Stäng fönster Örebro kn, NIKOLAIKYRKAN 1 SANKT NICOLAI KYRKA
Anläggning - Värdering
| SANKT NICOLAI KYRKA | |
| 2/18/03 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN – S:t Nicolai kyrka ligger vid Drottninggatan och Stortorget i centrala Örebro. I anslutning till kyrkan, på andra sidan av Nikolaigatan, finns i sydväst pastorsexpeditionen och på kyrkotomten i nordväst Nikolai församlingshem. Församlingshemmet, f.d. Örebro skola, är till sina äldsta delar från medeltiden. Byggnaden inrymde stadens skola från slutet av 1400-talet till början av 1800-talet. KYRKOANLÄGGNINGEN – S:t Nicolai kyrka är belägen i centrala Örebro, en stad som är anlagd på en rullstensås, som löper i nord-sydlig riktning genom staden. Kyrkan har ett dominerande läge på åsens krön. Kyrkan är omgiven av en kyrkotomt, som fram till 1800-talets början tjänade som kyrkogård till kyrkan men som därefter successivt förändrats till den nuvarande parkliknande kyrkotomten. Den ligger något högre än omgivande markytor, särskilt mot väster, där marknivån höjdes på 1770-talet. Kyrkotomten omgärdas i öster, söder samt till stor del i väster och norr av en låg huggen stödmur av granit. I öster, mot Drottninggatan, avgränsas tomten även av dekorativt utformade järnstolpar med kätting mellan stolparna. Till kyrkotomten leder flera entréer. Från Drottninggatan i öster finns två entréer; en entré i norra hörnet som leder till sakristian och kyrkans norra entré samt en entré ungefär mitt på kyrkotomtens östra sida, som utgör huvudentré och som via en bred gång leder till S:t Nicolai kyrkas södra port. Båda dess entréer i öster flankeras av gjutna gatlyktor med runda, mjölkvita glober. Från Nikolaigatan i söder, i axel med kyrkan södra entré, finns en entré med tre trappavsatser av granit upp till kyrkan, samtliga med svarta järnräcken. Från Kyrkogatan i väster, där entrén ligger nedanför åsen, leder en lång trappa av granit upp till kyrktornet. Trappan har ett svart räcke av järn med hamrad yta. Den flankeras, såväl längst upp som längst ner, av samma gatlyktor som vid östra entréerna. Från Vasagatan i norr, bredvid Nikolai församlingshem, leder en trappa i granit till kyrkans västra del. Runt hela kyrkan leder en bred gång. Huvudsakligen är den belagd med cementplattplattor. På kyrkans södra sida, från Drottninggatan till södra entrén, är gången däremot belagd med gatsten samt släta kalkstensplattor. Framför denna entré finns en större, rundad plan med mönsterlagd gatsten och en bild av en stiliserad fisk. Framför västra entrén finns också en större plan, belagd med cementplattor. I kyrkotomtens nordvästra hörn, längs Vasagatan, finns Örebro gamla skola, i dag Nikolai församlingshem. Byggnadens bottenvåning är belägen på en lägre nivå än kyrkotomten, som här är förhöjd. Byggnaden, som är i två våningar med inredd vind, har exteriör av huggen kalksten och täcks av ett valmat sadeltak med tre takkupor på långsidorna och en takkupa på vardera gaveln. Taktäckningsmaterialet utgörs av mönsterlagt skiffer. Längst upp under takfoten löper en dekorativ fris av terrakotta. Från församlingshemmets bottenvåning och dess sydöstra hörn leder, som tidigare nämnts, en trappa upp till kyrkotomten. Från församlingshemmets andra våning leder en grönmålad gångbro av järn direkt till kyrkotomtens västra del, där den närliggande slänten är planterad med buskar och där det även finns en mur av kallmurad kalksten. Runt kyrkan finns delar av en äldre trädkrans kvar kompletterad med nyplanterade träd. I övrigt är kyrkotomten gräsbevuxen. KYRKAN – S:t Nicolai kyrka ligger vid Stortorget i centrala Örebro. Kyrkan var till början av 1800-talet omgiven av en muromgärdad kyrkogård, där två nu i vapenhuset uppställda stenskulpturer flankerade östra ingången. Sedan nya begravningsplatser anordnats i stadens utkant, både söder- och norrut, omvandlades kyrkogården successivt till park. Under 1200-talet började staden Örebro växa fram på åsen söder om Svartån. Under århundradets andra hälft påbörjades uppförandet av S:t Nicolai kyrka, vilken stod färdig först mot 1300-talets mitt. Kyrkan är uppförd av kalksten med rektangulärt, treskeppigt, valvslaget långhus med tvärskepp samt sakristia i norr. Kyrkan var ursprungligen tornlös men kan ha haft en takryttare över korsmitten. Byggnadsplanerna ändrades under den långa byggtiden så att kyrkan fick karaktär av hallkyrka med både romanska och gotiska stildrag. Under den första hälften av1400-talet tillbyggdes det kraftiga tornet i väster, uppfört av gråsten med tegel upptill. Tornbyggnaden utgör en av de många som i östra Svealand uppfördes under 1400-talet. Tornet i Strängnäs, Västerås och Uppsala domkyrkor, Stockholms Storkyrka, Nyköpings Nikolaikyrka och åtskilliga andra tillhör denna grupp som kännetecknas av enkla, massiva former med eller utan blinderingsdekoration. Under 1400-talet tillkom också på norra sidan ett sidokapell av tegel, Längbrokyrkan. Kyrkan genomgick under århundradena därefter olika reparationer och förändringar, bl.a. efter en brand 1643 då tornspiran från 1585 förstördes. Tornet fick då en hög och smal spira, som i början på 1770-talet ersattes av en för denna tid typisk klockformad huv med lanternin, ritad av den välkände arkitekten C.F. Adelcrantz. Fönstren förstorades under 1600-talet. Även invändigt skedde olika förändringar. 1860-1899 genomgick kyrkan en omfattande restaurering under ledning av lektorn vid Tekniska Gymnasiet i Örebro, Adolf Kjellström. I enlighet med de då rådande restaureringsprinciperna strävade han efter att åstadkomma en helgjuten kyrka, som ”det ursprungligen varit tillämnadt, om det också aldrig i verkligheten varit så”. Han var inspirerad av engelsk gotik. Bland annat murades tornets övre del om och täcktes med en spira murad i kalksten, portalerna fick sina yttre omfattningar, taket, tornspiran och gavlarna erhöll nygotiska detaljer och fönstren sitt gotiska utseende. Taket lades om med skiffer. Engelbrektskapellet, som då gick under namnet Längbrokyrkan, nyuppfördes av kalksten. I etapper tillkom kyrkans glasmålningar, delvis ritade av den i Örebro födde men i England verksame glasmålaren Carl Almqvist. Kyrkan omgestaltades även invändigt och väggarna försågs med dekormåleri utfört av Edvard Bergh och Caleb Althin. Kyrkorummet fick nya öppna bänkar, ny altarprydnad, dopfunt, altarring och predikstol. Ny orgel. Ny värmeanläggning. Under samma period renoverade Kjellström även församlingshemmet. 1936 bytte man bland annat den öppna bänkinredningen mot en sluten. 1939 försågs kyrkorummet med en ny predikstol huggen i kalksten, komponerad av Eric Grate. Under 1950-talet skedde en omläggning av taktäckningsmaterial, från skiffer till kopparplåt. 1962-64 genomgick kyrkan en omfattande invändig restaurering under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Befintliga dekorationsmålningar avlägsnades med undantag från långhusets sydvästra hörn. Väggarna putsades. Kyrkorummet försågs med nytt golv av kalksten. Bänkinredningen grupperades om och ersattes av lösa stolar i tvärskeppen. Altaret i koret flyttades till sin ursprungliga plats. Ny altarring. Ombyggnad och omgestaltning av Längbrokyrkan som fick namnet Engelbrektskapellet. Man byggde om västpartiet med ny orgelläktare, väntrum, kapprum, wc mm. Ett rosettfönster togs upp i tornets västra vägg och i södra väggen togs ett tidigare igensatt fönster upp. Vid renoveringen genomfördes även utvändiga stenarbeten. Till stor del har Kjellströms ombyggnad invändigt i kyrkan avlägsnats vid dessa restaurering, framför allt 1962-64. Syftet med restaureringarna var att återställa kyrkans inre, så att detaljer av utsmyckning från olika stilar och epoker kunde framträda. 1979 genomfördes en större utvändig renovering med omfogning av murar samt torntak, förstärkningsåtgärder i tornet samt nyhuggnings- och konserveringsarbeten av fasadernas kalkstensdetaljer. 1996-97 utfördes en invändig renovering av arkitekt Janne Feldt, Karlstad. Renoveringen var främst inriktad på underhållsarbeten men även vissa funktionella och liturgiska förändringar genomfördes. 2005 renoverades tornspiran, främst utvändigt men även invändigt. Även kyrkans övriga fasader och huggna detaljer sågs över och åtgärdades. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING – S:t Nicolai kyrka är Örebro läns största medeltidskyrka med bevarat medeltida murverk och utsträckning. Kyrkans exteriör med blandning av nygotik och bevarad medeltid är så gott som oförändrad efter den genomgripande restaurering, som genomfördes 1860-1899 under ledning av lektor Adolf Kjellström. Denna restaurering inriktades på att ge kyrkan största möjliga enhetlighet i stil. Kjellströms insatser präglas av stort kunnande såväl stilistiskt som tekniskt. Kyrkorummet domineras av de tre skeppens vitputsade kryssvalv med kalkstensribbor och kraftiga valvpelare. Interiören präglas av flera tidsskikt, dels det sena 1800-talets restaurering då fönstren fick sin spetsbågiga form och försågs med glasmålningar, dels 1930- och 1960-talets restaureringar som syftade till att ta bort 1800-talsinredningen och funktionellt anpassa kyrkorummet till moderna krav. Altaruppsatsen i barock är av hög konstnärlig kvalitet och utgör ytterligare ett tidsskikt i kyrkans historia. Engelbrektskapellets inredning med boaserade väggar och tak, glasmålningar och ursprungliga inventarier är av högt arkitektoniskt värde och ett mycket välbevarat exempel på en gestaltning, utförd av en av de ledande arkitekterna i landet vid denna tid. I kyrkan bevarade tumbor, begravningsvapen och epitafier är ett vittnesbörd om hur framförallt 1600- och 1700-talets välbärgade samhällsklasser inrättade minnesmärken över sig själva och sina familjer i kyrkorna. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - S:t Nicolai kyrka är ett välbevarat byggnadsverk från medeltiden och det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Kyrkans, sedan sekelskiftet 1900, föga förändrade nygotiska exteriör är en god representant för de restaureringsideologier som rådde under 1800-talets senare hälft. - Fasadernas huggna naturstensdetaljer i nygotik är av hög hantverksmässig kvalitet och bör hanteras varsamt. - Kyrkans glasmålningar från 1800-talets senare del är välbevarade och av mycket hög kvalité samt har genom sin tillverkning lokal anknytning. - Bevarade inredningsdetaljer så som väggarmaturer, knäfall, återskapat dekormåleri mm vittnar om restaureringen 1962-64. - Engelbrektskapellets välbevarade 1960-talsinredning är mycket ovanlig och synnerligen ömtålig för förändringar. - 1600-talets altaruppsats är av hög konstnärlig kvalitet. - Kyrkans för Örebro län ovanlikt rika bestånd av tumbor, begravningsvapen och epitafier. |
