Stäng fönster Landskrona kn, SANKT IBBS KYRKA 1:1 SANKT IBBS GAMLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Sankt ibbs kyrka, SANKT IBBS GAMLA KYRKA | |
| 6/26/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Sankt Ibbs kyrkoanläggning S:t Ibbs kyrka på Ven ligger osedvanligt vackert på kanten av branta Backafall med milsvid utsikt över hav och fält. Kyrkan är ett gammalt landmärke för sjöfarten. Den besöks av ca 70 000 turister varje år och är en populär bröllopskyrka. Den förekommer i konst, litteratur och musik och har högt symbolvärde både för Venborna och andra. Vetenskapsmannen Tycho Brahes koppling till kyrkan ger den ett extra personhistoriskt värde. Kyrkan från 1200-talet är troligen byggd där det tidigare fanns ett kapell och platsen har således mycket lång kontinuitet. På gamla kyrkogården, omgärdad av en fogad gråstensmur, finns många äldre gravstenar tätt stående i singel på södra sidan. Gårdsgravar, där inte bara familjer begravdes utan alla som arbetade på en gård, är ovanliga men finns här. De nyare delarna karaktäriseras av rader av lindar och stora gravplatser i raka rader omringade av sten och buxbom, tidstypiskt från sekelskiftet 1800/1900-tal. Många gravstenars titlar minner om sjöfarten. Ankaret finns som form i buxbom på minneslunden och i järn på allmänningen för drunknade. Gravstenen på konstnären Emil Johansson-Thors familjegrav utmärker sig med en stor skulptur gjord av Ivar Johnson och har personhistoriskt värde eftersom E. Johansson-Thor var engagerad i att rädda S:t Ibbs kyrka från att bli ruin. Han bodde granne med kyrkan som var ett vanligt motiv i hans målningar. Ivar Johnsson, (1885-1970) var en nationellt välkänd skulptör som gjort många offentliga skulpturer i Sverige tex Tycho Braheskulpturen på Ven och Davidskulpturen på Stortorget i Helsingborg. En dryg kilometer från kyrkogården, i Tuna by, står en klockstapel från 1700-talet. Den är fyrsidig, brädklädd och med sadeltak. Sådana var vanligt förekommande i Skåne under 1600-1700-tal. Idag finns bara nio klockstaplar bevarade i Skåne. Den ursprungliga kyrkan byggdes med ett bredare långhus och ett smalare kor i början på 1200-talet, likt många romanska kyrkor. Kyrkan har utvidgats mot norr och öster under medeltiden och under senmedeltiden med ett torn som i bottenvåningen var kor. Denna utvidgning skiljer sig från det mer brukliga mönstret med utvidgning och torn i väster. Men kyrkans placering på kanten av en brant omöjliggjorde västutvidgning. En ursprunglig romansk fönsteröppning med omfattning av räfflat tegel finns på söderfasaden. Under kriget mellan Danmark och Sverige på 1600-talet var situationen på ön svår och kyrkan förföll och tornet rasade. Kyrkan övergavs i slutet av 1890-talet när Allhelgonakyrkan byggdes men restaurerades och återinvigdes på 1930-talet. Kyrkan har kvar 1400/1500 talets utbredning och har skonats från utbyggnad av tvärskepp, som ofta tillfogades kyrkorna på 1800-talet. Tack vare att Allhelgonakyrkan byggdes istället för att bygga ut den gamla vid sekelskiftet 1800/1900 är den välbevarad. Nuvarande utseendet är från början av 1700-talet när tornet byggdes om till dagens höjd. Fönsteröppningarna är dock från början av 1800-talet. Det är vackert att kyrkan omputsats med slevdragen slätputs vid senaste renoveringen till skillnad från de flesta kyrkors grövre spritputs. Murverkets alla ojämnheter framträder och förstärker det ålderdomliga uttrycket. Taket har tidigare varit täckt av munk och nunnetegel vilket numera är ovanligt. Rester av detta finns kvar på tinnarna till vapenhuset vilket har ett byggnadshistoriskt värde. Kyrkans historia liknar delvis Kävlinge gamla kyrka som också övergavs i slutet av 1890-talet för att decennier senare restaureras och återinvigas. Vapenhuset är vackert med murade sittbänkar, ojämna putsade väggar och dörrar med äldre kraftiga lås med mycket patina. Det lilla kyrkorummet har en ålderdomlig karaktär och domineras av valven, tegelgolvet och bänkarna. Kyrkorummet lyses ännu upp av stearinljus vilket är ovanligt och bidrar till den ålderdomliga stämningen. Golvet är lagt med tegel i sand. Långhusets västligaste två högre kryssribbvalv med kalkmålade band och konsekrationskors har rektangulär planform som skiljer sig från övriga valv De skulpterade figurerna i kritsten på valvribborna i tredje valvtravén är intressanta och förmodligen samtida med valvet från 1400/1500-tal. Koret och långhusets östligaste valv är återuppmurade på 1930-talet. Fragment av en figurativ kalkmålning i naivistisk målad stil från slutet av 1500-talet finns på korets östvägg bakom altaret. Bänkarna från 1750-talet är välbevarade och karaktärskapande med handhyvlade plank. Klockarbänken i koret är bevarad vilket är ovanligt. Den är dock sedan 2012 täckt med en skiva och används för förvaring vilket gör att man inte lika lätt förstår dess ursprungliga funktion. Kävlinge gamla kyrka har också bevarad klockarbänk. Nytillskotten av skåp från 2012 är fint anpassade. Textilskåpet bredvid orgeln smälter väl in trots att det står i kyrkorummet. Bänkar och predikstol är samtida. Predikstolen är i en klassisk stil utan barockens överrika dekoration. Tycho Brahes anknytning till kyrkan märks i de främre högre bänkgavlarna från 1500- talet med familjen Brahes vapen. Det är ovanligt med sparade gavlar från 1500-tal och dessa har dessutom stort personhistoriskt intresse. Altartavlan är en gåva från Tycho Brahe, målad av Tobias Gamberlin redan på 1570-talet. Det är ovanligt med så tidiga bevarade altartavlor. Tavlan skiljer sig från många additionsaltare som brukar ha ädikula. Gamberlin var danske kung Fredrik II:s hovmålare och har även målat flera porträtt av den skånska adeln. Dopfunten av täljsten från Norge är ovanlig och är den enda av täljsten i Skåne, men några återfinns i Dalsland och en i Vestervigs kyrka på Jylland. Dopfunten visar på att Ven haft en omfattande handel och legat centralt för handel baserat på vattenvägar. Kyrkan är tillägnad Sankt Jakob, köpmännens helgon. I kyrkan finns ett epitafium från 1600-talet med sista danska och första svenska prästen med hustrun i mitten och omgivna av barn från båda äktenskapen. Bilden visar på seden att den nya prästen övertog den avlidna prästens änka. Målningen har gett upphov till många olösta spekulationer eftersom prästen håller ett kranium där han pekar på en spricka i skallbenet. |
