Stäng fönster Klippan kn, ÖSTRA LJUNGBY 9:1 ÖSTRA LJUNGBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| Östra Ljungby kyrka, ÖSTRA LJUNGBY KYRKA | |
| 11/21/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering Den lummiga kyrkbyn i Östra Ljungby ligger i östra delen av samhället och består av kyrkan, prästgården (idag församlingsgård) och enstaka små bostadshus längs Byvägen. Den moderna tätorten har utvecklats runt torget en bit väster om kyrkan, kring den f.d. stationen och f.d. sparbanken, som växte fram med förra sekelskiftets järnvägssamhälle. Den äldsta delen av kyrkogården, som har varit begravningsplats sedan medeltiden, ger idag ett glest intryck. Sedan gravsättningen upphört har gravarna successivt tunnats ut, och idag finns endast ett fåtal vårdar kvar med begränsad variation i material och utformning. Området har grästäckts och den gröna avgränsningen mot omgivningen suddats ut. Trädbeståndet har successivt förnyats genom åren. Bland vårdarna märks den efter Sven Rosenberg, vars liv är väl dokumenterat i olika publikationer. De yngre delarna av kyrkogården karakteriseras av en påtagligt rik och varierad växtlighet, som ger den ett lummigt men något osammanhållet uttryck. Miljön finner stadga i tvär- och huvudgångarna, i väster kantade av träd, kring vilka ligger gravplatser med olika slags utformning. Även häcken återkommer som tema. De äldsta delarna mot öster har i huvudsak av grusade vårdar med omgärdning av buxbom eller sten. Anläggandet av urn-, minneslund och askgravplats har på ett positivt sätt gett kyrkogården ny aktivitet. Östra Ljungby kyrka är en sent byggd representant för nyklassicismen. Denna stil, som blommade under 1800-talets första decennier, fick aldrig så starkt genomslag i Skåne som i övriga landet. I Skåne dominerade istället eklektiska uttryck, där romanik, gotik och klassicism vävdes samman. I Östra Ljungby har kyrkan, på samma sätt som i Välinge, fått sin form genom att det tillbyggda kyrkorummet anpassats till det nyklassicistiska tornet. I tornet ingår medeltida murverk i dess östra gavel. Typiskt nyklassicistiskt är lanternintornet, de spritputsade fasaderna med kontrasterande slätputsade omfattningar och de stora, rundbågiga fönstren. Till stilen hör även den symmetriska planen som en salskyrka med rakt avslutat, fullbrett kor, och med en sakristia i öster i symmetriaxelns förlängning. Exteriören är, liksom hos övriga skånska kyrkor från tiden, i stort sett oförändrad bortsett från bytet av takmaterial till enhetlig koppar. Lanterninen har aldrig varit öppen, vilket var det vanliga, utan liksom idag inklädd men ursprungligen med en gråmålad träpanel. Även interiören har nyklassicistiska drag i form av kyrkorummets volym, det genomströmmande ljuset och det krönande trätunnvalvet. Tyvärr har den lätta ljusföringen begränsats något genom insättandet av innerbågar, och av att altarskranket är högre än det ursprungliga och skymmer delar av absidens fönster. Skranket sattes in vid Wåhlins renovering 1908, som präglar mycket av kyrkorummet idag. Altarskranket bildar en god inramning till altartavlan, en kopia efter ett verk av Carl Bloch, även om det förstnämnda försetts med- tyvärr vävklädda- dörrar. Wåhlin lät även lägga kalkstensgolven, som han i stort sett alltid förordade, och sätta in bänkarna i sin omisskännliga stil. Vidare kvadermålade han väggarna enligt tidens mode. Denna struktur är mycket svag sedan Leon-Nilssons renovering 1966, då mycket av Wåhlins dekorer målades över till förmån för vita väggar och ett mer reducerat uttryck. Leon- Nilsson lät även måla om flera inventarier, t.ex. altarskranket och bänkarna, i dagens samstämmiga med något bjärta nyanser. Några av inventarierna kommer från den medeltida kyrkan. Dit hör predikstolen och dopfunten, båda förhållandevis enkla och sannolikt gjorda av lokala verkstäder. Predikstolens färgsättning harmonierar väl med kororgeln från 1707, som är kyrkans klenod. Orgeln är, både för dess konstnärliga fasaddekor och tekniska uppbyggnad, en god representant för barockens orgelverk. Till dess värden hör även, att den är i gott musikaliskt skick med pipverket av järn kvar, liksom att dess tillkomsthistoria är väl dokumenterad. |
