Stäng fönster Hörby kn, LÅNGARÖD 9:1 LÅNGARÖDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| långaröds kyrka, LÅNGARÖDS KYRKA | |
| 10/13/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Långaröds kyrkoanläggning Långaröds kyrkoanläggning är belägen i ett svagt kuperat landskap karaktäriserat av ålderdomlig småskalighet med beteshagar, stengärdesgårdar och rösen. Arkeologiska spår visar att jorden kring kyrkan brukades redan under förhistorisk tid även om någon oavbruten kontinuitet av bosättningar ännu inte med säkerhet kunnat påvisas. Byn domineras av den vitputsade medeltidskyrkan och präglas i övrigt av småskalig bebyggelse uppförd under 1800- och 1900-talen söder och väster om kyrkan. Långaröds kyrka uppfördes som en romansk kyrka i tegel och har daterats till kring år 1200. Att kyrkor byggdes i tegel och inte natursten var vid denna tidpunkt mycket ovanligt. Gumlösa kyrka i Vinslövs församling har med säkerhet kunnat dateras till 1192 och anses allmänt vara Sveriges äldsta daterade sakrala såväl som profana tegelbyggnad. Långaröds kyrka är, i väntan på mer exakt datering, därmed att betrakta som en av landets absolut äldsta tegelbyggnader, vilket gör den synnerligen intressant och värdefull ur arkitekturhistorisk och byggnadsarkeologisk synpunkt. På 1500-talet förlängdes långhuset åt väster och på 1800-talet tillkom såväl korsarm i söder som torn i väster. Den sista utbyggnaden adderades 1903 i form av en breddning av korsarmen som exteriört gestaltades med dubbla gavelrösten och takfall. Kyrkan, som ursprungligen hade tegelrena fasader, har sedan 1400-talet varit putsad och är idag vitkalkad i sin helhet. De dubbla korsarmsgavlarna i klassicerande stil och det originella och smala västtornet sätter visuell särprägel på kyrkans exteriör. Tornets egensinniga utformning ska enligt den lokala traditionen bero på att byggmästaren läste ritningarna fel och använde innermått som yttermått. Arkitekten Alfred Ludwig Hawermans ritningar stämmer emellertid överens med det torn som uppfördes. Andra intressanta byggnadsdetaljer i exteriören med extra bevarandevärde är den lilla och högt sittande romanska fönsteröppningen på norrfasaden, liksom takfotsgesimsen med dess varierande utformning beroende på byggnadsdel. Genom denna urskiljer sig de romanska delarna i förhållande till sentida tillbyggnader med pedagogisk tydlighet. Interiört präglas kyrkorummet av de senmedeltida valvmålningarna i koret och den romanska delen av långhuset. Kalkmålningarna, som bland annat framställer motiv ur Gamla testamentet, St Göran och draken samt kyrkans troliga skyddshelgon St Nikolaus, har tillskrivits Vittskövlemästaren Nils Håkansson och daterats till ca 1450–75. 1800-talets och det tidiga 1900-talets nyklassicism i korsarmen och de höga rundbågiga fönstren accentueras av orgelfasaden från 1909. Utöver detta utgör 1963 års restaurering en tydlig årsring, främst genom den tidstypiskt utformade bänkinredningen, de lösa stolarna i korsarmen och i läktarens underbyggnad. Bland den fasta inredningen utmärker sig predikstolen med baldakin av Johan Ullberg samt altaruppsatsen, alla polykromt bemålade och tillkomna vid mitten av 1700-talet. Långaröds predikstol med baldakin utgör ett typexempel på Ullbergs repetitiva formspråk, och arbeten med slående likhet står att finna i flera kyrkor i södra Sverige. Kyrkan har även rad kulturhistoriskt intressanta och värdefulla inventarier. Här bör bland annat triumfkrucifixet nämnas. Triumfkrucifix har vanligen ett av två konsthistoriska motiv, den lidande Kristus, ofta med attributet törnekrona, eller den triumferande Kristus med kungakrona. Krucifixet i Långaröd är emellertid något originellt, då dess corpus (kristusfigur) är lidande men med kungakrona. Krucifixet anges i vissa källor vara ett sent 1300-talsarbete, medan andra bedömer det vara en replika tillverkad på 1500-talet efter romansk förlaga. Dopfunten i sandsten har en enkel utformning och anses vara tillverkad på 1000-talet, det vill säga åtminstone ett århundrade innan kyrkan tros ha uppförts. Om detta stämmer kan det tyda på att en tidigare kyrka funnits på platsen. Kyrkogården närmast kyrkan karaktäriseras av begränsad vegetation och sporadiskt förekommande äldre gravvårdar typiska för det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Den första utvidgningen i söder präglas av ideal från mitten av 1900-talet, med formklippta rygghäckar i symmetriska och grästäckta kvarter. Enstaka äldre gravvårdar samt den bevarade kallmurade bogårdsmuren påminner samtidigt om att denna del av kyrkogården tillkom 1875. Den senast tillkomna delen, öster och söder om kallmuren, kännetecknas av en utformning typisk från 1930-talet och framåt, med singelklädda gravplatser som inramas av stenkanter eller lågt klippta häckar, främst buxbom, och stående gravvårdar i låg skala. Nya kyrkogården, som runt 1902 anlades väster om bygatan, har ännu en tydligt ålderdomlig karaktär med närmast uteslutande äldre och högresta gravstenar som obelisker och bautastenar. Vegetationen är relativt riklig och brokig, såsom idegran, buxbom, hängbjörk, jasmin, syren, rhododendron och en äldre högväxt ek. |
