Stäng fönster Hörby kn, SÖDRA RÖRUM 28:1 SÖDRA RÖRUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| södra rörums kyrka, SÖDRA RÖRUMS KYRKA | |
| 1/8/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Södra Rörums kyrkoanläggning Södra Rörum är beläget en dryg mil norr om Hörby i ett småkuperat landskap på Linderödsåsens sluttning i gränslandet mellan skogs-, betes- och odlingsmarker. I trakten finns rikligt med fynd från järnåldern, vilkas karaktär tyder på att området utgjort en mindre centralbygd i Skånes inland från järnålder och in i medeltid. Vid enskiftet 1822 bestod byn av elva gårdar och eftersom skiftet genomfördes genom stjärnskifte bevarar Södra Rörum ännu till stora delar karaktären av förtätad bondby med de flesta av gårdarna kvarliggande på sina ursprungliga platser. Idag domineras dock bebyggelsen av villor, främst från 1900-talets andra hälft, samt ett mindre antal äldre gatehus placerade utmed de vägar som sammanstrålar i byn. Söder om kyrkan finns två tidigare skolbyggnader i tegel uppförda under 1800-talets andra hälft. Södra Rörums kyrka uppfördes 1884–87 på platsen för den medeltida kyrka som tros ha härstammat från 1100- eller 1200-talet. Platsen har således lång och kontinuerlig kyrklig tradition på så vis socialhistoriska och miljöskapande värden av betydelse för byn och närområdet. Kyrkobyggnadens exteriör som karaktäriseras av de oputsade naturstensfasaderna med kontrasterande vitputsade omfattningar och listverk är i det närmaste intakt bevarad sedan uppförandet. För ritningarna stod arkitekt Salomon Sörensen och dennes far, byggmästaren Peder Christian Sörensen. Stilvalet föll på nyromanik, trots att nygotiken vid denna tid var närmast helt förhärskande inom kyrkoarkitekturen. Gemensamt för de båda stilarna är att de präglas av symmetri, exakta linjer och formgjutna detaljer i det då moderna materialet betong. I Skåne, där åren 1840–1910 var den mest intensiva kyrkobyggnadsperioden sedan 1100-talet, synliggjordes den lokala tegelindustrin i en ansenlig mängd kyrkor i rött eller gult maskinslaget tegel. Bland de nyromanska kan Remmarlövs kyrka nämnas, ritad av just Salomon Sörensen. Den ovanligare fasadbehandlingen, med synliga murverk i tuktad natursten, användes endast i fem nybyggda kyrkor i Skåne under perioden 1860–1910. Den första av dessa var Västra Strö kyrka, ritad av P.C. Sörensen i nygotisk stil. Södra Rörums nyromanska kyrka med sin ovanliga fasadbehandling är därmed intressant i ett arkitekturhistoriskt perspektiv. Även interiört är kyrkan i mycket stor utsträckning oförändrad sedan uppförandet. De största förändringarna utgörs av orgelläktarens tillkomst 1907 samt ett antal ommålningar, av vilka de 1911, 1935–36 samt 1958 är de som delvis förändrat kyrkorummets karaktär. Det plana innertaket har en ovanlig utformning med sina synliga, tätt lagda bjälkar som närmast påminner om ett kassettak, vilket tillsammans med korsmittens flacka kupol med stjärnhimmel sätter stor prägel på kyrkorummet. Bland den fasta inredningen och inventarierna är det de som överfördes från den medeltida kyrkan som har högst kulturhistoriska värden. I den medeltida dopfunten som troligen utgör kyrkans äldsta inventarium har församlingsborna döpts i århundraden, vilket ger den ett särskilt kontinuitets- och lokalhistoriskt värde. Det medeltida triumfkrucifixet är liksom altaruppsatsen och predikstolen intressanta i konsthistoriskt perspektiv. De två sistnämnda har ett något enklare utförande än många dylika 1600-talsarbeten inom Frosta kontrakt vilka håller synnerligen hög konstnärlig verkshöjd. Lillklockan från 1300-talet som hänger i vapenhuset och storklockan, som även om den är omgjuten två gånger tros vara ännu äldre, är några av de äldsta kyrkklockorna inom kontraktet. Södra Rörums gamla kyrkogård karaktäriseras av ett enkelt utförande med främst gräsade ytor och sparsam växtlighet. De äldre solitära lövträden har miljöskapande värden, vilket på längre sikt även kommer gälla trädkransen av rönn. Sedan den nya kyrkogården invigdes 1920 har gravsättningarna varit få, varför äldre högresta gravstenar från decennierna kring sekelskiftet 1900 är vanligast förekommande och sätter störst prägel på kyrkogården. Merparten av dessa stenar har utöver sitt miljöskapande värde person- och lokalhistoriska värden knutna till trakten, bland annat speglar yrkestitlarna olika verksamheter på orten. På kyrkogården finns därtill några få familjegravar typiska för 1920- och -30-talen, vanligen för lantbrukarfamiljer, samt ett tiotal mindre och enklare gravstenar från sent 1900-tal och framåt vilka representerar mer sentida gravvårdsideal. I sydvästra delen av kyrkogården finns åtta medeltida liggande gravhällar, vilka tillsammans med kyrkans dopfunt är de enda artefakter som förkroppsligar den kyrkliga traditionen på platsen sedan åtminstone 1200-talet. |
