Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Eksjö kn, INGATORP 5:1 INGATORPS KYRKA

 Anläggning - Värdering

Ingatorps kyrkogård, INGATORPS KYRKA
8/19/04
Motivering
KYRKAN
Ingatorps kyrka hör till en av de bäst bevarade kyrkorna i Sverige från 1910-talet, ett årtionde som endast återhållsamt kan visa upp nya kyrkobyggen. Invändigt visar kyrkan upp en mycket väl sammanhållen interiör präglad av jugend- och nationalromantiska stilideal. Hela kyrkan och inredningen uppfördes i ny gestalt men på de gamla murarna efter branden 1911. Allt från kyrkans planlösning till enskilda detaljer gestaltades enhetligt till ett harmonierande sammanhang av arkitekten Fredrik Falkenberg. Ingatorps kyrka får ses som synnerligen känslig för nya tillskott i denna stilrena interiör. Färgsättningen och stilschemat är därvid av extra betydelse för att inte rubba samklangen mellan delarna. Genom helheten fås en sällsynt möjlighet att uppleva en autentisk och konstnärligt mycket värdefull miljö.

Även exteriört är kyrkan i sitt ursprungliga skick från 1914 och har endast varit föremål för underhållsåtgärder. Kyrkans långhus återupptog i det yttre den gamla nyklassiska kyrkans enkelhet, och därtill uppfördes en snarlik kopia av det för Ingatorps äldre kyrka så karaktäristiska kyrktornet. Väsentliga värden att slå vakt om är autenticitet och materialkvalitet vad gäller putsytor, takytor och inte minst tornet. Kunskapen om den medeltida kyrkan är bristfällig, varför allt arbete under mark i kyrkans omedelbara närhet bör bevakas och dokumenteras för att säkerställa eventuella spår.

Ett generellt kulturhistoriskt värde har även de bevarade enskilda inventarier som tagits ur bruk eller hörde till den 1911 nedbrunna kyrkan. Dessa berättar en historia om kyrkans tidigare användande och om den nuvarande kyrkans föregångare. Det mekaniska tornurverket från 1914 är fortfarande i drift och har ett teknikhistoriskt värde.

Sammanfattning
- Kyrkan har en ovanligt väl sammanhållen interiör från 1910-talet, med stora konstnärliga värden kopplade till helheten och det välbevarade originalskicket.
- Kyrkan ger en sällsynt möjlighet till upplevelse av en konstnärligt homogen miljö, från enskilda detaljer till de stora dragen gestaltad av arkitekten, och är därför synnerligen känslig för nya inslag eller avsteg från ursprungliga intentioner.
- Det västra tornet är en del av kyrkans karaktäristiska siluett och kännetecknande för Ingatorp och har en kontinuitet sedan 1700-talets mitt.
- Marken under och runt om kyrkan kan innehålla värdefulla spår från den medeltida kyrkan och utgör ett värdefullt källmaterial över dess historia.
- Inventarier tagna ur bruk och förvarade på sekundär plats är viktiga dokument över kyrkans föregångare och användande i äldre tid.

KYRKOGÅRDEN
Ingatorps kyrkogård har medeltida ursprung. Under 1900-talet har kyrkogården utvidgats i både norr och söder. Den äldsta delen ligger närmast kyrkan. Omgärdningen har ändrats i samband med utvidgningar, huvudsakligen är kyrkogården omgärdad av en stenmur från 1941, bortsett från den södra utvidgningen där häckar ramar in. Kyrkogården domineras av gravvårdar från 1900-talets andra hälft, dock finns några enhetliga kvarter med äldre vårdar som är viktiga för upplevelsen av kyrkogårdens historia.

Kyrkogårdens äldsta delar ligger närmast norr och söder om kyrkan. Några medeltida spår finns dock ej synliga här. Kvarter A och B är de kvarter med flest bevarade äldre gravvårdar. På några av gravarna finns ännu grusytor kvar och inramningar i form av stenramar. Eftersom dessa kvarter troligen är de äldsta på kyrkogården är det viktigt att deras ålderdomliga karaktär bevaras – i denna ligger bevarande av grusytor, stenramar och äldre vårdar. Det är även viktigt att man kan läsa av strukturen med den tidigare indelningen med hjälp av grusgångar.

Kvarter C följer de typiska rekommendationerna från Överintendentsämbetet från 1800-talet, med större och mer påkostade familjegravar i kvarterets kanter och hörn, samt enklare gravar ur allmänna linjen i kvarterets mitt. Kvarterets främsta kulturhistoriska värde ligger i denna struktur som bör bevaras och hållas synliga, samt i viss mån även i de relativt kompletta raderna av gravarvårdar ur den allmänna linjen. Denna finns dock bättre företrädd i västra delen av kvarter G. Detta område är ovanligt väl bevarat och enhetligt och visar på ett pedagogiskt tydligt sätt på det vanligaste gravsättet fram till 1900-talets mitt. Idag har motsvarande områden nästan helt försvunnit på de flesta kyrkogårdar. Gravarna ur allmänna linjen här sträcker sig från 1955 till 1985, vilket också är ovanligt sent. Ett annat område som är speciellt är det sydvästra området med smidesvårdar. De minner om närheten till Bruzaholms bruk.

Övriga kvarter på kyrkogården är huvudsakligen moderna och finns väl företrädda på de flesta kyrkogårdar. Till Ingatorps kyrkogårds speciella karaktär hör dock att många kvarter tydligt skiljer sig varandra vilket medverkar till ett varierat uttryck och historiskt djup. Äldre träd, främst i gränsen mellan den äldre kyrkogården och den norra utvidgningen visar på den tidigare kyrkogårdens utbredning, likaså hör allén i väster till de värdefulla inslagen av växtlighet.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade.

Att tänka på i förvaltningen av kyrkogården:
- Skillnaden mellan kvarterens olika karaktärer är tydligt avläsbara och bör bevaras.
- Västra delen av kvarter G är ett ovanligt välbevarat kvarter med vårdar ur allmänna linjen och kulturhistoriskt mycket värdefullt.
- Kvarteren närmast kyrkan hör till de äldsta på kyrkogården – med medeltida kontinuitet - och är idag också de med flest äldre vårdar.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Gjutjärnsvårdar skall finnas med på kyrkans inventarieförteckning.
- Gravar med grusbäddar är en tidigare vanlig företeelse som idag är allt mer sällsynt och som idag bidrar till ett historiskt och socialt djup på kyrkogården.