Stäng fönster Klippan kn, VEDBY 20:1 VEDBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| Vedby kyrka, VEDBY KYRKA | |
| 11/21/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering Vedby kyrka ligger väl synlig, på en kulle strax norr om den lummiga skogsmiljön kring Bäljane å. I den pastorala jordbruksmiljön finns både natur- och skönhetsvärden. Byn har bevarat mycket av strukturen från tiden före skiftet, med flera av de successivt utbyggda gårdarna kvar på ursprungliga platser längs bygatan. Särskilt intresse tilldrar sig en välbevarad gård från 1700-talet i norra delen av byn, och det gamla skolhuset från 1865 som idag fungerar som kyrkstuga. Den f.d. skolan minner om den historiskt nära kopplingen mellan kyrka och skola, och om Vedbys storhetstid innan järnvägs- och industrisamhället Klippan växte fram och tog med sig flera av byns funktioner. Kyrkogårdens äldsta delar fångar ännu något av förra sekelskiftets estetiska ideal, med grusade gångar och gravplatser kantade av buxbom eller stenramar. Det utglesade gravmaterialet är tidstypiskt individualiserat men ändå modest, vilket väl svarar mot de förhållandevis anspråkslösa, lantbruksinriktade epiteten på gravstenarna. De norra delarna ger ett något splittrat intryck med sina varierade, successivt utbyggda gravplatser, där grusgravar med buxbomsomgärdning dominerar. Kyrkogårdens allmänna växtlighet är relativt begränsad, men kring kyrktomtens kanter står lindar och olika buskar som ger miljön en välgörande frodighet. Till miljöns värden hör också det välgestaltade bårhuset, och den vackra allén upp mot kyrkan från huvudentrén. Kyrkan är en mäktig representant bland de många landsbygdskyrkor, som byggdes i Skåne under 1800-talets andra hälft. Dess yttre ansluter till den medeltidsinfluerade, gotiskt präglade stil, som pläderades för av Brunius under 1840- och 50-talen. Till stilen hör trappstegsgavlarna, strävpelarna, de spetsbågiga fönstren och variationen mellan vitputsade ytor och obehandlat tegel i gavelrösten, gesimser och omfattningar. Andra drag är influerade av nyklassicismen, såsom kyrkans symmetri, stora fönster och rena ytor. Exteriören är i stort sett intakt sedan kyrkan uppfördes; förändringarna inskränker sig i huvudsak till, att takskiffern bytts mot en jämngrå sort med avskurna istället för raka hörn, och att plåtbeslagen moderniserats. Fönstrens gjutjärnsbågar är värdefulla som ett typiskt uttryck för sin tid och för att förmedla den gotiska stilen. Kyrkans interiör är ljus och överskådlig. Kyrkorummet avslutas med ett fullbrett, tresidigt kor och är indelat i tre skepp, en uppbyggnad som ger associationer till det storslagna kyrkorummet i S:t Maria i Helsingborg. Skeppen vilar på tolv knippepelare, som står längs mittgången likt apostlarna framför altaret. Det breda kyrkorummet har även stora likheter med det, som den ritande byggmästaren J. Hallberg återvann till Höja kyrka 1882. Där finns samma axialsymmetri, liksom lösningarna med tre västportaler, odekorerade valv och slutna bänkkvarter omgärdade av tegelgångar. Dessa element förekom ofta i kyrkorna byggda runt 1800-talets mitt, innan nygotikens kyrkorum slog igenom fullt ut med öppna bänkar och cementgolv. Även lösningen med en altarsakristia i mittskeppet finns i båda kyrkorna. I Vedbys fall har den dock inte funnits från början, utan tillkommit genom att korskranket byggts om, och kompletterats med en gotisk altaruppsats. Förändringar har vidare skett i färgsättningen; bl.a. har bänkarna sedan 1947 fått toner som tar upp predikstolens kulörer, och de målade väggdekorationerna har försvunnit. Både putsade ytor och inventarier har ommålats med moderna färgtyper. Beklagligt är, att något av vapenhusets lätta och symmetriska karaktär gått förlorad, sedan södra trappan stängts av och ytorna under trapploppen inretts bakom moderna gipsväggar. De inre tillägg och ändringar man gjort saknar de ursprungliga arbetenas kvalitet, men påverkar samtidigt inte helhetskaraktären i någon större omfattning. Den yttre renoveringen 2014 är mer hänsynsfullt gjord och hantverksmässigt utförd. Bland kyrkans äldre inventarier finns en predikstol och en altaruppsats från 1600-talet, som båda har överförts från den gamla kyrkan. Dess proveniens är tyvärr inte utredd, men de är sannolikt provinsiella arbeten. Den gamla altartavlan har fått en bra placering vid dopplatsen längs korets norrsida. Pannåerna är målade av Kristian Holst, som bl.a. finns representerad i Hofterups och Stora Harries kyrkor. Kulturhistoriska värden finns också i den medeltida dopfunten och i den rikt dekorerade orgelfasaden. Ett spännande inslag i kyrkorummet utgörs av Erik Olsons omfattande målningssvit längs orgelläktarens barriär, som tydligt bryter med kyrkorummets övriga stil. Olson, som i Skåne även finns representerad t.ex. i Mariakyrkan i Helsingborg, utvecklade från 1950-talet en religiös, färgrik och högkvalitativ konst utifrån sin egen starka tro. Han ansåg bl.a, att alla försök att avbilda Jesus vore att förminska honom, och ersatte därför den tänkta målningen av honom med en öppen port mot himmelriket. |
