Stäng fönster Hässleholm kn, TORUP 57:1 VÄSTRA TORUPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| västra torups kyrka, VÄSTRA TORUPS KYRKA | |
| 10/28/21 |
| Motivering |
|---|
|
Västra Torup ligger två mil väster om Hässleholm i småbruten jordbruksbygd. Kyrkan är belägen på en terrasserad höjd i byns södra del och omges av enstaka kvarliggande gårdar med odlings- och betesmark samt av villabebyggelse från främst 1900-talet. I närmiljön finns även församlingshem samt hembygdsgård i den gamla folkskolebyggnaden från 1878. Byn lär i äldsta historisk tid och fram till en förödande brand på 1700-talet legat väster om kyrkan i anslutning till den så kallade Helge Thors källa, en offer- och hälsokälla med förkristna anor. Fler fornlämningar inom socknen tyder också på en lång kontinuitet av mänsklig aktivitet i området. Västra Torups kyrka antas ha uppförts under sent 1100-tal enligt romanskt mönster med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Långhuset förlängdes på 1300-talet åt väster och ett vapenhus tillkom vid sydentrén. Eventuellt skulle västutvidgningen kunna röra sig om ett romanskt torn som införlivats i långhuset. Under senmedeltiden valvslogs kyrkorummet. Kyrkan var sedan relativt oförändrad fram till 1861 då det medeltida vapenhuset i söder revs och ett fullbrett torn uppfördes i väster. Sedan nuvarande rundbågiga järnfönster tillkom i början av 1900-talet är exteriören i stort sett oförändrad och karaktäriseras av byggnadsvolymer typiska för skånska romanska stenkyrkor, om än med förlängt långhus. De vitputsade murverkens fasadspråk är på de medeltida byggnadsdelarna enkelt utan listverk eller andra utsmyckningar. De slätputsade och kvaderritsade fönsteromfattningarna hör snarare samman med tornets gestaltning. Spår av kyrkans äldsta utformning med nord- och sydportaler i långhuset och koringång i söder är tydligt avläsbar i form av brott i den skråkantade sockeln samt ritsningar i putsen. I norr finns även en igensatt romansk fönsteröppning. Tornet med sina trappstegsgavlar speglar andra halvan av 1800-talets medeltidsinspirerande kyrkobyggnadsideal. Även interiört är den medeltida prägeln påtaglig, med murverk, huvudsaklig planform, triumfbåge samt hjälmvalv i absiden bevarat från uppförandet under romansk tid. Störst betydelse för kyrkorummets ålderdomliga karaktär har emellertid de cirka 200 år yngre gotiska kryssvalven över långhus och kor. Till den medeltida eran i kyrkans historia hör även lillklockan som göts 1496 av Knut Grudnick. Kyrkklockan, som innan tornets uppförande hängde i en fristående klockstapel, har ringt till gudstjänst i Västra Torup i över 500 år och är näst efter ett triumfkrucifix från ca 1475 kyrkans äldsta inventarium. Det sistnämnda förvaras emellertid sedan tidigt 1900-tal på Historiska museet i Lund, men en replik av krucifixet monterades 2007 på en trabesbjälke i triumfbågen. Utöver romaniken och gotiken utgörs den mest framträdande årsringen av förändringarna i början av 1900-talet med nyromanska och nygotiska förtecken. Golvbeläggningen av viktoriaplattor, järnfönstren med polykromt glas, bänkinredningen samt den utpräglat nygotiska dopfunten är tidstypiska inslag från denna tid. Altaruppsatsen av okänd mästare är ett rennäsansarbete från 1630-talet med höga konstnärliga och hantverksmässiga kvaliteter. Predikstolen och de två baldakinerna av provinsialbildhuggaren Johan Ullberg har trots sin enklare karaktär i så kallad bondbarock likartade värden. Ullberg är genom sin talrika produktion av främst altaruppsatser och predikstolar välrepresenterad i skånska kyrkor. I Göingebygden är förekomsten av hans verk än påtagligare eftersom han tidigt i yrkeskarriären flyttade sin verksamhet från Hurva i Frosta härad till Finja. Detta gör att hans arbeten här även kan tillskrivas betydande lokalhistoriska värden. Västra Torups kyrkogårds historiska utveckling är tydligt avläsbar, med den medeltida delen på höjden kring kyrkan, Mellankyrkogården från 1887 på det lägre flacka området i norr, som avgränsas av den gamla bogårdsmuren och en allé mot Nya kyrkogården från 1952 ytterligare norrut. Nya kyrkogården präglas av idealen under 1900-talets andra hälft, med gräsbeläggning och lågt hållna gravstenar ordnade mot klippta rygghäckar. Här finns även representanter för mer sentida gravskick i form av minnes- och askgravlund. De två äldre delarnas karaktär spänner istället över en period från sent 1800-tal till nutid med en varierande ålder och utformning av gravvårdarna. Merparten av inte minst de äldre högresta gravstenarna har emellertid förlorat sin ursprungliga kontext i takt med att skötseln rationaliserats genom igenläggning av gångsystem och inramade gravplatser till förmån för enhetligt gräsbevuxna ytor. Ett fåtal gravplatser är ännu grusade med infattningshäckar, stenramar eller järnstaket, vilket medför ett högt bevarandevärde. Detsamma gäller gravkammaren i terrasseringen norr om kyrkan från 1940-talet som är ett relativt ovanligt inslag, inte minst på mindre landsortskyrkogårdar. Karaktärsskapande detaljer är även de kallmurade kyrkogårdsmurarna med grindpartier samt trädkransar och alléer. Merparten av gravstenarna fram till 1900-talets sista decennier bär yrkestitlar och gårds- och bynamn som speglar socknens historia och utveckling. |
