Stäng fönster Båstad kn, GREVIE 44:1 GREVIE KYRKA
Anläggning - Värdering
| Grevie kyrka, GREVIE KYRKA | |
| 11/14/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering Grevie kyrkby ligger i ett åkerlandskap med bronsåldersgravhögar och naturreservat. Kyrkbyn med enstaka hus och gårdar delas av en nyare landsväg som splittrar byn. Grevie stationssamhälle som varit den expanderande orten ligger ett par kilometer bort. Gamla kyrkogården är grässådd och gravstenarna placerade i gräs. Nya kyrkogården karaktäriseras dels av stenar längs raka rygghäckar av avenbok, dels av en trädlund. På grund av problem med buxbomen står de flesta gravstenarna även här i gräs. Murarna som delvis omgärdar kyrkogården är betydelsefulla och kunde gärna kompletteras till fler väderstreck. Den moderna askgravlunden är ovanligt utformad som en vikingatida skeppssättning. Kyrkan har medeltida ursprung men är så ombyggd att den har karaktären av en 1800-tals kyrka. De medeltida delarna är synliga i frilagda rester av en sandstensportal i vapenhuset och i exteriöra rester av en norrportal. Medeltida murverk finns i långhusmurarna. Kyrkan har etappvis förändrats och under 1800-talet byggdes kyrkan till tre gånger. En korsarm, nykyrkan, uppfördes i norr 1804. Samtidigt revs tegelvalven och trätunnvalv byggdes. 1845 uppfördes tornet. 1857 förstorades koret, femsidig sakristia byggdes och hela kyrkans inre orientering ändrades till nord-sydlig riktning. Grevie kyrka, liksom den närbelägna Västra Karup, är bland de fyra i Skåne som vid denna tid (1760-1860) inte fick den traditionella väst – östliga orienteringen. Likt många kyrkor som byggdes vid denna tid är den en salskyrka med korväggar av långhusets bredd och bakomliggande smalare sakristia. 1800-talskyrkan är byggd i nyklassicistisk stil vilket var den stil som Överintendentsämbetet förordade och som blev dominerande i Småland och Östergötland. Men i Skåne förespråkade domkyrkoarkitekt Brunius en medeltidsinspirerad blandstil. Kyrkan har vitputsade murar förutom nykyrkan, torn med lanternin, tak av koppar och träfönster i stickbågiga öppningar. Nykyrkan markeras som tillbyggnad genom att den har synliga gråstenar vilket är ovanligt att visa, men verkar vara ett lokalt drag eftersom även kyrkorna i Tåstarp och Förslöv har synliga gråstenar. Taklanternin på tornet är en typisk nyklassicistisk markör som även de närbelägna kyrkorna i Västra Karup och Hjärnarp har. Exteriören har 1800-talets planform medan dörrar, fönster och avtäckningar är bytta under 1900-tal. Interiört är kyrkan en ljus salkyrka med tunnvälvt tak klätt med panel. Fokus riktas mot koret med den monumentala fresken av Pär Siegård från 1938. Målningen skildrar Bergspredikan men de bibliska gestalterna är placerade i kyrkans omgivande landskap med Kullaberg och Skälderviken som fond och konstnären har även placerat sig själv med familj i bilden. Färgerna är milda jordfärger, figurerna är kraftiga, ofta med en konturlinje. Verket är en av Siegårds första kyrkofresker och av stort konstnärligt värde. Den är utformad som en sammanhängande bild till skillnad från hans fresker i Hjärnarp och Förslöv som är uppbyggda med flera bildsviter. Figurerna formar en pyramid med Jesus överst i den ljusaste färgtonen. Bildframställningen är enkelt lättfattlig och har inget av Siegårds abstrakta inslag som han använde i sina träsnitt. Kyrkans inre karaktäriseras av två tidsskikt, 1800-talets ombyggnader med dess inredning, men mest av 1960-talets omgestaltning av Græbe. Från 1800-talet är predikstol, den gamla altaruppsatsen på söderväggen och de båda läktarna. Från Græbes tid är bland annat nytt tegelgolv, nya bänkar, nya armaturer, nya dörrar och fönster och inklädnad av det tunnvälvda taket. Kyrkan återfick sin ursprungliga västöstliga orientering och Siegårds målning från 1938 blev därmed mer framträdande och betydelsefull. Græbes genomgripande omgestaltning är välgjord med gedigna material. De vanliga fuktproblemen i tunnvalv som syns i tex Hjärnarp och Västra Karaby försvann med Græbes inklädnad. Kyrkans ändrade riktning är mer liturgiskt korrekt och mer funktionell. Den gamla altartavlans placering visar på den tidigare orienteringen. Där Græbe har använt furupanel utan vitpigmentering, som under orgelläktaren och i vapenhuset, kan panelen gärna målas. 2009 års ändring med nytt altare och altarring har på ett positivt sätt ökat fokus på Siegårds freskmålning och gett mer plats i koret. Korsarmen är en öppen yta som kan användas till många olika aktiviteter. Altare på två platser ger flexibilitet beroende på antal besökare. Lekkyrkan i nykyrkan, ett snidat skåp med kyrkinventarier i miniformat, är välgjord. Kyrkans medeltida historia visas endast i dopfunten av granit och sandsten och vigvattenstenen i vapenhuset. Granit i dopfuntar är förhållandevis ovanligt, men just på Bjäre finns flera. Lillklockan gjuten 1623 av Rudolph Burchardo är tillsammans med Roskilde domkyrkas klocka de enda bevarade klockorna gjutna av Burchardofamiljen. |
