Stäng fönster Ronneby kn, BREDÅKRA KYRKA 2:2 BREDÅKRA KYRKA
Anläggning - Värdering
| bredåkra kyrka, BREDÅKRA KYRKA | |
| 6/8/20 |
| Motivering |
|---|
|
Bredåkra kyrkoanläggning ligger invid väg 27 strax norr om Ronneby och väster om Kallinge. Bredåkra gods har anor från åtminstone tidigt 1600-tal och det var den dåvarande ägaren Caspar Wrede som på 1850-talet upplät delar av ägorna, en då trädlös sandhed, som plats för ny begravningsplats för Ronneby församling. 1886 blev närbelägna Bredåkra hed förläggningsplats för Blekinge bataljon och tio år senare anlades en järnvägsstation för linjen Tingsryd–Bredåkra som var en förlängning på den tågsträckning från Växjö som ursprungligen varit tänkt att gå ända till Ronneby. Stationen är nedlagd sedan 1970-talet men spår av bebyggelsen finns ännu kvar. Sedan 1944 huserar Blekinge flygflottilj, F17, på platsen tillsammans med den civila flygplatsen Ronneby Airport. Flygvapnets ankomst inledde en expansiv fas för Kallinge medan Bredåkra på senare år präglats av närheten till flygplatsen genom att merparten av husen i det lilla samhälle som växt fram kring stationen och godset har rivits på grund av flygbuller. Historien om Bredåkra kyrka börjar med Bredåkra begravningsplats som började anläggas för Ronneby församling i slutet av 1850-talet. 1810 hade en kunglig förordning påbjudit att nya begravningsplatser av sanitära skäl skulle anläggas utanför städerna, vilket under senare delen av 1800-talet kom att förverkligas över hela landet. Bredåkra begravningsplats kunde invigas 1861 och strax därefter uppfördes ett gravkapell i den norra delen, vilken var tänkt som en pendang åt en nybyggd kyrka för vilken det avsatts en tomt i söder. Ritningar upprättades 1865 av arkitekt Johan Fredrik Åbom men bygget realiserades aldrig, dels av ekonomiska skäl, dels framfördes åsikter om att det fanns större behov av kyrkobyggnader i andra delar av socknen. Begravningsplatsen har idag cirka 9000 gravplatser och utmärker sig genom att varje del bevarat sin egen särprägel. Flera delar eller kvarter kännetecknas dessutom av en strikt inbördes enhetlighet. Mer sentida gravskick representeras i form av minnes- och urnlundar samt askgravplatser. Här finns även ett muslimskt kvarter och sedan 2019 en ny typ av gravskick i Sverige, den så kallade Fågellunden med gravplatser i helt orörd skogsmiljö. Sammantaget är Bredåkra kyrkogård synnerligen intressant ur kulturhistorisk synpunkt då den på ett närmast unikt pedagogiskt vis åskådliggör och bevarar svensk kyrkogårdshistoria sedan mitten av 1800-talet fram till idag. Dessa kulturhistoriska värden förkroppsligas i allt från gravkvarterens struktur, med arrangerad eller naturligt uppkommen vegetation, till gravvårdarnas arkitektur och dess inskriptioner som speglar traktens historia och utveckling. Även om Åboms förslag till en ny kyrka aldrig förverkligades upphörde inte debatten om församlingens behov av gudstjänstlokaler utanför Ronneby stad. 1894 uppfördes en kombinerad skolbyggnad och kapell i Möljeryd och tre år senare blev Kockums Jernverks tidigare utställningsbyggnad kapell i Kallinge. En växande befolkning medförde trots detta att diskussionen kring fler kyrkobyggnader fortsatte under det tidiga 1900-talet. Slutligen uppfördes parallellt tre distriktskyrkor i Kallinge, Saxemara och Bredåkra, samtliga efter ritningar av arkitekt Herbert Kockum och färdigställda 1939. Den malmöfödde arkitekten, som familjenamnet till trots tidigare mest varit verksam i Stockholm, är utöver ett antal bostadsprojekt, däribland några radhus i Fredhäll som brukar betraktas som Sveriges första terrasshus, främst känd för att ha ritat ett 50-tal bensinstationer för Svenska BP. Att tre kyrkor i samma församling och ritade av samma arkitekt uppförs samtidigt är sannolikt unikt i ett nationellt perspektiv, vilket tillsammans med det arkitektoniska släktskapet kyrkorna emellan gör dem konsthistoriskt intressanta. Kockum sägs ha hämtat inspiration till samtliga tre kyrkor i moderkyrkan Heliga Kors i Ronneby, något som gör sig mest påmint i Bredåkras och Saxemaras breda västtorn med sadeltak där likheterna med den medeltida förebilden är påtagliga. Samtidigt nämns vanligen och något oförklarligt nationalromantiken som arkitekturstil för kyrkorna. Det är i Bredåkra och Saxemara helt uppenbart romansk och gotisk kyrkobyggnadstradition som i ett modernistiskt utförande är utgångspunkten, även om nationalromantiska inslag förekommer och för Kallinge får betraktas som en mer korrekt beskrivning. Möjligen kan man också tala om en nationalromantisk ideologi, där en lekfull blandning av historiska stilar och formelement ger intryck av en lång byggnadshistoria. Exteriört framstår Bredåkra och Saxemara med sina långhus med fullbreda kor och symmetriskt placerade fönster närmast alludera på en 1800-talsombyggnad av en medeltida kyrka, där en salskyrka, om än med små proportioner, adderats till ett medeltida västtorn. Ett gemensamt drag för de tre kyrkorna är användningen av olika typer av valvbågar. Vanligast förekommande är rund-, stick- och korgbågar men även parabelbågar och svagt spetsbågiga valvöppningar förekommer. Dessutom modifierar Kockum i flera fall rundbågeformen något så att den drar åt parabelbågen. I förhållande till den allmänt vedertagna uppfattningen att Heliga Kors var en så central förebild för arkitekten är det värt att notera att moderkyrkans så karaktäristiska renässansinredning och -målerier på intet sätt avspeglar sig i Kockums kyrkor. Istället präglas hans kyrkorum av ett samspel mellan slätputsade vitkalkade murverk och valv samt snickerier och fast inredning i betsat trä. Funktionalismens genomslag samma decennium är uppenbart och tydliga paralleller kan dras till de restaureringsideologier som vid tiden kom till uttryck i exempelvis Eiler Græbes och Erik Lundbergs restaureringar av medeltida kyrkor. Inventarier och konstnärlig utsmyckning har i viss utsträckning historiserande drag men får generellt sägas vara tydligt präglade av samtida konstströmningar. Även här är Kockum ofta upphovsmannen, men han tog också hjälp av framstående konstnärer som Olle Hjortzberg, Tor Hörlin och Wilhelm Gieseke. De tre kyrkorna präglas dessutom av att mycket små förändringar skett sedan tiden för uppförandet för drygt 80 år sedan och de välbevarade och sammanhållna helhetsmiljöerna utgör en bärande del i kyrkornas kulturhistoriska värde. Den mest påtagliga förändringen är att väntrum med wc tillkommit i vapenhusen på alla tre kyrkorna under 1970- eller 1980-talen, en förändring som i Saxemara och Kallinge föranlett att ytterdörrar till tidigare bårrum ersatts av fönster. I Bredåkra, där bårrummet istället var placerat i en källare under tornet, utgörs den största exteriöra förändringen av det krematorium som i slutet av 1960-talet uppfördes och anslöts till kyrkan efter ritningar av Sigurd Brag och Bengt Kronsell. Karaktäristiskt för Bredåkra kyrka är också kyrkorummets valvslagning, där långhusets två kryssribbvalv och korets stjärnvalv vilar på tvärställda rundbågiga arkader som fungerar som invändiga kontreforter och vars vederlag genombryts av höga och smala rundbågiga öppningar som bildar sidogångar utmed yttermurarna. En liknande gestaltning i större skala återfinns i Högalidskyrkan i Stockholm från 1923 av Ivar Tengbom, men principen går tillbaka på cistercienserordens kyrkoarkitektur och kan bland annat beskådas på Alvastra klosterruin. |
