Stäng fönster Gislaved kn, VILLSTAD 3:1 VILLSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| VILLSTADS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A och B Kvarteren är två gamla köpegravsområden där de fi naste platserna varit de längs gången till kyrkan. Gravvårdsbeståndet är rikt och varierat i ålder, form och material. Äldre högresta vårdar i framförallt kvarter B ger ett dynamiskt intryck och förmedlar historiskt djup. I övrigt rör det sig om låga och breda stenar från 1900-talets mitt och andra hälft. Den tidigare karaktären av grusgravskvarter är idag helt borta, de få återstående grusgravarna är närmast av ett pedagogiskt intresse. Det kulturhistoriska värdet är i första hand knutet till enskilda gravvårdar. Ett särskilt intresse tilldrager sig tre handhuggna granitvårdar från 1850- och 60-talen, uttryck för en långlivad lokal gravkonsttradition. Värdefulla representanter för den första industriella gravvårdsproduktionen är två gjutjärnsvårdar som kan knytas till bygdens järnbruk. Förutom genom ålder eller hög konstnärlig kvalitet får vårdar ett värde genom titlar, vilka berättar om socknens historia. Titlarna i kvarteren speglar det gamla bondesamhället och framväxten av stationssamhället Smålandsstenar med dess industri. Den medeltida gravhällen är ett omistligt historiskt dokument. Kvarter C Kvarter C har genom hopslagningen av fl era mindre kvarter fått en något sammansatt prägel. Det dominerande draget är raderna av låga vårdar från 1930-talet och framåt, vilket i kombination med den sammanhängande gräsytan ger en vanlig efterkrigstida karaktär. Det kulturhistoriska värdet ligger i avgränsade områden och enskilda vårdar. Ytan närmast sakristian och öster om koret har haft en hög status. Här återfi nns fl era kyrkoherdegravar från 1799 till 1904. Området präglas av högresta vårdar från 1800-talet och tidigt 1900-tal, där bl.a. en direktörsgrav med infattade fotografi er har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Fyra gravar har behållit sina inramningar, vilket gör att detta är den enda del av kyrkogården där vi idag kan skapa oss en bild av hur tidigare majoriteten av gravarna var utformade. Ett antal vårdar i kvarteret besitter höga konstnärliga värden och har i vissa fall en rent individuell utformning, däribland en i raden av högreståndsgravar längs norra kyrkogårdsmuren. I nämnda rad är ytterligare två kyrkoherdar begravna. Flera vårdar i kvarteret förmedlar genom titlar person- och lokalhistoria. De båda sorgeträden är ett stämningsskapande uttryck för det förra sekelskiftets romantiska kyrkogårdsideal. Ett ansenligt antal musealt uppställda vårdar av granit, sandsten och järn längs kyrka och kyrkogårdsmur berättar om gravkonstens utveckling i bygden under 1700- och 1800-talen. Handhuggna vårdar fram till så sent som 1870-talet har ett mycket högt värde, liksom den tidiga industrialismens gjutjärnskors. Kvarter D Kvarter D har ett förfl utet som linjegravskvarter, men har ej varit en utpräglad allmän linje. Intrycket idag är det av ett blandat vårdbestånd med låg profil. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i enskilda äldre vårdar eller vårdar med titel. Sistnämnda berättar om olika yrkesroller i socknens historia, yrken som kanske inte längre fi nns. Av ett strukturellt intresse är den separata raden med små vårdar på barngravar, en ännu levande tradition Kvarter E Kvarter E är ett köpegravskvarter från förra sekelskiftet, vars karaktär försvagats på vanligt vis genom borttagandet av grusbäddar och inramningar. De två återstående grusbäddarna har närmast ett pedagogiskt intresse. I övrigt ligger det kulturhistoriska värdet hos enskilda vårdar. I första hand gäller detta det äldre mer högresta vårdbeståndet, vilket ger kvarteret dynamik och ett historiskt djup. Även vårdar med titlar har ett värde genom det de berättar om socknens historia. Nya kyrkogården Nya kyrkogården från 1958 har en stram gestaltning skapad av den i länet fl itige Ivar Andersson, stadsträdgårdsmästare i Jönköping. Det kulturhistoriska värdet ligger i de övergripande strukturerna med starkt markerad huvudaxel som slutar i en till minneslund omdanad ceremoniplats. Vårdarna har i tidens anda en låg profi l, vilket speglar ståndssamhällets utjämning. De få titlarna bland de äldre vårdarna speglar olika yrkesroller under 1900-talet i socknen. kyrkogården som helhet Villstads kyrkogård har medeltida ursprung, om vilket en medeltida gravhäll skvallrar. Kyrkogården består av en gammal och en yngre del. Gamla delen utgör en egen helhet med kallmurar och bitvis bevarad trädkrans. Av det tidigare omfattande grusgångssystemet kvarstår endast några breda huvudgångar. Det dominerande intrycket är likväl det av en traditionell landsbygdskyrkogård. Ingångarna har putsade grindstolpar från 1800-talet med smidesgrindar ritade 1943 av Kooperativa förbundets arkitekt Dag Ribbing. Huvudingången i söder är särskilt framhävd. Kyrkomiljön vid Nissan är sammanhållen med prästgård, klockarboställe, f.d. skola och lärarbostad samt kyrkstallar. Två järnåldersgravfält visar på att platsen har förhistorisk kontinuitet. Kyrkogårdens gamla del med den gustavianska kyrkan har ett rikt gravvårdsbestånd från 1700-talet till idag. De äldsta vårdarna är musealt samlade vid västra kyrkogårdsmuren och kyrkans norra långsida. Handhuggna vårdar av granit och sandsten representerar långlivade gravkonsttraditioner i bygden. Ett antal gjutjärnsvårdar, varav fyra på ursprunglig plats, är uttryck för den första industriella gravvårdsproduktionen, kopplad till bygdens järnbruk. Ett stort antal högresta vårdar från decennierna kring sekelskiftet bidrager till att ge gravkvarteren en dynamik och ett historiskt djup. Några vårdar har en påtagligt individuell utformning och besitter höga konstnärliga värden. Påtagligast är inslaget av äldre vårdar på kyrkogårdens södra och mest välexponerade del. Här har det rört sig om rena köpegravskvarter. Ett kvarter i nordost har mer av linjegravskaraktär med bl.a. en rad av barngravar. Särskilt hög status har området öster om koret och invid sakristian besuttit. Där återfi nns kyrkoherdegravar från 1799 och framåt samt några stora familjegravar. Öster om koret är också enda delen av kyrkogården där vi ännu kan uppleva något av kyrkogårdens tidigare sekelskifteskaraktär med inhägnade gravar. Genomgående har grusgravar och inramningar annars avlägsnats från kyrkogården till förmån för lättskötta gräsytor, detta är en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar, vilken haft till följd att det kulturhistoriska värdet främst fi nns i enskilda vårdar. De få spridda grusgravarna på övriga delen av kyrkogården har närmast ett pedagogiskt värde. Två sorgeträd minner om förra sekelskiftets romantiska parkideal. Nya kyrkogården från 1958 är ritad av Jönköpings stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson, vilken varit mycket fl itig i länet. Uppbyggnaden är stram med en nord-sydlig axel som slutar i en med ett dominerande träkors markerad ceremoniplats, nu minneslund. Denna struktur har ett högt gestaltningsmässigt värde. De låga vårdarna är av vanlig efterkrigstida typ och speglar i motsats till gamla kyrkogårdens monument ståndssamhällets utjämning. I ena hörnet står ett samtida bårhus ritat av arkitekt Boo D:son Widén med särpräglad takresning. Flera vårdar med titel speglar såväl det gamla bondesamhällets sociala sammansättning som framväxten av stationssamhällena Smålandsstenar och Skeppshult med deras industrier. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Villstads kyrkogård ingår i en väl sammanhållen kyrkby, vilken är klassad som riksintresse för kulturmiljövården samt naturreservat. - Murar, grindstolpar, smidesgrindar, grusgångar och äldre träd är viktiga delar av kyrkogårdens karaktär. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Vårdar äldre än 1850 och järnkors skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Området öster om koret med enhetligt bestånd av äldre familjegravar, till viss del med bevarade inhägnader och belagd yta. - Nya kyrkogårdens strama uppbyggnad. |
