Stäng fönster Karlskrona kn, TVING 4:8 TVINGS KYRKA
Anläggning - Värdering
| tvings kyrka, TVINGS KYRKA | |
| 1/8/21 |
| Motivering |
|---|
|
Tving ligger knappt 25 kilometer nordväst om Karlskrona. Socknen är Blekinges till ytan största och genom det svagt kuperade landskapet bestående av skogsmark med inslag av odlingsmark och ett flertal sjöar slingrar sig Nättrabyån, som också passerar i dalgången nedanför kyrkan. Det dramatiska läget på en höjd invid en dalgång präglar kyrkomiljön och är ovanligt för blekingska kyrkor. I väster ansluter odlingsmark på andra sidan bygatan medan kyrkoanläggningen i övriga väderstreck mestadels omges av partier av barr- och lövskog med insprängd villabebyggelse från främst 1900-talet. I söder återfinns den gamla folkskolan från 1840-talet som idag fungerar som församlingshem. En kyrka har funnits på platsen sedan medeltiden men uppgifterna är mycket knapphändiga. Den äldre kyrkan antas ha tillkommit kring år 1200 och omnämns tidigast i skrift 1460. 1817 dömdes den ut som för liten och otjänlig. Den nya kyrkan som uppfördes 1841–1843 efter ritningar av arkitekt Carl Ståhl vid Överintendentsämbetet var en av 13 nyuppförda kyrkor i Blekinge under perioden 1760–1860, en tid som präglades av en stor befolkningsökning. Tvings nyklassicistiska kyrka, som vid invigningen rymde hela 1200 personer, är en av de största landsortskyrkorna i landskapet och som sådan en tydlig symbol för 1700- och 1800-talens demografiska utveckling. Den nyklassicistiska stilen inom kyrkobyggande fick sitt genomslag under 1700-talet och var under 1800-talets första hälft förhärskande för nyuppförda helgedomar i landet. Stilen kännetecknas av vitputsade kyrkobyggnader med väl tilltagna långhus, sträng symmetri och kyrkorum präglade av ljus och rymd. En reaktion mot de små och mörka medeltida kyrkor som ännu utgjorde den vanligaste landsortskyrkan. Kyrko- typen har i nedlåtande ordalag benämnts ”Tegnérlador”, eftersom växjöbiskopen och skalden Esaias Tegnér var en av stilens främsta fanbärare. Tvings kyrka är med sin välbevarade exteriör, där förändringarna i stort begränsar sig till utbyte av taktäckningsmaterial från spån till tegel, ett välbevarat exempel på en sådan nyklassicistisk kyrka. Tydliga karaktärsdrag är det tilltagna långhuset med fullbrett kor, stora rundbågiga fönsteröppningar, resligt västtorn samt inte minst lanterninens och syd- och nordportalernas tempelgavelmotiv. Ett inte stilfrämmande men ändå mer ovanligt inslag är den lilla sakristian i öster. Även interiört karaktäriseras kyrkan av ett välbevarat och sammanhållet formspråk, inte minst genom den närmast helt intakta fasta inredningen med altaranordning, predikstol, bänkinredning samt orgelläktare och orgelfasad. Föremålen har var för sig en enkel karaktär men är genom sin samverkan kyrkorummets största upplevelsemässiga tillgång, vilket förstärks av att den ursprungliga färgsättningen i grått med marmorerade och förgyllda detaljer återställdes av konservator Herman Andersson 1997. Karaktäristiska inslag som reveterat tunnvalv, vitputsade murverk och en strikt symmetri är också bevarade och senare förändringar märks främst i läktarens underbyggnader, en typ av ombyggnationer med syfte att få in moderna funktioner i kyrkorna som var mycket vanliga i hela landet under framförallt 1960- och -70-talen. I kulturhistoriskt och konstnärligt hänseende utmärker sig altarskåpet i nordtysk stil från tidigt 1500-tal. Det är ett av Blekinges bäst bevarade och är tillsammans med ett par mindre inventarier den enda materiella länken till den medeltida kyrkan och församlingens äldsta historia. Bland 1900-talets tillägg bör mässingslampetterna från Firma Lars Holmström, troligen tillkomna vid Eiler Græbes restaurering på 1930-talet, med hög hantverksmässig och konstnärlig kvalitet särskilt framhållas. Tvings kyrkogårds äldsta delar närmast kyrkan har medeltida anor men präglas tillsammans med den norra utvidgningen från 1879 idag av 1800-talets kyrkogårdsideal med strikta gångsystem och grusade gravplatser omgärdade av infattningshäckar eller stenramar och högresta gravvårdar. I enstaka fall förekommer kors och staket i järn. På den östra utvidgningen som tillkom 1950 är gravstenarna lägre, av så kallat portföljformat som blev vanligt vid mitten av 1900-talet, alternativt liggande vårdar typiska för 1900-talets sista decennier och senare. Den ursprungliga gestaltningen har emellertid påverkats negativt av att de för mitten av 1900-talet karaktäristiska rygghäckarna avvecklades på 1990-talet. På kyrkogården representeras även mer sentida gravskick i form av minneslund och askgravplats. |
