Stäng fönster Hässleholm kn, HÖRJA 51:1 HÖRJA KYRKA
Anläggning - Värdering
| hörja kyrka, HÖRJA KYRKA | |
| 10/15/21 |
| Motivering |
|---|
|
Hörja ligger 15 km nordväst om Hässleholm, på förlängningen av sydsvenska höglandet i kuperad och mossrik skogsbygd. Lämningar i socknen i form av bland annat gravfält och hålvägssytem visar på långvarig mänsklig aktivitet i området. Ort- och sockennamnet kommer av forndanskans hørgh (svenskans harg), med betydelsen offerplats eller stensamling. Möjligen har en sådan kultplats funnits på den mindre höjd norr om Rökeån där kyrkan är belägen. Den gamla kyrkbyns bebyggelse återfanns söder om ån, där även ovanligt välbevarade lämningar efter en vattendriven hammarmölla med grävda kanaler påträffats. Anläggningen beskrevs redan på 1600-talet som sedan länge övergiven. Efter 1800-talets skiften har flertalet av byns gårdar flyttats ut och ersatts av gatehus och villor. I kyrkans närmiljö återfinns bygdegården Hörjagården i den gamla folkskolebyggnaden och den så kallade Byastugan som förr fungerade som kyrkstall. Direkt norr om kyrkan passerar landsvägen, kring vilken en mer sentida bebyggelse växt fram under 1900-talet. Hörja kyrka uppges i de flesta källor ha uppförts i slutet av 1200-talet enligt senromanskt mönster med långhus och rakt avslutat kor. Det har också föreslagits att stenkyrkan är samtida med takstolarna som daterats till omkring 1430, en teori som bygger på att inga medeltida valvslagningar skett och att inte heller andra byggnadsdetaljer talar emot en sådan datering. Stämmer denna teori är Hörja kyrka tämligen unik i en kontext där Skånes otaliga medeltida kyrkor närmast uteslutande uppförts under den intensiva kyrkobyggnadsperioden under 1100- och 1200-talen. Det bör även tyda på att en träkyrka tidigare funnits på platsen och att vapenhuset i söder är samtida med långhus och kor. På 1760-talet förlängdes långhuset åt väster och försågs över utbyggnaden med valmat tak, där stora takkupor med ljudluckor senare togs upp då klockstol installerades på vinden. Denna något märkliga utformning bevarade kyrkan ända till 1924 då det fullbreda västtornet med trappstegsgavlar uppfördes efter ritningar av arkitekt Carl Andrén i Staffanstorp. Gestaltningen tar avstamp i 1800-talets medeltidsinspirerade restaureringsideologier som redan ett par decennier innan tornbygget hade börjat kritiseras på bred front och av en yngre generation arkitekter dömts ut som historielösa och förlegade. Kyrkans exteriör är sedan dess i stort oförändrad och karaktäriseras av de medeltida småskaliga byggnadsvolymerna, det kraftfulla tornet samt det sena 1700-talets stora stickbågiga fönsteröppningar med småspröjsade träfönster. De vitputsade murverkens fasadspråk är på de medeltida byggnadsdelarna enkelt, utan listverk, fönsteromfattningar eller huggna socklar. Interiören har i grunden en ålderdomlig karaktär som liksom exteriören främst förkroppsligas av de små byggnadsvolymerna men även av långhusets och korets plana innertak samt den spetsbågiga triumfbågen. Störst prägel sätter emellertid 1924 års ombyggnader, med adderingen av torn, orgelläktare, kassetterat innertak och ny bänkinredning, samt inte minst den kraftfulla färgsättningen (vars tillkomsttid dock är osäker) av snickerier och fast inredning. På kyrkvinden återfinns den medeltida, möjligen ursprungliga, takstolskonstruktionen som tilldrar sig stort byggnadsteknikhistoriskt intresse. Bland fast inredning och inventarier utmärker sig lillklockan från 1400-talet som kyrkans i särklass äldsta föremål. Klockan har ringt till gudstjänst i Hörja i 700 år och har ett särskilt kontinuitetsvärde för församlingen och byn. Predikstolen som lär vara tillverkad kring sekelskiftet 1600 har höga konsthistoriska och hantverksmässiga värden. Av enklare provinsiell karaktär är Johan Ullbergs altaruppsats i så kallad bondbarock från 1760. Träsnidaren Ullbergs 40-åriga och mångtaliga produktion präglas av ett repetitivt form- och bildspråk och närmast identiska altaruppsatser finns i flera skånska kyrkor, bland annat närbelägna Matteröds kyrka. Möjligen kan även psalmnummertavlorna från 1700-talet härstamma från Ullbergs verkstad. Bland övriga föremål som tilldrar sig kulturhistoriskt intresse bör nämnas en järnbeslagen kista samt en fattigstock vilka speglar äldre tiders sociala förhållanden. Hörjas gamla kyrkogård som omger kyrkan karaktäriseras av gräsbevuxna ytor med sparsmakad vegetation och glest placerade äldre gravstenar. Endast en gravplats bevarar singelbeläggning och stenramar. Stödmuren i söder som följer höjden som kyrkan är belägen på markerar en utsträckning av kyrkogården som sannolikt är densamma sedan medeltid. Nya kyrkogården som invigdes 1904 är planlagd enligt ett strikt rutnätsmönster kring en huvudaxel med karaktärsskapande allé av unga oxlar. Ett antal äldre gravstenar från decennierna efter invigningen står ännu kvar men i övrigt dominerar lägre hållna stenar i svart, grå och röd granit. Nyare gravskick representeras av minnes- och askgravlund. På såväl gamla som nya kyrkogården bär en stor del av gravvårdarna yrkestitlar och gårds- eller bynamn, vilket speglar socknens historia utveckling. |
