Stäng fönster Eslöv kn, TROLLENÄS 1:4 TROLLENÄS KYRKA
Anläggning - Värdering
| TROLLENÄS KYRKA | |
| 12/20/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Trollenäs kyrkoanläggning Trollenäs kyrka ligger i ett område som genom ett flertal fornlämningar samt Trollenäs gods, med en minst 1000-årig hävd på platsen, illustrerar ett kontinuerligt ianspråktagande av landskapet sedan förhistorisk tid. Området Västra Strö-Trollenäs är utpekat som riksintressant för kulturmiljövården och Trollenäs kyrka definieras som ett av uttrycken för riksintresset. Kyrkan, som invigdes 1 januari 1861, uppfördes i nyklassicistisk stil efter ritningar av den danske arkitekten Jens Juel Eckersberg och blev gemensam kyrka med 800 sittplatser för de sammanslagna socknarna Näs och Gullarp. Byggherre var friherren och kyrkans patronus, Nils Trolle på Trollenäs. Den byggboom som rådde inom kyrkobyggande i Sverige och inte minst Skåne under 1800-talet speglar den vid tiden hastigt ökande befolkningsmängden. Den nyklassicistiska stilen inom kyrkobyggande fick sitt genomslag under 1700-talet och var under 1800-talets första hälft förhärskande för nyuppförda helgedomar i landet. Stilen kännetecknas av vitputsade kyrkobyggnader med väl tilltagna långhus, sträng symmetri och kyrkorum präglade av ljus och rymd. En reaktion mot de små och mörka medeltida kyrkor som ännu utgjorde den vanligaste landsortskyrkan. Kyrkotypen har i nedlåtande ordalag benämnts ”Tegnérlador”, eftersom växjöbiskopen och skalden Esaias Tegnér var en av stilens främsta fanbärare. Trollenäs kyrka är idag ett välbevarat exempel på en sådan nyklassicistisk kyrka. Få förändringar har skett sedan uppförandet, såväl utvändigt som invändigt. Samtidigt finns det detaljer i Eckersbergs fasadgestaltning som inte är strikt nyklassicistiska, utan snarare drar åt eklekticism, det vill säga stilblandning. Utmärkande exempel är de romanskt inspirerade takfriserna och tornets höga och smala fönsteröppningar. Exteriören präglas även av långhusets hörnfialer och det lägre och smalare koret, som i sig inte är en ovanlighet i genren, men ändå visar på en något högre arkitektonisk ambitionsnivå än i de mest utpräglade ”Tegnérladorna”, där koret endast utgör en förlängning av långhuskroppen. Även interiört karaktäriseras kyrkan av ett välbevarat och sammanhållet formspråk, inte minst genom den närmast helt intakta fasta inredningen. Orgelfasaden med sin vimperg och predikstolens masverksliknande sniderier har drag av nygotik, vilket understryker Eckersbergs fäbless för ett eklektiskt formspråk. Trots att interiören är välbevarad sätter Eiler Græbes förenklade färgsättning från 1939, där arkitektoniska element som väggfält och blinderingar målats bort, stor prägel på kyrkorummet. Äldsta delen av Trollenäs kyrkogård, närmast kyrkan, karaktäriseras av sporadiskt bevarade högresta gravvårdar typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900. De gräsade ytorna ger ett ålderdomligt uttryck, även om gravvårdarna i sin samtid bör ha ingått i betydligt striktare kvartersstrukturer. Den nya kyrkogården som anlades i väster 1925 efter ritningar av länsarkitekt Nils A. Blanck bevarar en för tiden typisk grundplan, symmetriskt uppbyggd kring en bred centralaxel efter klassicistiska ideal. Den länge obrukade asymmetriska delen längst i sydväst har på ett pietetsfullt sätt införlivats i Blancks plan genom anläggandet av minneslunden. |
