Stäng fönster Hörby kn, HÖRBY 42:8 HÖRBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| HÖRBY KYRKA | |
| 5/9/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Hörby kyrkoanläggning Hörby är beläget i centrala Skåne i övergångsbygden mellan skog och slätt strax öster om Ringsjön. I trakten finns rikligt med fynd från järnåldern, vilket tyder på att området utgjort en centralbygd i Skånes inland från järnålder och in i medeltid. En stenkyrka uppfördes på platsen vid Hörbyåns norra strand under 1100-talet och visar på en kyrklig verksamhet på platsen i närmare 900 år. Till skillnad från de flesta andra skånska stationssamhällen som utvecklades under 1800-talets senare hälft inleddes expansionen av Hörby redan på 1600-talet med gästgivaregård och tingshus. Orten förstärktes med marknad i mitten av 1700-talet, vilket fortfarande kan utläsas genom de många torgen i samhällets centrum som är av stor betydelse för kulturmiljön som uttryck för den historiskt viktiga handeln. Under slutet av 1800-talet genomgick Hörby en utbyggnad med järnväg, industrialisering och befolkningsökning i likhet med många andra skånska stationssamhällen. Ortens funktion som regioncentrum manifesteras i en stadsmässig bebyggelsestruktur och flera märkesbyggnader, delvis ritade av framstående arkitekter. Kvar från tiden före skiftena utmärker sig förutom den medeltida kyrkan och prästgården även tingshuset som symbol över Hörbys roll som häradscentrum från 1600-talet och framåt. Hörby kyrka ligger centralt placerad utmed den gamla bygatan. Av den ursprungliga romanska kyrkan återstår idag långhus och de nedre delarna av det breda västtornet. Sydportalen i sandsten vittnar om högklassigt romanskt stenhantverk signerat Carl Stenmästare som även anses vara den som uppförde kyrkan vid 1100-talet mitt. Den senmedeltida järnbeslagna dörren bidrar väsentligt det kulturhistoriska värdet då hela den medeltida entrén ännu kan upplevas av dagens kyrkobesökare. Även valven som tillkom på 1400-talet och triumfbågen med fragmentariskt framtagna kalkmålningar hör till kyrkans byggnadshistoriskt sett mest betydelsefulla delar. Salomon Sörensen var vid sekelskiftet 1900 stadsarkitekt i Malmö. Sörensens utvidgning och restaurering av Hörby kyrka är tydligt inspirerad av medeltida klosteranläggningar som Sankt Petri i Ystad och Klosterkyrkan i Lund, och har betydande arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden. Sörensen har även ritat tingshuset i Hörby (1885) samt kyrkorna i Södra Rörum och Remmarlöv i Frosta kontrakt och Arrie kyrka utanför Vellinge. Kyrkorummet har sedan ut- och ombyggnaden 1895–96 en ovanlig planform där det romanska långhuset genom öppna rumssamband förenas med den nygotiska stora kyrkan. Sörensen lät fylla hela kyrkorummet med bänkar orienterade mot koret i stora kyrkan som domineras av den stora altaruppsatsen från 1632. Såväl bänkinredningen med öppna bänkrader och orgelläktaren i väster är enhetligt gestaltade i nygotisk stil. Det tresidiga koret är högt placerat i enlighet med det sena 1800-talets högkyrkliga arkitekturideal anfört av domkyrkoarkitekten och överintendenten Helgo Zettervall. Trots att valvens ursprungliga kalkmålningar målats över bevarar stora kyrkan idag sin nygotiska prägel med öppna bänkkvarter som accentuerar mittgångens axel fram till det högt belägna koret. I golvet finns ännu ventiler till kyrkans äldre teknikhistoriskt intressanta kalorifersystem. Kyrkans dopfunt med baldakin, altare och altaruppsats samt predikstol med baldakin tillkom alla under 1630- och 40-talen, och bidrar med sina drivna renässanssniderier väsentligt till kyrkorummets karaktär. Altaruppsatsen har tillskrivits den namnkunnige träsnidaren Statius Otto och räknas till stiftets främsta altaruppsatser från den danska renässansen. Det danska riksvapnet på vingarna och kungens C4-monogram på krönet återspeglar förhållandet mellan kyrkan och den danska centralmakten. Kyrkotomten bevarar ännu sin äldre rektangulära planform som den haft sedan åtminstone 1600-talet. Gångstrukturen känns igen från bilder tagna under sent 1800-tal. Karaktären har under 1900-talet emellertid mer övergått till park eller trädgård med klippta gräsytor, grusgångar och rabatter. |
