Stäng fönster Karlskrona kn, FRIDLEVSTAD 6:10 FRIDLEVSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| fridlevstads kyrka, FRIDLEVSTADS KYRKA | |
| 10/6/20 |
| Motivering |
|---|
|
Fridlevstads kyrka ligger knappt två mil norr om Karlskrona, invid landsvägen mellan Rödeby och Tving. Fornlämningar i form av bland annat gravrösen, skeppssättningar och stensatta labyrinter tyder på en lång kontinuitet av mänsklig aktivitet i området. Kyrkbyn, vars namn har sitt ursprung i mansnamnet Fridlev, bevarar kring kyrkan med sin karaktäristiska klockstapel en ovanligt intakt bebyggelsemiljö typisk för äldre sockencentra, med prästgård, sockenstuga, skolbyggnader och kyrkstallar. De sistnämnda utgör några av de mest välbevarade i länet. Kyrkan låg redan innan skiftena något avskild från den övriga byn vilket även är fallet med dagens samhälle, där ett flertal av gatorna uppkallats efter tidigare kyrkoherdar i församlingen. Fridlevstads kyrka är en av Blekinges endast sju bevarade medeltidskyrkor, även om den i större utsträckning än övriga sex kyrkor byggts om i efterreformatorisk tid. Kyrkan tros ha uppförts under 1200-talet eller möjligen sent 1100-tal. En romansk gravhäll på kyrkogården som daterats till 1100- eller 1200-tal skulle i det fall kyrkan uppförts under senare delen av 1200-talet, vilket senare forskning inte utesluter, kunna tyda på en tidigare kyrka på platsen. Den romanska absidkyrkan kan möjligen ha haft ett västtorn, ursprungligt eller senare adderat. I östra delen av långhusets norra mur finns en trappa som tidigare tolkats som att kyrkan fungerat som försvarskyrka och enligt den lokala traditionen ska ha lett till en underjordisk gång mot prästgården. Senare teorier pekar istället mot att trappan snarare haft en sakral funktion, exempelvis hört samman med en lektoriemur eller ett korskrank. Framför sydportalen har ett vapenhus senare tillkommit, vilket revs i samband med att långhuset utökades åt väster 1781. Dessförinnan hade en sakristia uppförts norr om koret 1741 (årtalet 1714 förekommer felaktigt i flera källor). Trots det påtagligt långa långhuset bevarar kyrkan exteriört en medeltida karaktär, tornlös, med lägre och smalare kor samt halvrund absid med liten romansk fönsteröppning i öster. Väsentligt för den ålderdomliga prägeln är även det spåntäcka sadeltaket, medan västfasadens gestaltning med lunettfönster och långhusets stora rundbågiga fönster är tydliga årsringar från 1700- och 1800-talen. Interiört är den medeltida karaktären tydligast i koret med den grunda absiden, men spår av den ursprungliga kyrkans utformning finns även i de ritsningar i putsen som på långhusets väggar markerar platsen för de tidigare syd- och nordportalerna. Kyrkorummet har sedan Sigge Ulléns restaurering på 1940-talet återigen platt innertak i trä, vilket till skillnad från tiden med segmentvalv i trä tydligare ansluter till kyrkans ålderdomliga karaktär. Ett säreget inslag är triumfbågen i trä som troligen tillkom efter att en konventionell murad och putsad triumfbåge skadats hårt i branden på 1560-talet. Triumfbågen byggdes om med ny panel och fick sina konsthistoriskt intressant figurativa målningar signerade mäster Peter Starck 1681. Beträffande fast inredning och inventarier gör 1600-talet störst avtryck i form av praktbarockverk som altaruppsats från 1653, dopfunt med baldakin från 1682, predikstol med baldakin från 1694 och kyrkoherde Andres Bagers imposanta epitafium från 1691. Alla utom det förstnämnda har sannolikt koppling till den framstående bildhuggaren Åke Truedsson eller någon vid dennes verkstad och håller synnerligen hög konstnärlig och hantverksmässig kvalitet. Stort kulturhistoriskt intresse tilldrar sig även den äldre dopfunten från mitten eller senare delen av 1500-talet, vilken anses vara en landets äldsta efterreformatoriska dopfuntar. 1700-talet representeras främst av sakristians ursprungliga väggmålningar i form av draperingar och akantusbårder, men även av inventarier som ljuskronor, golvur och psalmnummertavlor. Dessutom härstammar de tre kyrkklockorna som hänger i klockstapeln från detta århundrade. Den slutna bänkinredningen med enkel utformning vanlig för landsortskyrkor samt orgelläktaren och orgelfasaden i nyklassicistisk stil är karaktäristiska för 1800-talets första hälft, medan en detalj som triumfbågens textband med bibelcitat är typiskt för århundradets sista decennier. Till följd av branden på 1560-talet finns inga delar av det medeltida taklaget bevarat. Kyrkvinden tilldrar sig ändå ett byggnadshistoriskt intresse, exempelvis gällande takstolarna i varierande konstruktioner anpassade till innertakens olika nivåer, valvöppningen mot absiden samt inte minst den tidigare nämnda trappan i långhusets norrmur, vars funktion långt ifrån kan anses vara fullt utredd. Fridlevstads kyrkogård har tre tydliga delar. Den gamla kyrkogården med medeltida anor och dess mindre 1800-talsutvidgning präglas av 1800-talets kyrkogårdsideal med grusade gångar och gravplatser, omgivna av lågt klippta häckar eller mer sällan stenramar och järnstaket. Äldre gravstenar dominerar men lägre stenar typiska för 1930-talet och senare förekommer också, liksom smides- och gjutjärnskors från 1700- och 1800-talen. Vid sakristians östfasad står den äldsta gravstenen uppställd, den tidigare nämnda romanska gravhällen från 1100- eller 1200-tal. Söder om gamla kyrkogården ansluter nya kyrkogården, invigd 1929 efter ritningar från 1918 av Peter Linde i Nättraby. På ritningarna framträder en tidstypisk kyrkogårdsarkitektur där 1920-talsklassicimens ideal återspeglas i en strikt symmetrisk gestaltning med rektangulära gångsystem ordnade kring en mittaxel. Denna prägel har idag delvis gått förlorad sedan gångsystem lagts igen och gravplatserna till stor del ordnats utmed långa rygghäckar enligt en modell som blev vanlig under 1900-talets andra hälft. Denna utformning dominerar helt på den senaste utvidgningen som anlades norr om gamla kyrkogården 1967–68 efter ritningar av trädgårdsarkitekt Ove Magnusson. Här återfinns även ett lapidarium för återgångna gravstenar samt en minneslund anlagd vid mitten av 1980-talet, även denna efter ritningar av Magnusson. Av stor betydelse för kyrkomiljön är klockstapeln med sin för 1700-talet karaktäristiska karnisformade huv. Gravkapell eller bårhus var ett mycket vanligt tillskott på kyrkogårdar under 1900-talets första hälft. Kurt von Schmalensees skapelse i historiserande stil med tydlig koppling till den medeltida kyrkan är ett inslag i samma skola som domkyrkoarkitekt Eiler Græbe senare kom att praktisera för ett otal gravkapell i Lunds stift. |
