Stäng fönster Karlskrona kn, LÖSEN 7:2 LÖSENS KYRKA
Anläggning - Värdering
| lösens kyrka, LÖSENS KYRKA | |
| 12/10/20 |
| Motivering |
|---|
|
Lösens kyrka och kyrkogård är belägna på en naturlig åsbildning som tillsammans med de högresta lindarna och de öppna fälten åt öster ger anläggningen en storslagen plats i landskapet. Under tidig medeltid var Lösen den viktigaste orten i Lyckebyåns dalgång och det finns teorier om att här ska ha legat en förhistorisk kult- och samlingsplats. En korsmärkt runsten som avtecknades på 1700-talet tyder på att Lösen var en av de första platserna i Blekinge som kristnades. Lösen tillhörde under 1200-talet kungalevet och var en viktig vallfartsort under medeltiden. Under samma sekel uppfördes en stenkyrka på platsen, vilken antas ha ersatt en tidigromansk träkyrka. Dagens kyrkobyggnad bör då vara tredje i raden av kyrkor på samma plats och delar av den senromanska stenkyrkan finns ännu bevarade i kyrkans östra delar. Den långa kyrkliga kontinuiteten på platsen ger Lösen en särskild plats i Blekinges kyrkohistoria. Den nya kyrkans i Lösen uppfördes i nyklassicistisk mönster, en stil som fick sitt genomslag under 1700-talet och dominerade det svenska kyrkobyggandet under 1800-talets första hälft. De trånga och dunkla medeltidskyrkorna skulle ersättas av rymligare långhuskyrkor med vitputsade fasader och kyrkorum präglade av symmetri, ljus och rymd. Lösens nya kyrka är ett i många avseenden representativt exempel på nyklassicismens kyrkoarkitektur. Kyrkans ritades av en av landets vid tiden flitigaste arkitekter, Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet som försåg den vitputsade långhuskyrkan med en välkomponerad lanternin enligt tidens ideal. Till skillnad från de flesta andra kyrkor i landskapet belades taket med skiffer istället för de mer vanligt förekommande materialen plåt och tegel. Exteriören har i hög grad bevarat 1800-talsgestaltningens arkitekturhistoriska värden. Kyrkans interiör har genomgått två mer genomgripande renoveringar sedan nyuppförandet 1862. Kyrkorummet präglas emellertid ännu av Åboms grunddisposition med slutna bänkkvarter, takets tunnvalv, den fullbreda orgelläktaren i väster vilken bär upp den välbevarade nygotiska orgelfasaden ritad av Johan Adolf Hawerman. Blekingekonstnären Gunnar Torhamns monumentala altarmålning från 1936 ger å sin sida koret en tydligt modernistisk prägel. Målningen hör till Torhamns allra viktigaste verk i Blekinge och besitter såväl höga konstnärliga som regionalhistoriska värden. Den med Torhamans muralmålning samkomponerade färgställning i gröna toner är idag till stora delar bevarad och utgör en viktig del i kyrkorummet gestaltning och kulturhistoriska värden. 1970-talets renovering drevs främst av funktionsmässiga anpassningar, vilka emellertid utformades med respekt för kyrkorummets karaktär. Liksom på många andra platser i landet återanvändas delar av den medeltida kyrkan vid uppförandet av den nya kyrkan. I utbyggnaden med sakristia i öster, vilken tidigare i sin helhet utgjorde kyrkans kor, bevarar ännu delar av det medeltida murverket. Trefönstergruppen med omfattningar i röd kalksten som frilades 1936 utgör ett för landskapet unikt exempel på romansk korgestaltning. Den ovanliga formen har gett upphov till teorier om en koppling till den cisterciensiska byggnadskonsten. I kyrkan finns flera kulturhistoriskt värdefulla inventarier som överfördes från den medeltida kyrkan. Hit hör predikstolen i snidad ek från 1630-talet, den för det sena 1500-talet typiska dopfunten i trä med stativ från 1600-talet, samt inte minst krucifixet från 1300-talet och lillklockan från 1592 vilken hör till landskapets äldsta kyrkklockor. Lösens kyrkogård hör till landskapets äldsta begravningsplatser. Det äldsta partierna återfinns söder om kyrkan och domineras av grusade gravplatser med låga stenramar och buxbomshäckar och högresta gravvårdar. Området karakteriseras således av 1800-talets ideal där gravvårdarna har individuell utformning vilka inte sällan vittnar och stor hantverksskicklighet. De södra kvarteren från 1940-talet visar på efterkrigstidens stilideal med låga gravvårdar med mer likartad utformning. Kvarterens värde ligger här snarare i den enhetliga utformningen än i den individuella särarten. Den högvuxna trädkransen och de äldre bogårdsmurar bidrar väsentligt till kyrkogårdens karaktär och kulturhistoriska värde. |
