Stäng fönster Hörby kn, VÄSTERSTAD 1:2 VÄSTERSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| västerstads kyrka, VÄSTERSTADS KYRKA | |
| 1/26/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Västerstads kyrkoanläggning Området kring Västerstad har lång historisk kontinuitet som boplats men präglas idag av 1800-talets skiftesreformer. Bebyggelsen utgörs främst av ensamgårdar samt bostadshus från 1900-talet placerade utmed bygatan, men här finns även De la Gardieska skolan från 1800-talet och Västerstads herrgård med anor från medeltiden. Ruinen från Västerstads romanska kyrka, uppförd på 1100-talet, representerar tillsammans med den nygotiska kyrkan från 1878 de två mest intensiva kyrkobyggnadsperioderna i Skåne och förkroppsligar den 900-åriga kyrkliga traditionen på platsen. Byggnaderna har på så vis socialhistoriska och miljöskapande värden av betydelse för byn Västerstad och närområdet. Den nya kyrkan speglar även 1800-talets kraftiga befolkningsökning. Under den andra av dessa kyrkobyggnadsperioder, 1840–1910, var initialt den nyklassicistiska salkyrkan med vitputsade stenmurar och lägre robusta torn det vanligaste stilvalet. Samtidigt växte hos flera arkitekter en vurm för den medeltida byggnadskonsten. Ett experimenterande och sökande som efter flera decennier mynnade ut i en nygotik tydligt inspirerad av 1200-talets franska höggotik, med påtaglig vertikal strävan. Under 1800-talets sista decennier var detta stilval, som i nedlåtande ordalag kom att kallas eslövsgotik, helt dominerande för nyuppförda kyrkor. Vid tiden för byggandet av Västerstads kyrka hade emellertid inte dessa höggotiska ideal slagit igenom fullt. Här ser vi istället ett välbevarat exempel på en kyrka från vad som kan beskrivas som en övergångsperiod mellan en i arkitektonisk mening sökande kontra mer normativ tid. Detta kommer till uttryck bland annat i den ännu relativt tunga byggnadsvolymen, till skillnad från den utpräglade höjdsträvan som dominerar stilen de kommande decennierna. Från mitten av 1870-talet uppfördes dessutom närmast alla skånska nygotiska kyrkor med maskinslaget tegel och cement som möjliggjorde formgjutning av dekorativa fasaddetaljer. En historiserande arkitektur med de för dagen modernaste byggmaterialen blev en ideologisk grundpelare i den senare nygotiken. Västerstads kyrkas fasader är istället utförda med traditionellt handslaget tegel och har i övrigt ett enkelt formspråk där detaljutsmyckningen begränsar sig till en enkel spetsbågefris. Salomon Sörensen anges i flera källor som arkitekten bakom Västerstads kyrka. Ritningarna är daterade i april 1875, då Sörensen ännu inte var 19 år fyllda och just hade inlett sina arkitektstudier. Mer sannolikt är det hans far byggmästaren P.C. Sörensen som ritat kyrkan. Att samtida skånska nygotiska kyrkor, ofta ritade av Sveriges och Danmarks ledande arkitekter, anammade nya materialtrender och gavs ett mer expressivt formspråk bör kunna ses som ännu ett tecken på att en kyrka med Västerstads enklare karaktär ritades av en erfaren byggmästare snarare än en ung och framåtsträvande arkitekt. Interiörens ursprungliga utformning är inte känd. Kring sekelskiftet 1900 gavs den emellertid ett enhetligt och tidstypiskt nygotiskt utförande med till stora delar ny fast inredning av arkitekt Henrik Sjöström och kvader- och dekorationsmåleri av Svante Thulin. Av dessa förändringar att döma kan det antas att kyrkorummet initialt mer präglades av klassicismens ideal med enkel och ljus färgsättning, vilket inte var ovanligt vid tiden för kyrkans uppförande. Idag karaktäriseras kyrkan till största del av dess ursprungliga planlösning, valvslagning och bänkinredning samt sekelskiftets altaruppsats, orgelfasad och predikstol. Dessa detaljer, inte minst den fasta inredningen, har avgörande värden för upplevelsen av det nygotiska kyrkorummet. Vid sidan av detta gör länsarkitekt Nils A. Blancks restaureringar från 1930- och -40-talen stort avtryck i interiören, med en förenklad och ljus färgsättning, möjligen besläktad med kyrkans ursprungliga, nya fönsterbågar samt nya golv i form av såväl traditionell kalksten som modern Dafoluem. Här bör även den tidstypiskt utformade och välbevarade trappan i vapenhuset lyftas fram. Arkitekt Eiler Græbes underbyggnader till orgelläktaren från tidigt 1970-tal ansluter till Blancks form- och färgsättning. Av kyrkans fasta inredning och inventarier utöver representanterna för nygotiken tilldrar sig den medeltida dopfunten och kyrkklockorna, samtliga överförda från den romanska kyrkan, särskilt kulturhistoriskt intresse. Västerstads kyrkogård karaktäriseras av en för skånska sockenkyrkor typisk utveckling och utformning. Kvarter med äldre högresta gravstenar samsas med såväl lägre hållna vårdar från 1900-talets senare del som mer nutida gravskick som urngravplatser och minneslund. En ursprungligen rutmönsterformad plan med grusade gravplatser inramade av kantstenar eller järnstaket finns till viss del bevarad, men har även ersatts av större gräsbevuxna ytor. |
