Stäng fönster Ronneby kn, KALLINGE KYRKA 2:1 KALLINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| kallinge kyrka, KALLINGE KYRKA | |
| 6/20/20 |
| Motivering |
|---|
|
Kallinge ligger strax norr om Ronneby och är kommunens näst största tätort. På platsen invid Ronnebyån fanns sedan åtminstone 1600-talet de båda byarna Kalleberga och Häggatorp. Ett industrisamhälle etablerades efter att Kockums Mekaniska Verkstad 1849 köpt Kallebergas kvarn, kallad Kallinge kvarn, och anlagt det kopparverk som sedermera utvecklades till Kockums Jernverks AB. Namnet Kallinge antogs officiellt i och med att en poststation inrättades 1889. Kring samma tid blev närbelägna Bredåkra hed förläggningsplats för Blekinge bataljon och när Blekinge flygflottilj anlades 1944 inleddes en andra expansiv fas för Kallinge som ännu synliggörs i ett stort antal byggnader, mest villor men även flerfamiljshus och offentliga byggnader, uppförda från sent 1940-tal till mitten av 1960-talet. Allt sedan 1860-talet då Ronneby församling anlade Bredåkra begravningsplats och ett där planerat kyrkobygge inte förverkligades pågick en debatt om församlingens behov av gudstjänstlokaler utanför Ronneby stad. 1894 uppfördes en kombinerad skolbyggnad och kapell i Möljeryd och tre år senare fick Kallinge ett kapell genom att Kockums Jernverks tidigare utställningsbyggnad från industriutställningen i Malmö 1896 flyttades till en tomt strax öster om Ronnebyån. En växande befolkning medförde trots detta att diskussionen kring fler kyrkobyggnader fortsatte under det tidiga 1900-talet. Slutligen uppfördes parallellt tre distriktskyrkor i Kallinge, Bredåkra och Saxemara, samtliga färdigställda 1939. Kallinge kyrka uppfördes på en bergknalle strax in till det gamla brukskapellet som sedan dess fungerat som fritidsgård och förskola. För ritningarna till de tre kyrkorna stod den malmöfödde arkitekten Herbert Kockum, som familjenamnet till trots tidigare mest varit verksam i Stockholm, och utöver ett antal bostadsprojekt, däribland några radhus i Fredhäll som brukar betraktas som Sveriges första terrasshus, främst är känd för att ha ritat ett 50-tal bensinstationer för Svenska BP. Att tre kyrkor i samma församling och ritade av samma arkitekt uppförs samtidigt torde vara tämligen unikt i ett nationellt perspektiv, vilket tillsammans med det arkitektoniska släktskapet kyrkorna emellan gör dem konsthistoriskt intressanta. Kockum sägs ha hämtat inspiration till samtliga tre kyrkor i moderkyrkan Heliga Kors i Ronneby, något som gör sig mest påmint i Saxemaras och Bredåkras breda västtorn med sadeltak där likheterna med den medeltida förebilden är påtagliga. Samtidigt nämns vanligen och något oförklarligt nationalromantiken som arkitekturstil för kyrkorna. Det är i Bredåkra och Saxemara helt uppenbart romansk och gotisk kyrkobyggnadstradition som i ett modernistiskt utförande är utgångspunkten, även om nationalromantiska inslag förekommer och för Kallinge får betraktas som en mer korrekt beskrivning. Möjligen kan man också tala om en nationalromantisk ideologi, där en lekfull blandning av historiska stilar och formelement ger intryck av en lång byggnadshistoria. Ett gemensamt drag för de tre kyrkorna är användningen av olika typer av valvbågar. Vanligast förekommande är rund-, stick- och korgbågar men även parabelbågar och svagt spetsbågiga valvöppningar förekommer. Dessutom modifierar Kockum i flera fall rundbågeformen något så att den drar åt parabelbågen, exempelvis i Saxemaras triumfbåge. I förhållande till den allmänt vedertagna uppfattningen att Heliga Kors var en så central förebild för arkitekten är det värt att notera att moderkyrkans så karaktäristiska renässansinredning och -målerier på intet sätt avspeglar sig i Kockums kyrkor. Istället präglas hans kyrkorum av ett samspel mellan slätputsade vitkalkade murverk och valv samt snickerier och fast inredning i betsat trä. Funktionalismens genomslag samma decennium är uppenbart och tydliga paralleller kan dras till de restaureringsideologier som vid tiden kom till uttryck i exempelvis Eiler Græbes och Erik Lundbergs restaureringar av medeltida kyrkor. Inventarier och konstnärlig utsmyckning har i viss utsträckning historiserande drag men får generellt sägas vara tydligt präglade av samtida konstströmningar. Även här är Kockum ofta upphovsmannen, men han tog också hjälp av framstående konstnärer som Olle Hjortzberg, Tor Hörlin och Wilhelm Gieseke. De tre kyrkorna präglas dessutom av att mycket små förändringar skett sedan tiden för uppförandet för drygt 80 år sedan och de välbevarade och sammanhållna helhetsmiljöerna utgör en bärande del i kyrkornas kulturhistoriska värde. Den mest påtagliga förändringen är att väntrum med wc tillkommit i vapenhusen på alla tre kyrkorna under 1970- eller 1980-talen, en förändring som i Saxemara och Kallinge föranlett att ytterdörrar till tidigare bårrum ersatts av fönster. Saxemara och Bredåkra tycks med sina långhus med fullbreda kor och symmetriskt placerade fönster alludera på medeltida kyrkor som under 1800-talet byggts om genom att salskyrkor, om än med små proportioner, adderats till medeltida västtorn. Kallinge kyrka skiljer sig här tydligt från sina systerkyrkor och präglas istället av sitt suterrängläge och det smala och sidoställda tornet med sin nållika spira. Båda greppen är liksom de småspröjsade stora fönsterpartierna tydligt inspirerade av den nationalromantiska kyrkobyggnadsarkitektur som växte fram i Sverige under tidigt 1900-tal, men det karaktäristiska tornet för även tankarna till sydländska kampaniler. Kyrkan utmärker sig också genom att ha ingång i öster och kor i väster, till skillnad från den för kyrkobyggnader traditionella väst–östliga riktningen. Spår av medeltida inspiration återfinns i hur entrépartiet i öster förhåller sig till resten av kyrkobyggnaden, likt ett romanskt långhus med smalare och lägre kor, samt i västfasadens strävpelare. Interiören karaktäriseras av granitpelarna med dess säregna kapitäl som delar in kyrkorummet i tre skepp med valvslagning i gotisk stil. Särdrag är även den låga orgelläktaren med precist måttbyggd orgel i det sidoställda tornets bottenvåning, liksom den mycket rymliga körläktaren över vapenhuset. I Bredåkra och Saxemara har den av Kockum ritade fasta inredningen en påtagligt enkel och modernistisk karaktär. I grunden är formspråket detsamma i Kallinge, men här med en högre ambitionsnivå gällande den konstnärliga utsmyckningen som utöver Artur Johanssons och Wilhelm Giesekes skulpturarbeten kommer till uttryck i bänkinredningens rikliga sniderier av P.E. Olsson och predikstolen av Axel Wallenberg. En hög hantverksmässig kvalitet genomsyrar även kyrkans övriga snickerier så som orgelläktaren, dörrblad, trappor och räckverk. Olle Hjortzbergs altartavla har konstnärliga värden och ytterportens lås från 1600-talet tilldrar sig byggnadsteknikhistoriskt intresse. Av stor betydelse för upplevelsen av kyrkan är även takkronor, ljusplåtar och exteriöra lyktor från byggnadstiden. |
