Stäng fönster Hässleholm kn, GUMLÖSA 22:1 GUMLÖSA KYRKA
Anläggning - Värdering
| gumlösa kyrka, GUMLÖSA KYRKA | |
| 4/22/22 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Gumlösa är belägen cirka 15 km öster om Hässleholm, i det öppna odlingslandskap som dominerar norra delen av socknen kring Almaån. Gumlösa by ligger intill en gammal färdväg och ett medeltida vadställe och den bystruktur som skiftades ut under 1800-talet ska ha funnits på platsen långt innan kyrkan restes på 1190-talet. I anslutning till byn tros det även ha funnits en storgård ända sedan medeltiden. På 1620-talet anlades det nuvarande storgodset Sinclairsholm på prästgårdens gamla marker intill kyrkan, efter att dess manbyggnad flyttats till Sörby. Gumlösa kyrka är belägen på en gräsbevuxen liten höjdplatå som motsvarar kyrkogårdens utbredning och närmiljön präglas i allt väsentligt av närheten till Sinclairsholm, med huvudbyggnad i karolinsk stil, ekonomibyggnader från 1860-talet, mejeri, smedja, bostadshus, torp, arrendegårdar och skolhus. Området Gumlösa-Sinclairsholm är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården. Gumlösa kyrka, uppförd 1191 eller 1192 med långhus, rakavslutat kor och kvadratiskt västtorn, är Nordens äldsta daterade tegelkyrka och är som sådan referenspunkt för införandet av den romanska tegelarkitekturen i Skåne. Tegel fick ett bredare genomslag under 1200-talet men var vid det sena 1100-talet ett exklusivt byggnadsmaterial som förutsatte stort kapital och hantverkskunnande. Det påkostade kyrkobygget, med sin för landsortskyrkor vid tidpunkten unika tegelarkitektur, vittnar om att platsen måste varit betydelsefull i politisk mening. För uppförandet svarade stormannen Thrugot Ketilsen och invigningen förrättades av ärkebiskop Absalon assisterad av biskoparna i Trondheim och Växjö. Biskop Absalons koppling till cisterciensorden antas ha haft avgörande betydelse för kyrkans utformning, sannolikt har cisterciensiska munkar lett byggnadsarbetena. Det rakavslutade koret, de parvis placerade fönstren och murverksdetaljer i portaler, socklar, friser och listverk visar likheter med klosterkyrkorna i Sorö och Ringsted på Själland, båda äldre än Gumlösa kyrka men inte säkert daterade. Sockelns gestaltning med stående formtegel är det enda exemplet i Skåne. Fler unika inslag påträffas interiört, där kyrkan som enda romanska kyrka i Skåne har uppförts med ursprungliga ribblösa korsvalv i kor, långhus och torn. På valvens ovansidor är lagt ett plant tegelgolv så att vinden kunnat användas som våningsplan, även detta ett ovanligt inslag i skånska medeltidskyrkor. Skyddsrum, förvaring eller plats för övernattning för pilgrimer är några förslag på användning av vinden som lagts fram av forskare. Den välgestaltade triumfbågen med mönstermurad avlastningsbåge, sandstenskolonnetter (idag kopior i imitationsmålat trä) och flankerande murade nischer för sidoaltare är ytterligare prov på den raffinerade tegelarkitektur som präglar hela byggnaden. Här kan även nämnas den murade kortrappan, som sannolikt är samtida med uppförandet och togs fram i samband med att golvet i långhuset 1891 sänktes till den ursprungliga nivån. Sammantaget är Gumlösas romanska kyrka ett sällsynt välbevarat objekt som förkroppsligar en revolutionerande brytpunkt i den skandinaviska arkitektur- och byggnadshistorien. Kyrkans betydelse i kulturhistorisk mening är därigenom av internationellt intresse. Kyrkan bevarar till stor del sin ursprungliga gestaltning, vilket till viss del kan tillskrivas domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlins återställande av sydportalen och de smala rundbågiga fönstren efter branden 1904. Trappstegsgavlarna tillkom under senmedeltiden, då även tornets övre del byggdes om. Vapenhus och nykyrka från 1600- respektive 1700-talet har senare rivits. Wåhlins nykyrka i söder från 1905 är tydligt inspirerat av den romanska kyrkan, men med nygotiska formelement för att markera den som ett senare tillägg. Interiört har kyrkan präglats av bränderna 1612 (vid Gustav II Adolfs härjningar under Nordiska sjuårskriget) och 1904, då stora delar av den fasta inredningen gått upp i rök. Den nuvarande inredningen från 1905 med altaranordning, predikstol, orgelläktare och orgelfasad i för Wåhlin karaktäristisk jugendstil har höga konstnärliga och hantverksmässiga kvaliteter. Dess sammanhållna gestaltning i ek med få bemålade detaljer framträder som en tydlig årsring i ett kyrkorum som i övrigt bevarar sin karaktär från nybyggnadstiden, med golv och väggar av rött tegel och vitputsade valvhjässor. Orgeln, tillverkad 1906 av den framstående orgelbyggaren Olof Hammarberg, är en av landets äldsta bevarade pneumatiska orglar med betydande kulturhistoriskt värde. Trots de förödande bränderna bevarar kyrkan ett antal äldre föremål. Dopfunten i sandsten är samtida med kyrkan och lär vara det enda signerade verket av stenmästaren Tove. Dess bildfris med scener ur Jesu liv i högrelief vittnar om en stor konstnärlig och hantverksmässig yrkesskicklighet. Bland övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas trätavlan från 1660-talet med avskriften av invigningsdokumentet, ett rökelsekar från 1200-talet, ett tvåhandssvärd från 1500-talet samt textilier och trä- och metallföremål från 1600- och 1700-talen. Gumlösa kyrkogård har sedan begravningsplatsen väster om byn invigdes kring sekelskiftet 1900 använts begränsat. Idag karaktäriseras den lilla kyrkogården av gräsbevuxna ytor med sparsmakad växtlighet och oregelbundet placerade gravstenar. De drygt 40 bevarade vårdarna härrör från 1700-talet till nutid, vilket avspeglar sig i dess varierande utformning. En stor del av vårdarna har koppling till ägarfamiljerna på Sinclairsholm och understryker den långa historiska kopplingen mellan kyrkan och storgodset. |
