Stäng fönster Hörby kn, LYBY 56:1 LYBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| lyby kyrka, LYBY KYRKA | |
| 10/30/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Lyby kyrkoanläggning Lyby kyrka är belägen cirka två kilometer väster om Hörby. Byn består sedan 1800-talets skiftesreformer av ett fåtal gårdar och ett 25-tal gatehus placerade utmed de fem vägar som sammanstrålar i byn. Norr om kyrkbyn ligger Askebackens naturreservat som består av ett småskaligt och varierat landskap med ädellövskog, ängar, hagmark, rikkärr, en nyanlagd våtmark och stengärdesgårdar. Delar av området har varit stubbskottsäng, vilket tidigare var ett vanligt markslag i mellersta Skåne. Lyby ingår i ett område vars kulturlandskap uppvisar kontinuerlig utveckling från historisk tid till nutid, och som av Länsstyrelsen i Skåne utpekats som särskild värdefull kulturmiljö. Troligen fanns här redan under 1000-talet en kyrkobyggnad av trä, som runt sekelskiftet 1200 ersattes av en stenkyrka med långhus, kor och halvrund absid. Ett västtorn tillkom senare, sannolikt redan under medeltiden. Fram till 1800-talets mitt var kyrkan relativt oförändrad, men kom under seklets andra hälft att byggas om och till flera gånger. Bland annat revs det romanska koret med absid och ersattes av ett större fullbrett kor samt korsarmar i norr och söder. I väster revs tornet varpå långhuset förlängdes med en travé och ett nytt torn adderades. Byggnadsutvecklingen är typisk för medeltida landsortskyrkor och speglar den stora befolkningsökning som skedde i Sverige under sent 1700-tal och 1800-tal. Kyrkan har sedan dess haft samma byggnadsvolym och är till sitt yttre i allt väsentligt en representant för det sena 1800-talets kyrkoarkitektur, med i förhållande till den romanska helgedomen väl tilltagna volymer, höga rundbågiga fönster och vitputsade fasader. Av byggnadens 800-åriga historia finns exteriört få spår. Långhusets tre östligaste travéer, som är ursprungliga, urskiljer sig endast gentemot 1800-talets byggnadskroppar genom att det här saknas tydlig taklist. En kulturhistoriskt värdefull byggnadsdetalj som tydligare signalerar kyrkans ålder är den sandsten med hjulkors i relief som är inmurad i norra korsarmens östra fasad. Stenen har möjligen suttit i det romanska koret och fått sin nuvarande placering när detta revs och korsarmarna uppfördes. Interiört urskiljer kyrkans äldsta delar med större tydlighet, där de medeltida kryssvalven och dess anfang har en enklare utformning än 1800-talets diton. Ovan valven på vinden finns dessutom de övre delarna av kyrkans romanska fönsteröppningar bevarade. Dessa detaljer, liksom de medeltida murverken, har högt bevarandevärde och är intressanta i byggnadsteknikhistoriskt perspektiv. I övrigt präglas kyrkorummet främst av Henrik Sjöströms restaurering från 1903–04, med tidstypiska och välbevarade komponenter som nygotisk bänkinredning, kvadermålade väggar och golvbeläggning av viktoriaplattor. Den medeltida dopfunten som tillskrivits Torrlösagruppen är kyrkans äldsta inventarium och därmed en viktig symbol för tradition och kontinuitet i socknen. Bland den fasta inredningen utmärker sig altaruppsatsen och predikstolen som anses vara verk av den namnkunnige bildhuggaren Statius Otto. Båda är renässansarbeten från tidigt 1600-tal som visar prov på hantverk av yppersta kvalitet och besitter höga konstnärliga värden. Läktaren och orgelfasaden i nyklassicistisk stil ansluter sig såväl tidsmässigt som stilhistoriskt till kyrkans exteriör. Orgeln som tillverkades 1912 av den betydande svenske orgelbyggaren Eskil Lundén är ett kvalitetsbygge med en unik rörpneumatisk traktur i originalskick. De kulturhistoriskt och musikaliskt höga värden orgeln besitter förstärks av att det veterligen inte finns någon ytterligare sådan orgel av Lundén bevarad. Lyby kyrkogård karaktäriseras av en tydlig rutnätsstruktur, med ömsom grusade ömsom gräsbevuxna kvarter. Norr och söder om kyrkan blandas högresta gravstenar från tiden kring sekelskiftet 1900 med lägre hållna stenar typiska för tiden kring 1930-talet och framåt. Väster om kyrkan dominerar den sistnämnda varianten. Bland de äldre gravvårdarna utmärker sig ett par kors i järn, varav det ena från 1851 står vid kyrkogårdens äldsta grav. Gravplatserna inringas av lågt klippta häckar, stensatta kanter eller i något enstaka fall av äldre gjutjärnsstaket. Runt större delen av kyrkogården löper en bogårdsmur som i öster sannolikt är relativt intakt sedan åtminstone 1600-talet. |
