Stäng fönster Hörby kn, KILLHULT 1:64 SVENSKÖPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Svensköps kyrka, SVENSKÖPS KYRKA | |
| 2/20/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Svensköps kyrkoanläggning Svensköps kyrka är belägen i det småkuperade odling- och skogslandskapet på Linderödsåsens södra utlöpare. Kyrkan ligger inte i Svensköps by som namnet antyder utan i Kilhult, knappt två kilometer söder om Svensköp. I det tidigare sockencentret fanns fram till 1864 en medeltida stenkyrka. Vid 1800-talets mitt var kyrkan både trång och förfallen. Istället för att uppföra en ny helgedom på samma plats, byggdes 1864 en kyrka i socknens mer centralt belägna by Kilhult. Arkitekt var Thor Medelplan (1832–63). Den gamla kyrkan lämnades att bli en ruin. Arkeologiska underökningar har visat att den medeltida kyrkan kan ha föregåtts av en stavkyrka på samma plats. Sammantaget visar Svensköps kyrkoruin och Svensköps kyrka i Kilhult på en kontinuitet av kyrklig verksamhet sedan tidig medeltid. Svensköps kyrka blev Medelplans sista projekt innan han avled 1863. Efter examen blev Medelplan omgående anställd hos professor Fredrik Wilhelm Scholander och han blev senare konduktör vid Överintendentsämbetet. Under sin korta yrkesbana hann han genomföra restaureringar och nybyggnader av ett tjugotal kyrkor samt bland annat ritningar till Bogesunds slotts ombyggnad 1863–1867. Svensköps kyrka uppfördes i tidstypisk nyklassicistisk stil med västtorn, långhus samt fullbrett kor med tresidig absid i öster. Exteriören har i stor utsträckning bevarat sitt ursprungliga uttryck med putsfasader, skiffertak, rundbågiga småspröjsade fönster och panelklädda portar. Såväl exteriören som interiören karaktäriseras av symmetri och enkelhet. Kyrkan är sparsamt dekorerad och exteriört utmärker sig främst tornets takfotsgesims i rött tegel samt väst- och sydportalernas omfattningar. Kyrkorummet går i ljusa toner som tillsammans med de stora fönsteröppningarna och takvalvet skapar en känsla av volym. Interiören bevarar trots upprepade restaureringar och ombyggnader mycket av sin ursprungliga disposition där strävan efter symmetri är tydlig med bland annat orgelläktarens två trappor samt pendangförhållandet mellan predikstolen och dörren till sakristian. Bidragande till rummets särart är främst den väggfasta predikstolen, de tre fönstren i korabsiden, altarskranket och orgelläktaren i väster. Kyrkogårdens utvidgningsskeenden är tydligt avläsbara. Kyrkan ligger på den äldsta delen som huvudsakligen är grästäckt med oregelbundet placerade högresta gravvårdar typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900. Här finns även fyra gjutjärnskors från 1870-talet. Gjutjärnskors utgör en mycket liten rest av en unik konstruktionsperiod inom den svenska kyrkogårdshistorien och har därför särskild betydelse ur kulturhistorisk synvinkel. Utvidgningen från 1919 karaktäriseras av den klassicistiskt markerade huvudaxeln, den strama symmetrin samt av de grusade kvarterens låga buxbomshäckar och gravvårdarnas varierande höjd. Den sista och östligaste delen som tillkom 1950 följer den tidigare utvidgningen men är istället huvudsakligen grästäckt. Gravarna är disponerade kring rygghäckarna och vårdarna präglas av en horisontal betoning. Hela kyrkogården omgärdas av murar och häckar samt av en trädkrans av hamlade lindar vilket bidrar till ett sammanhållet intryck. |
