Stäng fönster Gislaved kn, BÅRARYD 3:4 M.FL. BÅRARYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| BÅRARYDS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A har en typisk efterkrigstida karaktär med rader av vårdar med låg profil inom en gräsmatta. Detta är en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar. Ett fåtal högresta äldre vårdar står för ett historiskt djup. Endast en grav har bibehållit sin grusbädd, ett tidigare vanligt gravskick på kyrkogården, dess värde är närmast av pedagogisk art. Ett karaktärsskapande inslag utgör den Gislowska familjegraven med sina stora vårdar. C T Gislows vård minner om den ene grundaren till Gislaveds Gummifabriks AB, ortens mestbetydelsefulla industri. Kvarter B och E är gamla köpegravskvarter med ett rikt bestånd av vårdar från olika tider, vilket ger ett dynamiskt intryck. Äldst är två handhuggna vårdar som representerar gravkulturen i bygden innan industrialismen. Troligen står de på sina ursprungliga platser. Den första industriella gravvårdsproduktionen utgörs av fyra gjutjärnsvårdar från bygdens järnbruk. Det förra sekelskiftets ståndssamhälle illustreras av en mängd påkostade granitvårdar, varav tio med bevarad grusbädd och inramning. Denna samlade grupp av grusgravar är karaktärsskapande och har ett mycket högt kulturhistoriskt värde genom den bild de förmedlar av kyrkogårdens tidigare utseende. Vårdar med titlar som kyrkovärd och hemmansägare understryker kvarterets status. I en klass för sig står disponent Wilhelm Gislows antikiserande mausoleum från 1927, vilket dels berättar om en av grundarna till Gislaveds betydelsefulla gummifabrik, dels är ett arkitektoniskt verk av hög kvalitet. Som en kontrast mot det tidiga 1900-talets gravkultur står efterkrigstidens låga vårdar, ett uttryck för folkhemmets kollektivistiska ideal. Kvarter C har en typisk efterkrigstida karaktär med rader av låga, tämligen anonyma vårdar i gräsmatta, ett uttryck för folkhemmets kyrkogårdsideal. Detta är en vanlig syn på svenska kyrkogårdar. Det kulturhistoriska värdet ligger i de äldre vårdar som samlats i västra änden. Handhuggna 1600- och 1700-talsstenar berättar om den lokala gravkonsten innan industrialismen och ett gjutjärnskors representerar den första industriella gravkonstframställningen, knuten till bygdens järnbruk. Kvarter D företer ett blandat gravvårdsbestånd. Den tidigare gestaltningen med grusgravar är helt ersatt av sammanhängande gräsmatta. Detta har till följd att det kulturhistoriska värdet ligger hos enskilda vårdar. Det gamla, ofta högresta, vårdbeståndet från 1900-talets början ger kvarteret ett historiskt djup och ett dynamiskt uttryck. Vårdar med titel berättar om det bondesamhälle som ännu levde kvar vid 1900-talets början. kyrkogården som helhet Båraryds kyrkogård har medeltida ursprung, men fi ck nuvarande rektangulära utsträckning i samband med kyrkans uppförande 1880. Kallmurar, smidesgrindar och välväxt trädkrans stammar från denna tid och betyder mycket för intrycket av en traditionell landsbygdskyrkogård. Uppbyggnaden är symmetrisk med kyrkan som en del av en öst-västlig axel från ingången i väster till disponent Wilhelm Gislows mausoleum i öster. Ursprungligen förstärktes symmetrin genom rätvinkliga gångar åt varje väderstreck, men fl era av dessa är idag igenlagda. Från en omplanering 1935 återstår fyra storväxta ädelcypresser söder om kyrkan. Om kyrkogårdens historia innan 1880 minner ett antal handhuggna gravstenar från 1607 – 1856, varav endast två kan tänkas stå på ursprunglig plats. Dessa stenar besitter höga värden som uttryck för bygdens lokala gravkonst innan industrialismen. Den tidigaste industriella gravvårdstillverkningen skedde vid järnbruken i bygden och representeras av några gjutjärnsvårdar. Gravkvarterens vårdbestånd är tämligen blandat, i de båda västra kvarteren är det dock nästan renodlat efterkrigstida. Mest dynamiskt och sammansatt är det sydöstra kvarteret, B, med fl era högresta stenar från förra sekelskiftet. Inom kvarteret fi nns tio av kyrkogårdens elva bevarade grusgravar, vilka här ger en samlad och värdefull bild av kyrkogårdens karaktär från förra sekelskiftet, i övrigt tämligen utslätad. En av nämnda grusgravar har ett s.k. sorgeträd, ett stämningsskapande inslag i kyrkogårdsidealet kring 1900. Kyrkogårdens mest anslående gravar tillhör bröderna Gislow, vilka grundade den för orten så viktiga gummifabriken i Gislaved. Den ena graven är det ovannämnda klassiserande mausoleet från 1927 och den andra en stor häll från 1933 med stenram och högrest sten. Dessa båda gravar är synnerligen värdefulla, dels för förståelsen av Gislaveds 1900-talshistoria dels som konstnärligt gestaltade monument. På en del av kyrkogårdens främst äldre vårdar fi nns titel. Genom dessa förmedlas en bild av Båraryds historia under 1800- och 1900- talen, från bondesamhället till uppkomsten av industriorten Gislaved. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrkogården ingår i en samlad kyrkomiljö med intilliggande f.d. skola. - Kallmurar, grindstolpar, smidesgrindar, grusgångar och trädkrans är viktiga delar av kyrkogårdens gestaltning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive eventuella arrangemang som grusbädd, inhägnad och sorgeträd. Vårdar äldre än 1850 eller av gjutjärn skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Gislows mausoleum är uttryck för en närmast storstadsmässig kyrkogårdskultur. |
