Stäng fönster Laholm kn, HISHULT 4:28 HISHULTS KYRKA
Anläggning - Värdering
| HISHULTS KYRKA | |
| 11/9/06 |
| Motivering |
|---|
|
Hishult i sydligaste Halland är ursprungligen ett gammalt sockencentrum som, förutom kyrkan, utgörs av prästgården, en f d tingsplats, gästgivaregård, äldre affärs- och bostadsbebyggelse samt en äldre stenvalvsbro. Hishults kyrkby har vuxit ut till en tätort med kyrkan centralt i samhället. Kyrkan är högt belägen på en sandkulle söder om Smedjeån där de gamla landsvägarna från Laholm, Skåne och Småland strålar samman. Nedanför kullen, söder om landsvägskorsningen ligger den f d prästgården. Till anläggningen hör ett bårhus (1949-50) samt ett förråd (1988). Kyrkogården är utvidgad vid två tillfällen, 1923 mot väster och 2001 mot öster. De båda kyrkogårdarna inramas av stenmurar. Den äldsta delen i anslutning till kyrkan har en innanförliggande trädkrans, medan det på den västra kyrkogården löper trädrader utmed en central grusgång. Hishults stenkyrka uppfördes 1902 efter ritningar av den kände kyrkoarkitekten Adrian Crispin Peterson i samarbete med sonen Carl Crispin, och är Petersons elfte och sista kyrka i Halland. Kyrkobyggnaden ersatte en medeltida romansk stenkyrka belägen strax norr om den nuvarande kyrkplatsen. Kyrkan har en ovanlig nord-sydlig orientering och består av ett rektangulärt långhus och ett smalare tresidigt kor i norr flankerat av smårum, samt i söder ett torn krönt av en spetsig spira. På långhusets öst- och västsida finns små korsarmar. Fasaderna är gråputsade med dekorationer i tegel. Byggnaden är utformad i en för sekelskiftet typisk arkitektonisk stilblandning. De romanska stildragen, exempelvis i form av de trekopplade rundbågeformade fönsterpartierna, dominerar dock såväl interiört som exteriört. Utvändigt har kyrkan genomgått få förändringar och de som utförts har främst handlat om tornet, vars spira kläddes med kopparplåt 1921 och försågs med tornur 1933. Kyrkans exteriör har en hög arkitektonisk kvalitet som utmärker sig i materialval och utformning, exempelvis i form av skiffertakets mönsterläggning, tegel- och naturstensdekorationer och beslagsornamentiken på dörrarna. Interiören domineras i stil av romanska drag med inslag av nygotik. Det ljusa kyrkorummet täcks av ett skivtäckt innertak av trä med synliga bjälkar med utsnidade anfanger. Av stor betydelse för rummets karaktär är de trekopplade fönstren. Interiören har bevarat de ursprungliga arkitektoniska grunddragen men framför allt färgsättningen är resultatet av två större renoveringar som skedde 1950 och 1971, då de ursprungliga dekorationerna övermålades. I samband med arbetena 1950 byggdes även läktaren om och en stor del av inredningen från den gamla kyrkan sattes in; altaruppsats (1708), predikstol (1700-tal), dopfunt (1600-tal) och triumfkrucifix (1400-tal). Orgelfasaden från 1902 bevarades. Vid en renovering 1991 återskapades korbågens inskription och dekor från 1902. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens kvartersindelning, trädrader, murar och grusade gångar. - Kyrkans mycket välbevarade exteriör. - Den bevarade originalinredningen. - Äldre inventarier. |
