Stäng fönster Aneby kn, FRINNARYD 24:1 FRINNARYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| FRINNARYDS KYRKA | |
| 10/21/04 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKAN Frinnaryds kyrka har en lång och skiftande historia som på olika sätt satt sina spår. Från 1200-talet framträder ännu det ursprungliga långhuset, koret och absiden som tydliga delar och utgör kärnan i kyrkan. Även dopfunten, om än hårt behandlad, hör till ursprungsinredningen från 1200-talet. Förstorade fönsteröppningar och takstolen med den branta sadeltakslutningen utgör tydliga vittnesmål om ändringar från 16- och 1700-tal medan tornet och rundbågsblinderingar vittnar om historiserande stildrag från det sena 1800-talet. Exteriören bär genom dessa skilda tidsavtryck spår om en lång och föränderlig historia. Invändigt är spåren från kyrkans äldsta ursprung mindre exponerade, utan bildar istället grund för senare tiders tillägg. Nästan samtliga invändiga ytskikt härrör från 1969 då arkitekten Erik Lundberg ledde en omfattande renovering. Denna renovering gav kyrkans dess nuvarande karaktärsdrag i form av en modern interiör i samspel med de bevarade äldre inventarierna. Arkitekten Erik Lundberg satte genom denna renovering stor prägel på kyrkans interiör. Renoveringen syftade till att förbättra en del tekniska brister och samla interiören till en helhet med mesta möjliga bevarande av de äldre inventarier och tydliggörande av olika skeden i kyrkans historia. De nya och tidstypiska tilläggen är utpräglat moderna och självständiga gentemot de äldre inventarierna. Bänkinredningen utgör stommen i den nya interiören, där också dörrparet mellan vapenhus och kyrkorum, orgelläktarens pelare och viss armatur ingår. Färgsättningen präglas av två klara färger; den varmröda bänkinredningen samt den pastellgröna bemålningen av predikstol och altarrundel. Dessa framträder mot den neutrala grund som kalkstensgolv samt kalkmålade väggar och tak utgör. Det bemålade korfönstret som är det enda bestående tillägget från 1926 år restaurering utgör ett färgmässigt centrum bakom altaret, och har tidigare varit utgångspunkt för färgsättningsprogram i kyrkan. Frinnaryds kyrka berättar genom sina förändringar om olika betydelsefulla perioder i kyrkans historia. Äldre föremål tagna ur bruk och förvarade i kyrkan eller på annan plats är också värdefulla i denna berättelsen om användandet i äldre tid. Idag präglas den av en modernistiskt medveten gestaltning av hög klass som även låter den äldre inredningen och arkitekturen framträda på ett respektfullt sätt. Av den äldre inredningen framstår triumfkrucifixet från 1400-talet och den nyklassicistiska predikstolen som extra värdefulla. Dessutom har samlingen av äldre föremål och inventarier i tornkammaren ett stort värde genom den historia som därigenom berättas. Sammanfattning - Kyrkan präglas av ett långt historiskt bruk med successiva förändringar. I exteriören framträder långhus, kor och absid som tydliga medeltida volymer, de stora fönstren berättar om efterreformatoriska förändringar medan det sena 1800-talets torn berättar om ett historiserande intresse för medeltid och renässans. Sammantaget utgör den ett representativt exempel på en landsortskyrka som i måttfull omfattning följt med sin tids behov av förändringar och möjligheter att lösa dessa. - Kyrkorummet är välbevarat i det skick som Erik Lundberg 1969 gestaltade interiören till. - Kyrkorummet präglas av tydliggjorda tidsskikt från klassicism (altarrundel och predikstol) och modernism (främst bänkinredning) mot en gemensam och neutral bakgrund som utgörs av de vitkalkade medeltida rummen. - Den modernistiska renoveringen 1969 har ett konstnärligt och arkitektoniskt värde. - Kyrkans främsta kulturhistoriska värde ligger i den historia som den genom sina förändringar berättar. Äldre föremål tagna ur bruk och som förvaras på annan plats i kyrkan är också viktiga för berättelsen om kyrkans användande under olika tider. KYRKOGÅRDEN Frinnaryds kyrkogård har medeltida kontinuitet som begravningsplats. Kyrkogårdens senare utvidgningar är relativt tydligt avläsbara genom bevarade rester av kyrkogårdsmurar, samt genom tydliga skillnader mellan olika kvarter. Skillnaderna berättar om olika villkor under olika perioder. Främst är det perioden från det sena 1800-talet och framåt som speglas, några äldre gravvårdar finns inte på kyrkogården. Kyrkogården speglar socknens sociala historia, dess personhistoria och samtidens kulturhistoria, den berättar om skiftande ideal från 1800-talets slut och framåt som styrt kyrkogårdens utformning. Titlar på gravar, namn på människor som verkat i samhället berättar Frinnaryds sena historia. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om hantverksskicklighet i stenhuggeri och gjuteri- eller smidesteknik, andra berättar mer om samhällets modernisering genom ett större antal likartade vårdar. Kvarter A norr om kyrkan är kyrkogårdens yngsta kvarter. Det är enhetligt och modernt med jämnstora vårdar i lågt och brett format. Längs raderna har rönnträd planterats. Karaktärsdragen är typiska för många av kyrkogårdar från 1900-talet andra hälft och finns väl representerade på landets kyrkogårdar. Kvarter B har en uppblandad karaktär med både yngre och äldre gravvårdar de äldre hör troligen till allmänna linjen. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i enskilda vårdar av lokalt- och personhistoriskt intresse. Kvarter C och D har varit kyrkogårdens köpegravsområde och präglas än idag av många större gravvårdar flera med de karakteristiska grusbäddarna. Dessa är viktiga att slå vakt, speciellt som de tillsammans utgör en större samlad enhet och inte är enbart sporadiskt förekommande. Den äldre oregelbundenheten bör bevaras i kvarter C och i kvarter D medan just regelbundenheten och enhetligheten är det som är värdefullt i det unga kvarteret A. Karaktärsskapande på kyrkogården är även den stenmur som går runt hela kyrkogården, kallmurad i öster, väster och söder och fogad i norr. Till övriga kulturhistoriskt värdefulla element på kyrkogården hör även grindar med grindstolpar, trädkransen samt grusgångarna som ett typiskt drag för landsortskyrkogårdar. Gångar och gravar som fortfarande är gruslagda bör ej tillåtas sås igen med gräs eller beläggas med hårdgjorda material eftersom grusets närvaro är kopplad till upplevelser som ursprunglighet och autenticitet. Frinnaryds kyrkogård speglar hela 1900-talets olika kyrkogårdsideal. Kommande förändringar bör därför ta hänsyn till element som speglar kyrkogårdens utveckling och inte bara till kända person- och kulturhistoriska värden i enskilda gravvårdar. Uttryck för detta är t ex de karaktärsskapande skillnaderna mellan olika kvarter. Gravstenar med titlar berättar om äldre yrken i Frinnaryd så som postiljonen, soldaten, vagnmakaren, folkskoleläraren, dövskolelärarinnan samt mer vanliga som nämndeman, lantbrukare, hemmansägare, etc. Många av de enstaka gravvårdarna förmedlar kulturhistoria. Det kan gälla personhisto-riska värden, lokalhistoriska, socialhistoriska, stil- och konsthistoriska värden etc. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning - Kyrkogårdens historia och utvidgningar är tydligt läsbara, även efter att delar av murar har tagits bort. Detta är värdefullt för förståelsen av kyrkogårdens utformning idag. - Kyrkogården är tydlig med skilda karaktärer mellan olika kvarter. De olika karaktärerna visar på skillnader mellan både äldre och nyare gravseder som köpegravskvarter, allmänna linjen och nyare moderna gravskick. Tydligheten beror på relativt enhetliga kvarter vad gäller gravvårdar-nas ålder och utformning. Denna bevaras bäst genom att eventuella nya kompletteringar anpassas efter befintliga vårdar i kvarteren. - Kyrkogården har ett välbevarat gångsystem som skiljer de olika kvarteren åt. Välbevarade grustäckta gångsystem och grusbäddar på gravar är sällsynta idag på grund av igensådd och rationaliseringar och är därför extra värdefulla där de idag finns representerade. |
