioden genom den på 1800-talet omgestaltade tornhuven, de spritputsade fasaderna med släta listverk samt långhusets stora, rundbågiga fönster. - Interiören präglas av senmedeltidens stjärnvalv med målningar från 1600-talets första hälft samtidigt som senare århundraden avsatt markanta spår i fast inredning och lösa inventarier. - Predikstolen är av hög kvalitet och kan föras till den grupp av predikstolar i östra Sörmland som levererats av Burchard Prechts eller någon av hans lärjungars verkstäder kring år 1700. |
