Stäng fönster Klippan kn, RISEBERGA 19:1 RISEBERGA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Riseberga kyrka, RISEBERGA KYRKA | |
| 11/21/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Riseberga kyrkoanläggning Riseberga by ligger strax norr om vackra Rååns dalgång som är klassat som riksintresse för naturvården. Kyrkan omges av hagmarker och mot norr av landsvägen med byns hus av varierande ålder. Över ån går en ovanlig gångbro till kyrkan som visar på en äldre färdväg till kyrkan. Kyrkogårdens stenmur, grindar och trädkrans har betydande värde. Gamla kyrkogården karaktäriseras mestadels av gravplatser med singel kantade av buxbom eller stenramar enligt sent 1800-tals ideal. Allmänningar utan stenar eller med enkla stenar visar på klassamhället. Den nyare delen karaktäriseras av låga horisontella stenar längs rygghäckar enligt efterkrigsideal. Här finns också ett kolumbarium vilket är mycket ovanligt på en landsortskyrkogård. Kyrkan har medeltida ursprung men endast delar av tornet och långhusets västra del är troligen medeltida. Inslaget av kvaderstenar i tornet styrker att det är medeltida men kvadrarna kan också vara återanvända. Kyrkan har etappvis byggts till och förändrats. Korsarmar tillkom 1733 och 1788. Ett nytt bredare och längre långhus byggdes 1820 efter ritningar av Fredrik Blom då hela kyrkan fick en ny enhetlig nyklassicistisk stil med en latinsk korsplan. Fasaden är vitputsad, artikulerad med hörnpilastrar, gesimser och en list under fönstren. Fönster- och dörröppningarna är rundbågiga med ockramålade snickerier. Taken är flacka sadeltak belagda med rödmålad plåt. Exteriören är i stort oförändrad sen 1820-talet förutom byte av tak och dörrar. Kyrkorummet är en nyklassicistisk symmetrisk sal med två korsarmar. Det ljusa kyrkorummet har tegelgolv, dekorationsmålade trätunnvalv och läktare i tre väderstreck. Kyrkorummet har sedan 1820 en otraditionell placering av koret i väster. Där står den ovanliga altarpredikstolen. Sådana föreslogs av överintendentsämbetet. Altarpredikstolen betonade ordets betydelse och de överensstämde med det klassicistiska kravet på symmetri i kyrkorummet. Dock ändrades inställningen till altarpredikstolar och redan från 1830-talet började flera byggas om. Vid biskop Flensburgs visitation 1877 gillades inte predikstolarna i Riseberga och Färingtofta. Fredrik Blom ritade altarpredikstolen till Riseberga kyrka, denna kopierades till fyra kyrkor, endast Riseberga och Färingtofta finns kvar. Ytterligare två altarpredikstolar av mer lokal karaktär finns kvar i Skåne. Bevarade altarpredikstolar är således mycket sällsynt i Skåne och de kvarvarande har därmed stort kulturhistoriskt värde. Färingtofta har kvar ursprunglig målning medan Risebergas målades om 1988. I övriga landet har de varit vanligare och ett 60-tal finns kvar av det ursprungliga tredubbla antalet. Altarpredikstolen används sällan och kompletteras av en ny ambo. Kyrkorummets interiör är framförallt från 1820-talet men bänkar från 1937. Inbyggnaden av läktaren 1988 är omsorgsfullt gjord med fina material. Färgsättningen i kyrkorummet är från 1988 men är delvis en återgång till tidigare färgsättning i en mer nyklassicistisk stil med rokokoinslag i bänkdörrarnas målning. Bilderna i taket är målade av Einar Forseth, 1892-1988, utbildad på Valand och Konstakademin. Han har utfört målningar och glasfönster i en mängd kyrkor i Sverige. Han var också formgivare och bokillustratör. Hans mest kända verk är guldmosaiken i Gyllene salen i Stockholms stadshus. Målningarna är i en lätt naivistisk stil med drag av barnboksillustrationer. Riseberga har lång tid varit patronatskyrka till Herrevadskloster, senare kronogods. Anknytningen visas i inventarier som patronus skänkt som till exempel kyrkklocka och dopfat. |
