Stäng fönster Karlskrona kn, MÖLLEHALL 1:11 AVASKÄRS KAPELL
Anläggning - Värdering
| avaskärs kapell, AVASKÄRS KAPELL | |
| 4/21/23 |
| Motivering |
|---|
|
Avaskärs kapell och kyrkogård är beläget i nordöstra Blekinge strax norr om Kristianopel, på en mindre höjd intill landsvägen mot Kalmar. Det omgivande flacka landskapet utgörs av åkermark i väster och karg betesmark mot havet i öster. På kyrkogården fanns tidigare en kyrka som tros ha uppförts i slutet av 1100-talet eller under 1200-talets första hälft. Avaskär var på under senmedeltiden en handelsstad inom Hansans intresseområde men förlorade sina stadsrättigheter och övergavs efter att Christian IV 1599 beslutat att anlägga det bättre befästa Kristianopel på den långsmala ön Korsaskär strax söder om Avaskär. Idag finns inga synliga spår efter vare sig staden eller kyrkan, men kyrkogården har brukats kontinuerligt, troligen till följd av den ofta vattensjuka marken på kyrkogården i Kristianopel. Den medeltida kyrkans utformning är oklar. En kartbild från 1778 återger de då ännu delvis synliga grundmurarna i form av en rektangel med rundad avslutning i öster. Det nuvarande kapellet uppfördes 1934 vid den södra kyrkogårdsmuren som en reveterad liten rektangulär byggnad med brant sadeltak. Sin nuvarande korsform fick kapellet vid en tillbyggnad 1986, då den ursprungliga byggnadskroppen förlängdes åt söder och försågs med korsarmar. De nya byggnadsdelarna anslöt i volym och fasadmaterial till den ursprungliga delen, och kapellets nuvarande gestaltning kan med sina putsade vita fasader och små volymer sägas anspela på en medeltida stenkyrka som senare byggts ut med korsarmar, samtidigt som de panelklädda och rödfärgade gavelröstena ger en karaktär av agrar bebyggelse. Interiören domineras helt av ombyggnaden 1986 och inga spår finns av kapellets ursprungliga utseende frånsett de korsspröjsade rundfönstren med lösa bågar. Kyrkorummet, som sedan tillbyggnaden utgörs av korsarmarna och korsmitten, samt koret i södra delen av den äldsta byggnadskroppen präglas istället av ytskikt typiska för 1980-talet, som gulröd golvklinker, målade gipsskivor och takpanel av lackad furu. Inte heller fast inredning eller inventarier finns bevarad. Enstaka föremål tycks härröra från en renovering 1958, medan merparten av inredningen har en enkel karaktär och sannolikt tillkom 1986. Två stora gravhällar från 1700-talet som är placerade mot väggarna i vapenhuset och kyrkorummet tillför interiören en historisk dimension som speglar platsens långa och oavbrutna funktion som begravningsplats. Kyrkoanläggningens i kulturhistorisk mening främsta tillgång är den gamla kyrkogården, som i stort bevarar sin medeltida, något säregna triangulära form styrd av vägsträckningar med lång hävd. Till platsens ålderdomliga prägel bidrar även bogårdsmur, trädkrans och äldre gravstenar, liksom de stensatta markeringar av fynd efter husgrund och brunnar som gjorts inom Avaskärs gamla stadsområde – idag nya kyrkogården med omgivning. Sett i ett större perspektiv utgör Avaskärs kyrkoanläggning tillsammans med Kristianopel en unik kulturmiljö som mer än 400 år senare ännu tydligt illustrerar en dramatisk brytningstid i dansk och svensk historia. Tillkomsten av Nordens första renässansstad innebär slutet för en av det danska rikets ostliga små köpstäder, och möjligen kan man i någon mening prata om att medeltiden i Avaskär tar slut ett par decennier innan upplösande av Kalmarunion och reformation. |
