Stäng fönster Hässleholm kn, TYRINGEMÖLLA 1:174 TYRINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| tyringe kyrka, TYRINGE KYRKA | |
| 5/7/21 |
| Motivering |
|---|
|
Tyringe ligger cirka en mil väster om Hässleholm, i en sänka norr om Matterödsåsen med småbruten jordbruksbygd. Från att ha varit en liten oansenlig by som växt fram kring gästgivargården i Finja socken utvecklades Tyringe i och med anläggandet av järnvägen mellan Hässleholm och Helsingborg 1875 till det stationssamhälle som idag är kommunens näst största tätort. Av stor betydelse för denna expansion var även den verkstadsindustri som började etableras i slutet av 1800-talet, liksom att Tyringe strax därefter gjorde sig känt som kurort med sanatorium och radiumkälla samt flera hotell och pensionat. Kyrkan är belägen i samhällets sydvästra del, i villakvarter med blandad bebyggelse från sent 1800-tal till mitten av 1900-talet. I närmiljön återfinns även kurhotellet samt en före detta chuckfabrik. Planerna för en gudstjänstbyggnad i det växande Tyringe, där invånarna hade långt till sockenkyrkan i Finja, inleddes 1914 genom bildandet av en förening och insamling av medel. 1923 intensifierades planerna, året därpå påbörjades bygget och i augusti 1925 kunde kyrkan invigas. För ritningarna stod arkitekt Carl Andrén som främst är känd för att ha ritat institutionsbyggnader, men även stod bakom det torn som parallellt med uppförandet av Tyringe kyrka adderades till den närbelägna medeltida kyrkan i Hörja. Likheterna mellan de båda kyrkorna är påtagliga, med brett torn med trappstegsgavlar, långhus med stickbågiga och småspröjsade fönster samt rakt avslutat kor. Kyrkotomtens belägenhet med Sanatoriegatan i öster föranledde dock att Tyringe kyrka planlades med torn i öster och kor i väster, i motsats till den för kyrkobyggnader traditionella väst-östliga riktningen. Exteriört har Andrén således inrättat sig i traditionen för Skånes många medeltida kyrkor och skapat en vitputsad helgedom som vid första anblick skulle kunna antas vara uppförd under 1200-talet, med senmedeltida torn och på 1800-talet förstorade fönsteröppningar. Stilvalet liksom den begränsade byggnadsvolymen och den sparsmakade interiören och inredningen kan samtidigt ses som en motreaktion på den fram till kring 1910 förhärskande nygotiska stilen med sina högkyrkliga ideal och påkostade utsmyckningar. I kölvattnet av detta och i takt med en ökad sekularisering och konkurrens från frikyrkorörelsen växte en folklig småkyrkorörelse fram. Vid denna tid hade även kritiken mot 1800-talets många rivningar av medeltida kyrkor blivit allmänt utbredd, något nybyggda småkyrkor som den i Tyringe förmedlar genom sin arkitektur. Symboliken accentueras av valet av det utpräglat medeltida trappstegsgavelmotivet på tornet, inte minst då Tyringe är en av endast tre nybyggda kyrkor i Skåne efter 1910 som bär trappstegsgavlar. Interiören präglas av 1800-talets nyklassicistiska ideal, med ljust och luftigt kyrkorum med vitputsade väggar som täcks av ett reveterat tunnvalv. Nuvarande färgsättning tillkom troligen kring mitten av 1900-talet. Samtidigt finns den medeltida inspirationen även interiört, med ett kor avskärmat av en stickbågig triumfbåge. Kyrkan bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning, där bänkinredning, predikstol och orgelläktare har ett enkelt formspråk. Mer framträdande är istället länsarkitekt Nils A. Blancks ursprungliga mässingsarmaturer, vars rocaille- och bladverksinspirerade utformning var vanligt förekommande på armaturer i svenska kyrkorum under framförallt 1910- och -20-talen. Bland senare tillskott av konstnärligt värde bör nämnas altartavlan av Per Siegård från 1948, Hugo Gehlins glasmålningar från 1960 samt dopfunten i trä från 2004 av konsthantverkarna Gustav och Lennart Nilsson i Matteröd. |
