Stäng fönster Laholm kn, HUMMERN 15 M.FL. LAHOLMS KYRKA (SANKT CLEMENS KYRKA)
Anläggning - Värdering
| LAHOLMS KYRKA (SANKT CLEMENS KYRKA) | |
| 10/24/06 |
| Motivering |
|---|
|
Laholms stenkyrka kallas även S:t Clemens kyrka efter sjöfararnas och handelsmännens skyddshelgon. Byggnaden har ett framträdande läge på en strandplatå invid Lagan i stadsdelen Gamleby i västra delen av Laholms centrum. Kyrkan ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljövården som bland annat omfattar stadens välbevarade äldre stadskärna. Kyrkoanläggningen är belägen på en medeltida kyrkplats och omges i norr och väster av bostadsbebyggelse och i söder av ett församlingshem. Anläggningen utgörs av kyrka med omgivande kyrkogård, en äldre förrådsbyggnad belägen i öster, f d kyrkstall i norr numera galleri, samt i söder ett modernt församlingshem. Kyrkogården kringgärdas av en stenlagd mur av varierande höjd anpassad efter den sluttande tomten. Huvudingången är belägen i nordost i en hög, vitputsad mur med strävpelare. Anläggningen har en parkliknande karaktär med trädrader och buskar. Marken är gräsbevuxen och genomkorsas av grusade gångar. I början av 2000-talet anlades en asklund i kyrkogårdens sydvästra hörn. Den ursprungliga kyrkan uppfördes i tegel troligen omkring 1225 med romansk planform, bestående av rektangulärt långhus och smalare, troligen rakt avslutat kor. Det befintliga västtornet som är försett med kryssvalv är sannolikt från 1400-talet. Tornet påmurades 1632 med huv och lanternin i två våningar. 1802 drabbades kyrkan av en förödande brand där det medeltida långhuset ödelades. Partier av dess västgavel bevarades dock liksom större delen av tornet, vilka integrerades i en ny kyrkobyggnad. Den nuvarande kyrkan uppfördes mellan 1808 och 1820 efter ritningar av arkitekt Carl Fredrik Sundvall. Kyrkobyggnaden utgörs av ett rektangulärt långhus och västtorn. Den är uppförd av natursten och försedd med en hög frilagd naturstenssockel, som särpräglar kyrkan. Fasaderna är vitputsade och murarna genombryts av stora rundvälvda fönsteröppningar. I exteriören speglas olika tidsskikt i kyrkans historia. Särskilt märks det kraftiga västtornet med huv och lanternin. Lanterninen hade tidigare luckor, vilka 1975 ersattes med fönster. Långhusets östra del är avdelat i ett smalare, tresidigt korparti med flankerade smårum, däribland sakristia. Den tresidiga altarnischen och inbyggnaderna i öster tillkom 1894-98 efter förslag av Adrian Crispin Peterson. Då fick kyrkorummet sin nuvarande färgsättning och monumentala utsmyckning. Takmålningarna som är målade av konstnären Einar Forseth tillkom 1933 vid en restaurering under ledning av arkitekt Fredrik Wetterqvist. 1959 bidrog även Erik Olson ur Halmstadgruppen till kyrkorummets utsmyckning med fönster till koret. Anmärkningsvärd är den bevarade medeltida murade spiraltrappan med ingång från norr, som leder upp i tornet. Kyrkorummet innehåller äldre inventarier som påvisar kyrkans långa kontinuitet, bl a ett krucifix i sengotisk stil från 1400-talet. I interiören speglas många olika tidsskikt. Dominerande är omgestaltningen av koret och vindfång (1894-98), takmålningarna (1933) och korfönstrens glasmålningar (1959). Kvar från den nyklassicistiska epoken är predikstolen och orgelfasaden. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Den parkliknande kyrkogårdens murar, port och grusade gångar. - Det medeltida murverket i tornet och västgaveln utgör ett omistligt historiskt dokument. - Den bevarade medeltida murade spiraltrappan som leder upp i tornet och triumfkrucifixet. - Tornets huv och lanternin. - Adrian Crispin Petersons omgestaltning av koret på 1890-talet. - Predikstolen och orgelfasaden. - Einar Forseths takmålningar från 1933. - Erik Olsons glasmålningar från 1955. |
