Stäng fönster Karlskrona kn, JÄMJÖ KYRKA 1:1 JÄMJÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| JÄMJÖ KYRKA | |
| 9/4/20 |
| Motivering |
|---|
|
Jämjö ligger drygt två mil öster om Karlskrona. Den strategiska placeringen av kyrkplatsen i mötet mellan Blekinges forntida kustlandsväg, idag E22, och Hammarbyån, som fram till tidig medeltid var seglingsbar, har oavbruten kontinuitet sedan Jämjös medeltida kyrka uppfördes. Strax söder om Jämjö finns vid Hallarumsviken en strandbunden fornlämningsmiljö från brons- och järnålder som är utpekad som riksintresse för kulturmiljövården. Bland lämningarna märks rösegravar och hällristningar från bronsåldern samt gravfält och hamnplats från vikingatiden skyddad av fornborg och pålspärrar. Möjligen var Hammarby under vikingatiden en betydelsefull handelsplats och området kring viken en centralbygd i östra Blekinge. Efter att järnväg 1898 drogs genom Jämjö med station förlagd strax norr om kyrkan utvecklades bondbyn snart till tätort med småindustrier hantverkare, handel och offentlig service. På platsen för den gamla folkskolan och sockenstugan öster om kyrkan ligger idag Jämjö kyrkskola, medan församlingshem och kansli återfinns i en tegelbyggnad uppförd 1986 i villakvarteret på andra sidan E22:an. Jämjö gamla kyrka har av allt att döma uppförts under medeltiden. Den omnämns på 1400-talet, men arkivalier som skulle kunna placera uppförandet mer exakt i tid förstördes i en brand 1790. Av äldre kartmaterial att döma utgjordes kyrkan på 1700-talet av långhus med rakt avslutat kor samt vapenhus och sakristia i söder. till att den gamla kyrkan i början av 1820-talet revs för att ge plats åt en ny helgedom ritad av arkitekt Jacob Wilhelm Gerss vid Överintendentsämbetet. Gerss stod bland annat bakom kyrkan i Jämshög och högvaktsbyggnaden i Karlskrona och var vid denna tid dessutom i stånd med att rita Augerums kyrka. De ursprungliga ritningarna visar en tornlös kyrkobyggnad som efter önskemål från församlingen omarbetades med ett lanterninförsett torn indraget i det fullbreda koret, vilket i motsats till traditionen med kor i öster placerats i väster. Av kostnadsskäl blev emellertid slutresultatet ett lägre torn med huv istället för lanternin. Från den gamla kyrkan återanvändes murverkens gråsten samt fyra dekorationsmålade takbjälkar som idag kan beskåda på vinden. Kyrkan har sedan invigningen 1826 genomgått mycket få förändringar och är en välbevarad representant för de många nyklassicistiska kyrkor som kom att uppföras i Sverige under 1700- och 1800-talen, med tydliga drag av den empirestil som var rådande under början av 1800-talet. Utvändigt karaktäriseras kyrkan av dess tilltagna rektangulära byggnadsvolym med enkelt fasadspråk och obruten symmetrisk fönsterplacering, samt tornets ovanliga placering och utformning. Den enda påtagliga förändringen sedan uppförandet är att det ursprungliga spåntaket ersatts av kopparplåt. Interiören karaktäriseras av det tidiga 1800-talets stilideal, en salkyrka präglad av ljus, enkelhet och symmetri med antikiserade ornamentik typisk för empiren. Utmärkande för Jämjö kyrka är tunnvalvets relativt kraftiga blå kulör, samt att det fullbreda koret gestaltats med invändig absid där den monumentala altarpredikstolen är placerad. Altarpredikstolen med tempelgavelmotiv är ett stilelement signifikant för tiden som idag är mycket ovanliga i såväl nationellt som regionalt perspektiv. I Blekinge bevarar endast Augerums kyrka en helt oförändrad altarpredikstol, vilket medför att Jämjös altarpredikstol, om än något förändrad, har ett betydande kulturhistoriskt värde. Senare tillägg i kyrkorummet utgörs främst av tillkomsten av altaruppsatsen från 1882 och predikstolen från 1926, båda i klassicistiskt formspråk anpassat efter kyrkans karaktär. Bland de få föremål som överfördes från den gamla kyrkan utmärker sig dopängeln i trä med rikt skuren bladornamentik, vilken 1710 omnämns som ny. Dopänglar är ett relativt ovanligt inslag i svenska kyrkorum. Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse kan nämnas fyra nyklassicistiska nummertavlor, två från 1700-talet och två från 1800-talet, ett triumfkrucifix från 1700-talet med sentida kors, två länstolar från 1600-talet, en kyrkkista som möjligen härrör från 1700-talet, två ljuskronor inköpta 1828 samt mässingslampetter utmed långhusmurarna utförda vid Ateljé Lyktan i Åhus 1950, troligen ritade av arkitekt Hans Bergström. De äldsta delarna av Jämjö kyrkogård som 0mgav den tidigare kyrkan har medeltida ursprung. Den första kända utvidgningen skedde i samband med den nya kyrkans uppförande och kyrkogården har därefter utökats i etapper från 1870-talet fram till 1990-talet åt samtliga väderstreck utom öster. De olika delarnas karaktär, förstärkta av avgränsade grönstrukturer och nivåskillnader, gör att utvecklingshistorien i stor utsträckning går att utläsa tydligt. Kvarteren närmast kyrkan präglas av rätvinkliga gångsystem med varierande beläggning, infattningshäckar av buxbom och liguster, rik växtlighet och en relativt jämn fördelning mellan äldre högresta gravar och yngre låga. Delen i norr från 1937 som omgestaltades 2010 karaktäriseras av öppna gräsytor och rygghäckar av liguster. Gräs dominerar även de terrasserade kvarteren i väster och söder. Minneslunden längst i väster utgör en tydligt separat del med rundade former, öppna gräsytor och rumsskapande friväxande häckar. |
