Stäng fönster Örebro kn, TYSSLINGE 29:2 TYSSLINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| TYSSLINGE KYRKA | |
| 3/8/05 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN - Tysslinge kyrka är belägen på en höjdsträckning i ett lätt kuperat åkerlandskap i närheten av sjön Tysslingen. Sjön sänktes under andra hälften av 1800-talet och delar av den forna vattenytan har odlats upp. I miljön kring kyrkan finns skola och ett församlingshem. KYRKOANLÄGGNINGEN - KYRKOGÅRDEN- Tysslinge kyrka är belägen på en höjdsträckning med den äldre delen av kyrkogården runt kyrkan, utvidgningar i norr och väster. Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur som till stor del utgör en terassmur/stödmur, i väster är även en häck planterad. I södra muren finns en bisättningskällare från 1934 med spritputsad fasad i gult med vita släta hörn. En äldre trädkrans inramar den äldre delen av kyrkogården med en allé mot den södra entrén. Det finns fyra ingångar till kyrkogården; en i söder, en i väster samt två entréer till utvidgningen i norr. Kyrkogården har ett asfalterat gångsystem, övriga ytor är belagda med gräs. Norr om kyrkan, på den äldre delen av kyrkogården, finns flera äldre gravar omgivna av stenramar och järnstaket, täckta med grus. KYRKAN - Tysslinge kyrka har ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor, utbyggd sakristia i öster och nyklassicistiskt torn i väster med tidstypiska ljudöppningar och en sluten lanternin av trä. De av sten murade ytterväggarna är slätputsade och avfärgade i gult med vita portaler, hörn- och fönsteromfattningar. Fönsternischerna är stickbågiga med rektangulära fönster med rakt överstycke. Kyrkans portar är klädda med koppar och kyrkans tak är belagt med kopparplåt. Kyrkans byggnadshistoria är inte helt klarlagd. Sannolikt ingår partier av en äldre stenkyrka, troligtvis medeltida, i det befintliga långhusets västra delar. 1763 genomgick kyrkan en genomgripande ombyggnad, då bland annat det tresidiga koret tillkom, kyrkorummet täcktes av ett nytt putsat tunnvalv samt fönstren utvidgades. Nästa förändring skedde 1823, då det gamla tornet revs och ersattes av ett nytt samt en ny sakristia uppfördes öster om koret. 1914-15 genomfördes en renovering, då den slutna bänkinredningen ersattes av en ny öppen. Kyrkorummet dekorerades med en målad fris under taklisten. Den målade frisen målades över 1934. 1951-53 skedde flera förändringar då bland annat altaruppsatsens och altarringens äldre färgsättning togs fram. Korets främre fönster försågs med antikglas och kyrkan fick en ny dopfunt av kalksten med bronsreliefer. 1972 skedde nästa renovering under ledning av arkitekt Jan Helgstrand, Örebro. Det uppfördes en läktarunderbyggnad, kyrkorummet fick ny färgsättning och predikstolen återfick sin ursprungliga färgsättning. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkans exteriör präglas av de ombyggnader kyrkan genomgick 1763 och 1823, då den erhöll sin nyklassicistiska utformning med tidstypiska ljudöppningar och lanternin av trä på tornet. Senare tillkommet är koppartaket samt de kopparklädda portarna. Det stora nyklassicistiska kyrkorummet med sitt putsade trätunnvalv präglas av flera olika renoveringar genomförda under 1900-talet, till exempel bänkinredning från 1915 samt färgsättning och läktarunderbyggnad från 1972. Kyrkan har flera av sina äldre inventarier kvar så som en grön marmorerad dopfunt av trä som kan vara från 1600-talet samt altaruppsats och predikstol från 1700-talet. Troligtvis är även läktaren och den slutna altarringen från detta århundrade. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Den slutna altarringen med sina dörrar i behåll bör bevaras i sin helhet.- Den grönmarmorerade dopfunten av trä med lock och svarvat skaft från 1600- talet är mycket ovanlig. - Kyrkans bevarade 1700-talsinredning så som predikstol och altaruppsats. - Kyrkans gravminnen från 1700- och 1800-talet i form av epitafier av kalksten och porfyr samt en gravhäll av gjutjärn i korets golv. - Äldre gravvårdar på kyrkogården på kyrkans norra sida med stenramar, järnstaket samt grusade gravar. |
