Stäng fönster Eksjö kn, MELLBY 12:1 M.FL. MELLBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| MELLBY KYRKA, Mellby kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Mellby kyrkogård har en lång historia och är jämngammal med kyrkan, uppförd omkring 1300- talets början. Kyrkan och kyrkogården är samfällighetens minsta och präglas huvudsakligen av 1900-talets gravskick. Stenmurarna, klockstapeln och trädkransen av lind är karaktärsbärande utryck för den typiska landsortskyrkogården. På kyrkogården finns ett gångsystem av huvudsakligen sjöstensplattor, dessa harmonierar dåligt med upplevelsen av en landsortskyrkogård i denna miljö. Kyrkogården präglas huvudsakligen av ändringar och utvidgningar under 1900-talet, den västra och södra delen hör till de äldsta kvarteren och skiljer sig även åt från de yngre i öster och norr. Skillnader mellan olika kvarter på en kyrkogård berättar om olika ideal under olika perioder. De västra kvarteren präglas fortfarande av högresta och påkostade vårdar, ursprungligen med inramade grusbäddar. Smala gångar lagda med cementplattor ramar in varje gravrad. Kvarteren (område A) kontrasterar mot det modernare och enklare området norr om kyrkan (område B). Det senare har sitt ursprung i allmänna linjen med små och regelbundet placerade anspråkslösa vårdar, något som ännu präglar området. Värdefullt i området är enhetligheten, i övrigt är områdets gravvårdar och struktur från 1900-talets andra hälft vanligt förekommande på landets kyrkogårdar. Område C på kyrkogården söder och öster om kyrkan har ett mer brokigt bestånd av vårdar, men innehåller många intressanta av hög ålder – bland annat en trävård från 1851. Andra lämningar eller spår från tidigare än 1800-talets slut finns inte på kyrkogården. Däremot finns ett antal åldriga små stenvårdar undanställda i sydöstra hörnet bakom en häck. Flera av dessa har oläsliga inskriptioner, men av typ, material och storlek verkar vissa vara från 1700-talet, kanske äldre. Dessa borde sättas upp på kyrkans inventarielista. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning ● Mellbys kyrkogård har en lång kontinuitet som kyrkogård sedan åtminstone 1300-talets början. Den är idag en god representant för många landsortskyrkogårdar med medeltida ursprung. ● Kyrkogårdens främsta kulturhistoriska värde ligger i stenmurar, trädkrans samt enskilda gravvårdar. Utmärkande för dessa är vårdar med titlar, orts- eller gårdsnamn, med stilhistoriskt intressanta drag samt gravvårdar med lokal- eller personhistoriska värden. Vårdar äldre än 1850 eller av smide och annan förindustriell karaktär, skall sättas upp på kyrkans inventarielista. ● Västra delen av kyrkogården utmärker sig från resten av kyrkogården genom sina större, högresta och mer påkostade gravvårdar. Denna karaktär bör bevaras genom att nya vårdar anpassas efter befintlig karaktär. Beskrivning av enskilda kvarter Område A Området skiljer sig från övriga kvarter på Mellby kyrkogård genom de förhållandevis många bevarade äldre gravvårdarna, samt att de är så pass väl samlade. Strukturen är också fortfarande relativt bevarad med gångar mellan raderna. Däremot är så gott som samtliga grusbäddar och häckinramningar borta. Värdefullt att bevara är de stora och högresta vårdarna som vittnar om äldre tiders yrken och titlar samt sociala och ekonomiska skillnader inom Mellby socken. En odaterad barngravsvård i vitmålat trä av ålderdomligt slag har ett speciellt värde, liksom andra vårdar som utseendemässigt står ut bland de andra vårdarna. Klockstapeln har ett högt kulturhistoriskt värde, kopplat till både dess proveniens liksom material och hantverksmässigt utförande. Framför klockstapeln finns även den runsten som 1968 hittades i kyrkans korvägg och som nu är uppställd för beskådande. Område B Kvarteret är enhetligt och präglas främst av gravvårdar från 1900-talets senare hälft. De främsta kulturhistoriska värdena är förknippade med områdets enhetliga karaktär med efterkrigsgravvårdar. Det finns även ett antal kvarvarande gravvårdar från allmänna linjen med ett kulturhistoriskt värde som vittnar om äldre begravningsskick och den sociala spännvidd som var vanlig i äldre tid. Område C Områdets främsta kulturhistoriska värde ligger i de enskilda gravvårdarna. Det finns flera mycket värdefulla sådana, såsom trävården från 1851 över ”orgelnisten”, järnkorsen och raden av vårdar från allmännalinjen (även om de troligen är sekundärt placerade. De undanställda granitflisvårdarna från omkring 1700-talet borde sättas upp på kyrkans inventarielista – de har ett högt värde som exempel från kyrkogårdens förindustriella period. Även där bevarade och undantagna vårdar ur allmänna linjen har ett stort kulturhistoriskt värde. |
