Stäng fönster Lund kn, SILVÅKRA 47:1 SILVÅKRA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Silvåkra kyrka, SILVÅKRA KYRKA | |
| 9/26/14 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Silvåkra kyrkoanläggning Byn Silvåkra speglar idag 1800-talets stordrift, men dess historia sträcker sig tillbaka till förhistorisk tid. Den bevarade bystrukturen och den äldre bebyggelsen med prästgård, skola och smedja gör Silvåkra till ett fint exempel på äldre skånsk bymiljö, medan bebyggelsen kring stationshuset visar exempel på de många stationssamhällen som uppstod kring sekelskiftet 1900. Kyrkans höga placering på kyrkkullen vid byns västra infart ger den en viktig roll som miljöskapande element och som symbol för Silvåkra by. Kyrkan har även stor betydelse för landskapsbilden då den syns tydligt från de omgivande fälten och betesmarkerna. Kyrkans bevarade murverk från 110o-talet i långhus, kor och torn har betydande värden som forskningsmaterial för den romanska kyrkobyggnadskonsten. Kyrkans plan är bevarad sedan vapenhusets tillkomst i början av 1500-talet. De romanska målningarna på och ovan triumfbågen, tillskrivna Finjagruppen (1125–50), är mycket sällsynta och har höga kulturhistoriska värden. Målningarna på den östra väggen ovanför triumfbågen visar en ärkebiskop som flankeras av änglar. Enbart ett fåtal andra kyrkor i Skåne har liknande målningar. Även 1500-talsmålningarna, som förställer scener ur gamla och nya testamentet och kan beskådas i kyrkorummets valvkappor, har ett stort konsthistoriskt värde. Ett betydande värde ligger också i den bevarade fasta inredningen från restaureringen 1883–84 med altare, korskärm, altarring, bänkinredning, orgelfasad och orgelläktare som ger kyrkorummet en sammanhållen karaktär. Även den samtida golvbeläggning med viktioraplattor från Tryde bruk i Tomelilla bidrar till detta. Ett antal av kyrkans inventarier och delar av inredningen tilldrar sig särskilt intresse. Till dessa hör bland annat dopfunten och stenkistan som finns bevarade sedan kyrkans uppförande på 1100-talet. Bevarade stenkistor från denna period är sällsynta. Liknande sarkofager finns enbart i Dalby, Lund och Västra Sallerup. Vidare är predikstolen och dess tillhörande baldakin från 1578 en av landets tidigaste och har stora kulturhistoriska värden. Predikstolen restaurerades 1738 av Johan Ullberg som då lade till flera figurer och detaljer. Ullbergs arbeten har under många år nedvärderats på grund av sin naiva stil i ”bondbarock”. På senare tid har hans alster emellertid uppvärderats både konsthistoriskt och som viktiga uttryck för dåtidens kyrkohantverk och kyrkoinredningar. Madonnabilden i form av en träskulptur från 1200-talets andra hälft och skulpturen under läktaren, vilken troligen föreställer Sankt Martin, visar på den medeltida träsniderikonsten och har höga konsthistoriska värden. Madonnabilden i form av en träskulptur från 1200-talet och skulpturen under läktaren, vilken troligen föreställer Sankt Martin, har höga konsthistoriska värden. Den gamla kyrkogården har bevarat mycket av sin äldre struktur, vilken följer kyrkkullens oregelbundna morfologi. De tre gravhällarna på tornets och vapenhusets murar från 1600- och 1700-talen samt ett antal av kyrkogårdens gravvårdar har betydande konst- och teknikhistoriska värden. Den nya kyrkogården visar med sin regelbundna kvartersindelning och förhållandevis stora grusgravar på det kyrkogårdsideal som rådde kring sekelskiftet 1900. |
